Stämningsfull musik i regnet

Här kommer ett litet tips för er som gillar jazz, nämligen Rigmor Gustafssons CD I will wait for you (2003) som hon gjort tillsammans med Nils Landgren. Det är en skiva full med härliga arrangemang, musik som aldrig tycks upphöra att förvåna och ta nya vändningar. Skivan är kanske inte den mest uppiggande men desto mer stämningsfull och avkopplande.

Fler skivor med Rigmor Gustafsson:

Alone with you (2007)

On my way to you (2006)

Close to you (2004)

Kolla gärna in Rigmor Gustafssons hemsidor för mer information och musikaliska smakprov!

Hemsida

Myspace

EMfinal i fotboll!

Dagen till ära har jag läst min första (och förmodligen sista) fotbollsbok! Men jag har inte sett en enda fotbollsmatch varken i detta EM eller i något annat EM. Är alltså totalt ointresserad! Men lånade på biblioteket i Gränna Martin Bengtssons "I skuggan av San Siro". Martin är en ung kille född 1986, som redan i tidig ålder drömde om en fotbollskarriär i Italien. Fram till 6 års ålder satt han hela dagarna och pusslade på dagis. Men så kommer en ny personal som får igång hela dagisgänget att spela fotboll. Vid 9 års ålder ser Martin tillsammans med sin pappa Sportspegeln med ett inslag om pojkfotbollen i holländska klubben Ajax. Martins dröm föds. Han börjar han träna av egen kraft, 3 timmar om dagen! Han delar in dagen så alla 3 timmar får rum. Varje minut är viktig. Fotbollen får följa med till skolan. Innan han somnar så är det 100 sit-ups och 30 armhävningar som gäller. Och det går bra för Martin, han kommer med pojklandslaget och när han var 16 år i ÖSK:s A-lag. Som 17-åring får ett proffskontrakt med INTER i Italien.
Den här boken är kritisk till en hel del inom fotbollen. Jag skulle önska att många inom barnfotbollen läser den boken!
Martins karriär tog ett drastiskt slut efter knappt ett år. Boken är skriven med ett ärligt och förnuftigt förhållningssätt. Den är mycket lätt att ta till sig och man förstår att Martin Bengtsson ville berätta om fotbollens fram- och baksida.

Benson vs. White

Utan förvarning släppte The Raconteurs sin andra platta, Consolers of the Lonely, i mars i år. Plötsligt, utan tillstymmelsen till reklam fanns den bara på skivdiskarna. Det får sägas vara ett ovanligt tillvägagångssätt i vår tid, där termen marknadsföring ger fler träffar på google än humanism...

Egentligen är Raconteurs två band i ett, å ena sidan Jack Whites (till vardags i The White Stripes) vilda gitarrbaserade rock, å andra sidan Brendan Bensons powerpop, och kombinationen ger oss onekligen en varierad skiva. Det är två oerhört skickliga låtskrivare som gör det här till en av årets absoluta höjdare, inte minst titelspåret ger mig rysningar... ("I'm not sure there is a point to this story, but I'm gonna tell it again" sjunger Jack White).

Tyvärr har stadsbiblioteket inte Brendan Bensons soloplatta Lapalco, som är ett mästerverk, men det kanske går att åtgärda med tiden. Däremot finns båda Raconteurs plattor att låna, vill du se om de finns inne kan du klicka här.

Inga-Lina om författarbloggar

INGA-LINA LINDQVIST följer sju författare på nätet under ett år, Aftonbladet 2008-06-27

Läser Inga-Lina Lindqvist artikel om författarbloggar, spännande!

Peter Englund.
Foto:CATO LEIN

Bodil Malmsten.

Foto: TERESE ANDRÉN

Andreas Roman.

Foto: MATTIAS NILSSON

Johanna Nilsson.

Foto: ULF HÖJER

Semesterläsning om unga flickors öden!

