Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.
(Ur Hunden av Kerstin Ekman)
Ensamhet som temat har alltid fascinerat mig. Eftersom jag ville bli skådespelerska innan jag blev bibliotekarie, var drama som genre det närmaste jag kunde komma en scen. Jag levde genom varje protagonist eller replik, som jag kunde identifiera mig med. Ibland drömde jag bara hur bra skulle jag spela Ofelia när ja tittade på den klassiska tolkningen av Hamlet. Efter alla klassiska verk jag älskade, började jag tycka att den absurda teatern och existentialismen passar egentligen bättre när man vill uttrycka komplexitet av känslor som strömmar. Pjäser med extra fokus på ensamheten fascinerade alltid mest och här är några läsupplevelser jag vill dela med mig. Kan dock inte undvika några romaner samtidigt:
Caligula Albert Camus
Stolarna Eugéne Ionesco (tyvärr bara på originalspråk hos oss, men oavsett vad inom dramatiken av honom är lysande!).
Födelsedagsfesten Harold Pinter
Kung Lear Shakespeare
I väntan på Godot Samuell Beckett
Sex roller söka en författare Luigi Pirandello
Stäppvargen Hermann Hesse
Rött och svart Stendhal
Spöksonaten av mästaren August Strindberg (samt hans senare dramer och novellen Ett halvt ark papper)
Filmer och pjäser av Rainer Werner Fassbinder
Dikter Emily Dickinson
Spleen i Paris samlingen, särskilt melankoliska dikten L'albatros av Charles Baudelaire
Måsen Anton Tjechov. (Novellens måste!)
En herrelös hund Hjalmar Söderberg
Sto
Eugénär
r
Vad är livet? Blott en hägring,
Blott en skugga och en spegling.
Bländverk allt, som blev oss givet!
Ty en dröm är hela livet,
Själva drömmen drömmer vi.
Calderon de la Barca; Livet en dröm
Tacksam för vidare tips!
21 juni 2008
Ensamhetens dramatik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag anar att ensamhet ligger nära till hands som ämne för många författare, med tanke på att författandet ofta är en mycket ensam sysselsättning. Och jag tycker också om det som stoff i litteraturen, just för att det i ensamhet ligger något oerhört dramatiskt, inte sällan i det outsagda.
En bra roman på temat ensamhet är Bohumil Hrabals "En alltför högljudd ensamhet", och sedan har vi givetvis Jenny Diskis hyllningar till ensamhet, icke att förglömma.
Tack! Då provar jag din favoritförfattare. Annars är han känd i Östeuropa, men jag har aldrig läst något av honom. Vet inte om du har läst något av Kundera. Storfavorit, tror att det är samma känsla som gäller, dvs. det skulle du gilla. Diski blev jag tipsad tidigare, det blir alltså det också.
Skicka en kommentar