Semester! Det är kallt och regnigt! Och semesterplanerna till Rügen har vi fått skjuta på.... Vad gör man då? JO! Jag "gottar" ner mig i favoritfåtöljen medan regnet smattrar mot fönstret och läser! Och det är så bra, hämtar mig en latte emellanåt för att inte helt försvinna från denna världen!
För jag befinner mig i Kalahariöknen i norra Sydafrika tillsammans med Be av Ju'hoansifolket. Om Be och hennes berättelse kan man läsa i Luktar det regn av Lesley Beake
Det är en gripande historia hur Ju'hoansifolket som är en del av Bushfolket påverkas av de vitas närvaro. Be är ung tonåring som följer med sin mamma till morfadern som arbetar på en gård långt ifrån hennes hemtrakter. Där möter hon Min som är husets fru som hon lär sig tycka mycket om. Min lär henne läsa men att applicera de historier som beskrivs i böckernas värld är svår.
I nästa bok jag läser förflyttar jag mig till en kopparrik ö i Tropikerna. Det är en fantastisk historia om berättelsens magiska kraft! Att tro på Mister Pip av Nya Zeeländaren Lloyd Jones. Matilda 13 år bor på en ö någonstans i Tropikerna och på grund av politiska oroligheter flyr de vita från ön . Alla utom Mr Watts. Mr Watts är gift med Grace som kommer från ön som han drar omkring i en kärra iklädd en clownnäsa. Han går under öknamnet Glosöga. Men när även den vite läraren flytt tar Mr Watts över lärarrollen. Och han börjar läsa Charles Dickens Lysande utsikter för barnen. Och Matilda blir så fascinerad över historien och känner att den berättelsens personer står henne närmare än hennes egen släkt till Matildas mammas förtret. Regeringssoldater och rebeller drar in i hennes by och katastrofen ett faktum! Det är en spännande inblick i en ung flickas liv som lever i två världar. Om jag skulle vara tvungen att välja ut ett fåtal nyskrivna böcker skulle denna finnas med! Synd är att slutet är lite väl tillrätta lagt...
Men läs den för det är en bok man har med sig i tanken lång tid efter.

Victor Sjöström vs. Ingmar Bergman

För inte så länge sedan gavs den uppmärksammade filmen och mästerverket Körkarlen (1921) ut på DVD. Filmen är regisserad av Victor Sjöström och har ett oförglömligt foto av den legendariske Julius Jaenzon. Filmens specialeffekter får fortfarande publiken att häpna och slår det mesta av dagens filmer med dataeffekter. För den som har missat denna film ges nu möjlighet att uppleva detta filmiska fenomen. Det är en nyrestaurerad filmversion med nyskriven musik av Matti Bye.

Om du inte får nog av Körkarlen eller kanske redan har sett den ett otal gånger och är mottaglig för en ny dimension av filmen så kan jag varmt rekommendera P.O. Enquists pjäs Bildmakarna. Bildmakarna kan kanske kallas för en fiktiv dokumentär som handlar om mötet mellan Selma Lagerlöf och skådespelerskan Tora Teje. Victor Sjöström och Julius Jaenzon har sammankallat till en visning av de tagningar som gjorts av filmen Körkarlen. Selma Lagerlöf är ditbjuden för att se och godkänna det arbete som har gjorts. På plats är även Tora Teje. Visningen av tagningarna blir avbrutna då Tora börjar ställa frågor om doktor Lagerlöfs skrivande och intension med boken. Tora provocerar och en psykologisk strid mellan de två kvinnorna tar sig form.

Ingmar Bergman spelade år 2000 in Bildmakarna som tv-teater med en då 77 årig (!) Anita Björk i rollen som Selma Lagerlöf. Anita Björk är porträttlik och övertygar som Doktor Lagerlöf, hon fyller verkligen texten med liv och gör här sitt livs roll. Ingmar Bergmans regi är precis och hans scenerier är som alltid nästintill perfektion. I övriga roller ser vi bl.a. Lennart Hjulström (som Victor Sjöström), Elin Klinga (som skådespelerskan Tora Teje) och Carl-Magnus Dellow (som Julius Jaenzon). Denna tv-teater finns ännu ej utgiven på DVD i Sverige (konstigt nog finns den utgiven på en dubbeldiskutgåva tillsammans med Körkarlen i England). Men håll utkik efter eventuell repris på tv och release av DVD, för det här är tv-teater när den är som bäst!

Både Körkarlen och P O Enquists pjäs Bildmakarna finns på Stadsbiblioteket!

Derek Jarman

Efter att ha läst om Trisha Tudors död och suttit ute i min egna vildvuxna trädgård funderar jag på mitt intresse av trädgårdsskötsel och läsningen om sammalunda.
Min första bok om trädgårdar fick jag i min hand en dag för flera år sedan vid lånedisken. Någon hade läst och blivit fascinerad av Derek Jarmans trädgård med bilder av Howard Sooley. Det är en fantastisk bok om en man som älskade trädgårdsodling. Derek Jarman (1942-1994) var bl a filmregissör och författare.
I Englands sydöstra del, Dungeness, nära havet köpte han sig en stuga. I den här karga naturen anlade han en säregen trädgård. Derek Jarman plockade från havet stenar och ilandflutna drivveds stockar som han sedan pryder sin trädgård med. Han ser sin trädgård som terapi och en källa att hämta kraft ur. Derek Jarmans språk är poetiskt och kärleksfullt. Han beskriver sina vänner med samma varma tankar som sin trädgård. En lågmäld humor lyser igenom liksom en stark personlighet. Derek berättar även om en trädgård i Baku i Azerbajdzjan. Där finns en man, en gammal oljearbetare lik Picasso som anlagt en trädgård tillägnad sin drunknade dotter. I den har har byggt cementdjur med en grön berså.
Han säger att "Paradiset hemsöker trädgårdar och vissa trädgårdar är paradis. Min är en av dem."
Howard Sooleys fotografier är fantastiskt vackra.
På ena husväggen har Derek Jarman skurit ut John Donnes dikt

The Sunne Rising

Busie old foole, unruly Sunne,
Why dost thou thus,
Through windowes, and through curtaines call on us?
Must to thy motions lovers seasons run?
Sawcy pedantique wretch, goe chide
Late schoole boyes, and sowre prentices,
Goe tell Court-huntsmen, that the King will ride,
Call countrey ants to harvest offices;
Love, all alike, no season knowes, nor clyme,
Nor houres, dayes, moneths, which are the rags of time.

HJÄRNSLÄPP

Vill tipsa om en bok som funkat mycket bra att prata om för skolklasser nu under våren. Allra bäst har den gått hem för år 4.

En kväll är det ett ruskigt oväder, där Jenny och hennes pappa Orhan bor. Blixten slår plötsligt ner i telefonen när pappa står och pratar och både han och Jenny svimmar av på golvet. När de vaknar till blir de chockade när de ser på varandra. På något konstigt sätt har de under avsvimningen bytt hjärnor med varandra. Jennys hjärna har hamnat i pappas kropp och pappas hjärna i Jennys kropp. Hur ska det nu gå att leva som en tio-årig tjej med en 120-kilos-kropp, med skägg dessutom? Jenny måste nu snabbt ta över pappas jobb som chefredaktör för en gratistidning. Och pappa Orhan måste hänga med i allt som händer i skolan. Livet för de båda blir inte lätt, men mycket roligt att läsa om!

Tasha Tudor

Är ute på nätet och rör mig lite bland bloggar om böcker och läser att Tasha Tudor har avlidit 92 år gammal. Denna otroliga gamla dam som till yrket var illustratör. Kanske inte "my kind of pitcures" men man förstår var hon bland annat fått sin inspiration ifrån om man ser hennes trädgård. Så om man bara är ytterst lite intresserad av trädgård bör läsa Tovah Martins bok Tasha Tudors trädgård och njuta av fotografierna på Tasha Tudor och hennes trädgård.

Ur vulkanens mun

Helena von Zweigberks senaste bok är en ärlig och trovärdig berättelse om ett äktenskap i kris. Boken utspelar sig på Sicilien med vulkanen Etna i bakgrunden, symbolen för alla eventuella oväntade utbrött och explosioner.

Handlingen är i grunden väldigt enkel: ett par (Anna och Mats) i desperat försök att leva ett harmoniskt familjeliv, åker med sina barn på semester. Deras mål är att försöka hitta en lösning på deras situation.

I brist på kommunikation och förståelse, skadar Anna och Mats varandra mycket och även om det är det sista de vill, skadar de också sina barn. Det faktum att de gör illa sina barn får dem att inse att någonting måste hända, helst positivt i deras förhållande, men de vet inte hur. De har kommit så långt ifrån varandra och blivit så bittra, att det blir bara värre och värre vad de än gör. Vakuumpositionen de har hamnat i gör att de varken vet ut eller in, inte innan de börjar kommunicera med varandra, eller innan de får nog av varandras dåliga beteende.

På ett enkelt och trovärdigt sätt, berättar författaren deras historia. Spänningen byggs gradvis, dialogerna är bra och situationerna genomtänkta.

Hur än lyckligt förhållande man har, kan man inte undvika att fundera på några saker ur boken:

..." Ingen tror i början av ett förhållande att småsaker som ordning och städvanor kan ha någon egentlig betydelse. Att inte kunna skölja av en tandborste ordentligt, till exempel. I ett inledande skede konstaterar man bara att det är något ens älskade inte kan. Man kanske skämtar om det. Man kanske gör rent tandborsten i smyg eftersom man inte står ut med att se hur skummet som blir kvar bildar klumpar av grå levrad spott och torkad tandkräm.

Men när man har stått och borstat tänderna med blicken fast på den smutsiga tandborsten några hundra morgnar och kvällar börjar det göra något med ens sinnesfrid.

Plötsligt hör man sig själv säga: Men kan du inte skölja av tandborsten? Det ser ju äckligt ut!

Och ett steg till: Jag spyr om din tandborste ska se ut så där! Varför kan du inte bara göra vad jag ber dig om!

Därefter uppgivenheten: Han eller hon kommer aldrig att lära sig att skölja av tandborsten. Du kommer att få stirra på den grå sörjan resten av ditt liv. Och du börjar odla bitterheten."...

Boken är tydlig och lättläst. Jag har lyssnat på författaruppläsningen som är bra och ger mycket, man upplever den ständiga känslan av dålig stämning och spänningen byggs upp sakta och är stark.

Trevlig läsning!

Saabyes cirkus

Lars Saabye Christensens nya roman Saabyes cirkus handlar om en författare som faller av scenen under ett framträdande i Paris. Under fallet minns han sin barndom, hur han tretton år gammal får syn på en elgitarr som han mer än något annat vill ha, och hur han tar jobb som blomsterbud för att kunna köpa den.

Det är givetvis en konstruktion, under ett fall från en scenkant kan du som mest hoppas tänka på hur du ska landa utan att slå ut framtänderna. Men konstruktionen är en del av poängen: lika mycket som Saabyes cirkus är en barndomsskildring, är det en roman om hur berättelser byggs upp, hur händelser, minnen och intryck sorteras för att bäst passa berättarens syften.

Och det är en mycket behaglig och underhållande konstruktion, som fångar mig som läsare från första sidan och sedan inte släpper greppet.

Ensamhetens dramatik

Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.

(Ur Hunden av Kerstin Ekman)

Ensamhet som temat har alltid fascinerat mig. Eftersom jag ville bli skådespelerska innan jag blev bibliotekarie, var drama som genre det närmaste jag kunde komma en scen. Jag levde genom varje protagonist eller replik, som jag kunde identifiera mig med. Ibland drömde jag bara hur bra skulle jag spela Ofelia när ja tittade på den klassiska tolkningen av Hamlet. Efter alla klassiska verk jag älskade, började jag tycka att den absurda teatern och existentialismen passar egentligen bättre när man vill uttrycka komplexitet av känslor som strömmar. Pjäser med extra fokus på ensamheten fascinerade alltid mest och här är några läsupplevelser jag vill dela med mig. Kan dock inte undvika några romaner samtidigt:

Caligula Albert Camus
Stolarna Eugéne Ionesco (tyvärr bara på originalspråk hos oss, men oavsett vad inom dramatiken av honom är lysande!).
Födelsedagsfesten Harold Pinter
Kung Lear Shakespeare
I väntan på Godot Samuell Beckett
Sex roller söka en författare Luigi Pirandello
Stäppvargen Hermann Hesse
Rött och svart Stendhal
Spöksonaten av mästaren August Strindberg (samt hans senare dramer och novellen Ett halvt ark papper)
Filmer och pjäser av Rainer Werner Fassbinder
Dikter Emily Dickinson
Spleen i Paris samlingen, särskilt melankoliska dikten L'albatros av Charles Baudelaire
Måsen Anton Tjechov. (Novellens måste!)
En herrelös hund Hjalmar Söderberg


StoEugénärr

Vad är livet? Blott en hägring,
Blott en skugga och en spegling.
Bländverk allt, som blev oss givet!
Ty en dröm är hela livet,
Själva drömmen drömmer vi.

Calderon de la Barca; Livet en dröm





Tacksam för vidare tips!

När Snoopy blev portad från bibblan

För alla Snoopy älskare: rikta uppmärksamheten till första delen av inslaget! Klippet heter Snoopy in a bad mood :

Det var ett tag sedan jag läste Turgenevs Vårflöder (även översatt som Vårböljor, Vårströmmar) och jag kommer ihåg att jag tyckte då att det var den vackraste och sorgligaste kärleksroman jag någonsin läste. Det tycker jag fortfarande och troligtvis kommer jag inte att läsa om den i rädslan att jag inte skulle tycka likadant nu. Jag vill bevara känslan jag hade om den då. Jag vet att den är unik för just den tiden och platsen och mitt dåvarande befinnande i livet och jag vill inte förlora den, eller kanske bli tvungen att inse att den är borta.

Romanens romantiska inslag och patos för tankar vidare till Pusjkins liriska romaner, Jesenins poesi och den ryska landskapen som känns välbekant, fast jag aldrig upplevde den närmare än i ryska klassiker jag läste. Älskade böcker på temat känslor är många men kanske mest Hugos Ringaren i Notre Dame, Idioten av Dostojevskij, Romarinnan av Alberto Moravia, Dumas Kameliadamen, Zolas Nana och Manon Lescaut av Abbé Prevost. Listan är mycket lång.

"Vårflöder" finns som film Torrents of spring med Nastassja Kinski och Timothy Hutton i huvudrollerna. Filmen kom 1989, några år efter Tess och Cat people, när Nastassja var på toppen av sin filmkarriär.

Himmel av Torbjörn Flygt

Jag har lyssnat på Himmel av Torbjörn Flygt. Inläsaren är skådespelaren Björn Kjellman och han har spelat personer i boken. Det nya sättet att uppleva boken med redan skapade bilder av någon annan gör att läsningen får en annan dimension. Även intrycket och helhetskänslan blir annorlunda och man får en särskilt tolkning av boken just på grund av skådespelarens insats och jag tyckte om den.

Har läst några recensioner om boken samt att Flygt är en bra samhällsskildrare.
Ja, från början var jag ganska tveksam om jag tyckte likadant, eftersom personerna och handlingens utveckling kändes schablonartade.

Någonstans i mitten av boken har en bifigur i romanen en monolog, en längre monolog, som gör romanen absolut läsvärd. Diplomaten, en skum, halvkriminell figur (oklart i boken), lär man känna lite i början, och då förstår man att han är den cyniske, halvidiotiske, allvetande babblaren och samhällskritikern jag förväntade mig att få höra.

Diplomaten (och möjligtvis inläsarens presentation av honom) har gjort att jag resten av boken hoppades på mer liknande invändningar och skildringar av andra personligheter, men nej, det förblev enligt konceptet: bra, förväntat underhållning av bättre kvalité.
Det är lite synd, tycker jag, eftersom just Diplomaten är bevis på att rykten om Flygt stämmer bra och då förväntade jag mig en utveckling av andra redan bra påbörjade beskrivningar av personer och historier i boken, som Parvaneh och Amirs historia t ex.
Undrar vad en iranier eller irakier skulle säga om den. Själv är jag väldigt tveksam att den håller. Kan nästan tro att Parvaneh hade mod att lämna sin våldsamme make, men inte att hon skulle ha en pojkvän som dessutom är irakier. Den historia är berättad ur absolut svensk vinkel och jag undrar igen om Flygt har pratat med någon som kan ämnet bättre än han själv eller jag.
Vidare är det Lenas indolens, gränslösa indolens och svaghet, men där kan man snarare bli irriterad än tro att den inte är möjlig.
Det jag skulle vilja få mer av romanen är en djupare personlighetsskildring,
men det är kanske inte meningen med just den boken. Flygt har i alla fall varit ganska konsekvent, nästan hela vägen.
När jag tänker på dialoger, kommer jag på att de också är välarbetade, det som nästan stör mig att är att boken är väldigt slipad, nästan ansträngd, särskilt situationerna och sambandet mellan personerna. Jag skrev nästan två gånger i sista meningen och med det vill jag betona att jag tycker att "Himmel" är bra bok i sin genre och att den absolut fungerar, inte bara som sommarläsning. Undrar verkligen om det är möjligt att skildra samhället på djupare plan, när mycket runt om är så ytligt och materialiserat.

Läge för en dystopi?

Jag läste nyligen Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, och blev djupt tagen. Det är en science fiction-roman på så vis att den beskriver en möjlig framtid, och en dystopi i den mening att det är en skrämmande framtid Atwood tvinnar. Handlingen utspelar sig nära den tid då romanen skrevs, det vill säga 1980-talets mitt, och världen som beskrivs är inte alldeles olik den värld vi känner igen som vår. På så vis påminner Tjänarinnans berättelse om Kazuo Ishiguros briljanta science fiction-roman Never let me go, som kom för bara något år sedan. Framtiden ligger aldrig särskilt långt bort.

Samtidigt säger all god science fiction lika mycket om sin samtid som om den möjliga framtid den beskriver. Den lyfter ut tendenser i ett ofärdigt samhälle och varnar oss för de misstag vi kan vara på väg att göra. På så sätt tar det lång tid innan de bästa av dessa romaner förlorar sin aktualitet (FRA, signalspaningslag, 1984, någon?)

I Tjänarinnans berättelse har miljögifter gjort att människan fått svårt att reproducera sig. Som en följd av detta sker i USA en statskupp som raderar ut dess regering, och en kristen extremhöger tar över makten. I deras ögon är det ett århundrade av syndigt leverne (abort, sexuell frigörelse) som ligger bakom den fallande fertiliteten, och de bygger upp ett nytt, totalitärt system som bygger på bibliska grunder. I denna nya värld är mannen härskare, och kvinnan förpassas till Hustru, Hushållerska eller Föderska. Romanens huvudperson tillhör den sistnämnda gruppen, hon tränas att tänka renlärigt och att offra sig och sin kropp för framtidens bästa, men kan ändå inte förmå sig att släppa tanken på att livet måste bestå av något mer. Fullständigt i händerna på ett patriarkat som metodiskt rensar ut alla oliktänkande är hon tvungen att gömma sina känslor i ett inre, undangömt rum. Det är inte utan att tankarna går till Anne Franks dagbok.

Atwoods roman kan ses som ett inlägg i miljödebatten, en feministisk varning eller helt enkelt en ryslig skräckroman; men framför allt är det en oemotståndlig läsning. Spännande och tänkvärd, vad mer kan man begära?

Gamla tv-serier

Kom att tänka på en gammal tv-serie som gick på 80-talet. Dårfinkar och dönickar hette den och var baserad på en bok med samma namn av Ulf Stark. Jag minns att jag tyckte mycket om tv-serien när jag var liten och blev nu sugen på att se om den. Tyvärr finns tv-serien ännu inte utgiven på DVD men boken finns däremot i Stadsbibliotekets ägo.

Handlingen:
Simone måste flytta. Hennes mamma ska flytta ihop med Yngve, en hattfjant som Simone inte kan med. Allt är bara skit och inte nog med att hon måste lämna alla kompisar och börja en ny skola dessutom så glömmer de Kilroy, Simones bästa vän och hund, i flyttkaoset. Allt tycks gå fel, men inte trodde Simone att det skulle kunna gå så illa som när hon första dagen i skolan blir presenterad som Simon och hela klassen tror att hon är en pojke. Simone kommer fram till att det är lika bra att spela med. Men hur ska det gå när det visar sig att klassens populäraste tjej är kär i Simon, och Simone är kär i sin nya vän Isak som tror att hon är en pojke?
Och mitt i allt kaos kommer morfar som har rymt från sjukhuset. Han har bestämt sig för att han ska dö hemma hos sin familj och bosätter sig därmed hos Simone, Simones mamma och hattfjanten Yngve.

Dårfinkar och dönickar är en bok jag rekommenderar. Underhållande läsning och känslan är den samma i boken som jag minns att den var i tv-serien.

Nu väntar jag bara på att svt ska släppa Dårfinkar och dönickar på DVD. Men till dess får vi hålla tillgodo med boken.

Vill passa på att tipsa om en annan lysande ungdomsserie som gick på tv i början av 90-talet, Ebba och Didrik. Det är en skruvad tv-serie signerad Peter Schildt och i rollerna syns bl.a. Suzanne Reuter, Helge Skoog och en mycket ung Johan Widerberg. Denna finns utgiven på dvd och finns att hitta på barnavdelningen på Jönköpings Stadsbibliotek. Rekommenderas varmt så här nu i sommartid!
Även denna serie finns i bokform som Ebbas bok och Didriks bok av Christina Herrström (båda böckerna finns dessutom samlade i en bok som heter just Ebba och Didrik).

Har inhandlat den nya litterära skriften, Atlas litterära tillägg! Och blev glatt överraskad :) Läs Magnus-Williams Olssons recension i Aftonbladet..
Jag tycker att det är svårt att hitta tid för just tidskriftsläsande, det blir oftast mest blädder!? Men den hade många intressanta artiklar. Så nu får Karavan, som tar upp litteratur från andra delar av världen än den västerländska, konkurrens!

Over the Rhine

Har i helgen lyssnat mest på Over the Rhine live skiva "Ohio. Gruppen bildades sent 1980-tal och det är konstigt att de inte är mer uppmärksammade här. Jönköpings stadsbibliotek har skivan som inte går att köpa i Sverige. Låna, lyssna och njut av sångerskan med det svenskklingande namnet Karin Bergquists fantastiska röst. De finns också att lyssna på MySpace om ni vill ha ett smakprov innan ni promenerar mot stadsbiblioteket i sommarregnet.

Mårten vs. Jason

Här en intressant fråga. När det nu är fredagen den 13, ska man då ta fasta på det och tipsa om en bok som i synnerhet symboliserar denna den mest otursförföljda av otursförföljda dagar. Och vilken bok skulle det i så fall vara?

Eller ska man, med tanke på att otur torde vara ett måttlöst förekommande ämne i bloggvärlden i dag, medvetet se till att blunda för just detta ämne. Ska man kanske till och med, rent skrockfullt, låta bli att blogga alls?

(Vissa jobbar kväll denna fredag. Kalla det otur om ni vill...)

Mai Zetterling – en svensk filmkonstnär

Vill tipsa om Mai Zetterling, en svensk filmskapare som jag tycker allt som oftast hamnar i skymundan när det gäller svensk filmhistoria. De flesta känner säkert igen henne som flickan Bertha i Alf Sjöbergs film Hets (1944). Men vad många kanske inte vet är att denna spännande kvinna hade en internationell skådespelarekarriär i både England och Hollywood. Dock trivdes hon inte riktigt med det så hon sadlade om och blev filmregissör istället. Ett inte helt lätt yrke i en mansdominerad värld och som då var ovanligt bland kvinnor.

Mai Zetterlings debutfilm blev Älskande par(1964), efter Agnes von Krusenstjernas romansvit om Fröknarna från Phalen. I filmen möts den svenska skådespelareliten och Sven Nykvist står för det magnifika fotot. Filmen är på flera sätt en milstolpe i svensk filmhistoria.
Filmen blev omnämnd i press som den ambitiösaste debutfilmen sedan Orson Welles’ Citizen Kane.
Mai Zetterlings andra film Nattlek (1966) blev mycket uppmärksammad på grund av sin filmaffisch (på vilken en teckning av Leonardo Da Vinci, föreställandes ett samlag, fanns). Det bidrog till att filmens enda offentliga visning ställdes in och endast en visning för press och jury tilläts. Internationellt blev det ett pressuppbåd och poliskedja kring den biograf där filmen visades.
Den feministiska filmen Flickorna (1968) var Mai Zetterlings tredje film. Den mötte hård kritik när den kom (av en presskår som då i stort sett enbart bestod utav män så skrev bl.a. Bo Strömstedt i Expressen "Vilka förstockade menstruationer!") och försvann från biografrepertoaren efter bara ett par veckor. Filmen handlar om ett kringresande teatersällskap som ska sätta upp Aristofanes pjäs Lysistrate. Lysistrate i sin tur handlar om hur kvinnorna i Aten gör uppror genom att sexstrejka för att männen ska sluta kriga och istället sluta fred.

Efter Flickorna dröjde det länge innan Mai Zetterling gjorde film i Sverige igen. Närmare bestämt så tog det tjugo innan Mai Zetterlings nästa film Amorosa (1986) hade premiär. Amorosa handlar om författaren Agnes von Krusenstjernas liv. I titelrollen ser vi Stina Ekblad.

Mai Zetterling föddes den 25 maj 1925 i Västerås. Hon dog i London den 17 mars 1994.

För den som är nyfiken på Mai Zetterling kan jag rekommendera:
Osminkat, Mai Zetterlings självbiografi
Skenet som bedrog: Mai Zetterling och det svenska sextiotalet av Mariah Larsson

Några av Mai Zetterlings filmer som finns att hyra på biblioteket:
Hets
Älskande Par
Nattlek
Flickorna

Håll utkik efter Amorosa som kommer att visas i höst på Jönköpings Filmstudio.

Post-it lappar = Roman

Har läst Alice Kuipers debutroman "Livet på en kylskåpsdörr". Det här är berättelsen om 15-åriga Claire som har fullt upp med skola, kompisar och förälskelser och hennes mamma, läkaren som arbetar alldeles för mycket på förlossningskliniken. De träffas sällan och deras kommunikation nästan uteslutande via Post-it lappar på kylskåpsdörren. I början är tonen som hos de flesta tonårsfamiljer lite gnat och tjat om disk och städning och utebliven månadspeng. Men Claires mamma blir sjuk i bröstcancer, så förändras sakta lapparnas innehåll till oron över framtiden och ovissheten om sjukdomen. En mamma som inte orkar/klarar av att tala med sin dotter. Och en dotter som söker kunskap om sjukdomen via böcker och internet. Trots den snuttifierade Post-it dialogen eller pga den är det en gripande och sorglig bok. Jag tycker att den passar för alla åldrar.

Konsten att resa

är att bila, cykla, fara, färdas, gå, köra, luffa, rida, skjutsas, strosa, ströva, traska, turista, åka mm. Människorna är ett vandrande släkte. Samfärdseln är urgammal.
Om resandets historia har stadsbiblioteket flera böcker från 90- och 2000-tal, som kompletterar varann.

I Signums utomordentliga svenska kulturhistoria på avdelning Kc återfinns intressanta kapitel om samfärdsel i Stormaktstiden (Kommunikation och press) och Karl Johan-tiden (Till främmande land)

Blom, Thomas & Nilsson, Mats, Turismens historia och utveckling 2005 står på avdelning Qm. Detta är en lärobok men är trevlig läsning för kulturintresserade.
Huvudparten av boken är en kronologisk framställning av turismens utveckling alltifrån Mesopotamien till svensk turism under 1900-talet.
I första kapitlet definieras begreppet turism.

Eriksson, Tommy, Hästskjuts- och diligenstrafik – äventyr, organisation och lag genom 650 år kom ut 1996 och står på Pra liksom flera andra verk om kommunikationshistoria.
I Erikssons bok beskrivs skjuts med häst och vagn alltifrån Magnus Ladulås förordning om gästning. Läsaren får klart för sig hur betungande allmogens skjutsansvar var. Ögonvittnesskildringar och fakta om postens och vägarnas utveckling ingår bland mycket annat
I slutet av boken återfinns en utförlig förteckning över som det verkar samtliga skjutsanstalter i Sörmland inklusive lega, antal hästar, antal skjutsar, bidragsstorlek etc. Tommy Eriksson har också skrivit om kurorter, barnmorskor, järnvägar mm i Sörmland.

Winther, Nils-Erik, Wändel, Rolf & Jörgensen, Matz, Gästgifwerier, krogar och skjutshåll 2003 Qm
Utgångspunkten är gästgiverier i Kävlingebygden under 1600- och 1700-talen men verksamheter, händelser och personer beskrivs ur betydligt vidare perspektiv. Skånska gästgivarmenyer, brännvin, milstolpar, marknader är exempel på kapitelrubriker. Dessutom uppmanas läsaren att stödja de nutida landsvägskrogarna – ett nöje som gynnar kulturarvet.
Bildmaterialet är rikligt, instruktivt och i färg.

Kindblom, Leif, Så reste vi 2000 Qm
Detta är trevligt skriven svensk resehistorik fr o m mitten av 1800-talet till millennieskiftet. Den lättsamma boken är full av insmugna fakta och informativa svartvita bilder.

Svedelid, Olov, Reseliv 2000 Qm
Svedelid blev berömd för sina Hasseldeckare och sina historiska romaner. Han är inte dum på scen heller. Han har fått Sherlockpriset m fl deckarpriser och utsågs till Grand Master av Svenska Deckarakademin 2007.
I mitt tycke är Reseliv mästerlig. Författaren bjuder på egna reseminnen och på en faktaspäckad svensk resehistorik i kåserande form. Att resa..…är att låta sina fem sinnen få del av en annan verklighet.. Han kan formulera sig.
Han har tänkt till om vad turism är. Reseindustrin är en av de mest dynamiska näringarna i Sverige. Hur lockar man turister? Följ Svedelids råd!

Vill du se om titlarna ovan finns inne att låna klicka här!

Angående den fantastiska Miranda July

Hade tänkt skriva ett boktips på Miranda Julys novellsamling "Ingen hör hemma här mer än du", som jag tycker är fullständigt fantastisk. I det sammanhanget tänkte jag passa på att tipsa om hennes film "You, me and everyone we know" som är lika fantastisk, och som fick drösvis med priser när den kom 2005. Båda finns att låna på Stadsbiblioteket.

Och dessutom hade jag tänkt hänvisa till den hemsida som July gjorde i samband med den amerikanska utgivningen av "Ingen hör hemma här mer än du", som ni hittar här!, och som likaså är fantastisk och helt klart värd de tre minuter det tar att vandra igenom den. Ett tips apropå bra marknadsföring...

Men det visar sig att det finns ett flertal boktipsarsidor som gjort precis allt ovanstående, så nu känns det lite överflödigt.

Nära historia

Krigsarkivet har anställda med skrivförmåga. Det märks på den nyutkomna essäsamlingen Det förgångnas närvaro.

De fjorton essäerna handlar inte bara om krig; nej, ämnena är synnerligen varierade alltifrån Krigsarkivets trädgård via spökraketer till äldre böcker i Krigsarkivets bibliotek.

Levnadsteckningar beskriver personer från tre sekler exempelvis:
Sjöfararen och ämbetsmannen Theodor Ankarcrona räddade i sin ungdom Karl XII från Stralsund till Trelleborg i en liten fiskebåt.
Major Sten Sture skrev längtansfyllda brev – dåtidens telefonsamtal – hem till sin hustru under finska kriget 1808 – 1809.
Äventyraren Einar Lundborg anmälde sig upprepade gånger som frivillig – i Finland 1918 och i Estland. Han ansåg att ett civilt arbete ”hade varit detsamma som döden”.

Illustrationerna – de flesta svartvita – är rikliga. Hela boken är lockande läsning för lekmannen, lagom smakbitar från den historiska buffén.

Wham Bam! Thank You Modernista

Jag har precis upptäckt att Modernista har återutgett George Perecs "W - eller minnet av barndomen" och det glädjer mig.

Jag läste "W" för ett tiotal år sedan efter att jag kommit över den på bokrean (det var på den tiden då det gick att göra intressanta fynd på nämnda rea...) och blev oerhört tagen över dess blandning av surrealistisk fantasi och vardagsnära uppväxtskildring. Eftersom det var länge sedan jag läste den, och den är en svårbeskrivlig roman vill jag inte närmare karakterisera handlingen här;

men om Perec kan man säga att han tillsammans med Raymond Queneau, Italo Calvino och några till bildade Oulipo, en litterär sammanslutning som arbetade med att sätta upp (ibland begränsande) regler för hur berättelser skulle skrivas, för att på så sätt främja kreativiteten (ett av de bättre exemplen är Perecs roman "Försvinna"). Denna utgångspunkt har gett ett antal verk fyllda till bredden av lekfullhet, överraskande vändningar och inte minst nyskapande stilarter. Det är sällan tråkig läsning, och i sina bästa stunder underhållande gränsande till genialitet. "W - eller minnet av barndomen" hör, sitt allvarliga ämne till trots, till dessa stunder.

Återutgivning innebär nya potentiella läsare, i det här fallet hoppas jag att de blir många!