Film: Escapist

Missa inte fängelserymmaractionthrillern The Escapist, om en livstidsdömd fånge som får reda på att hans dotter är i trubbel, och som därför bestämmer sig för att ta sig ut ur fängelset - kosta vad det kosta vill. En rysligt spännande och välgjord film, lite som en Nyckeln till frihet fast med högre tempo. The Escapist hade gått mig fullständigt förbi, men jag är glad att jag nu kan se den (i stort sett) när jag vill. Det är ju det som är det fina med bibliotek...

Ja tack

Ja tack

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.

Sonja Åkesson

På den här sidan Vättern?

Låna och lyssna på Louise Hoffstens skiva!

K.D. Lang sjunger Hallelujah!

God jul!

Idag, dagen före julafton, så kokas det skinkor,
granar kläs och de sista julklapparna köps.
För min del kommer jag köpa julklappar och så låna hem de sista böckerna som jag vill läsa under de extra lediga dagarna.
Min helgläsning blir:
Röd självbiografi av Anne Carson
Desirada av Maryse Condé
Det mest privata av Núria Amat
Pansarkryssaren av Molly Johnson
Kärlekens vägar av Alice Munro
och
Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man av Helle Helle.

Jag tänker inte spela så mycket julmusik hemma, däremot kommer jag lyssna till Cowboy Junkies skiva Early 21st century blues som jag tycker mycket om!

De välvilliga - Jonathan Littell

Bertil Kahl har skickat oss följande inlägg om Jonathan Littells
De välvilliga:

En bok som erhållit Goncourtpriset och erhållit lysande recensioner kan inte vara alltigenom usel. Det är därför med viss tvekan jag skriver ett omdöme. Bokens berättare är Max Aue, en f d SS-officer som vid andra världskrigets slut undgått att bli avrättad att som krigsförbrytare genom att skjuta en vän som skaffat sig en falsk legitimation som fransk tvångsarbetare i Tyskland.

Man kan dela upp boken i två delar. Dels berättarens upplevelser under kriget mot Ryssland under tjänstgöring i Ukraina, Kaukasus och Stalingrad och i slutskedet under slaget om Berlin, dels skildringen av hans bakgrund och privatliv. Han var född i Kiel 1913 och har en tvillingsyster. Fadern tjänstgjorde i en frikår i Lettland efter första världskrigets slut samt därefter övergav sin hustru. Modern gifte om sig med en fransman och flyttade till rivieran. Max var förälskad i sin tvillingsyster samt hatade sin mor och sin styvfar. Med en sådan bakgrund hade han naturligt nog svårt att leva vad som kallas ett normalt liv.

Det har skrivits hyllmeter om Tysklands krig mot Ryssland, judeutrotning och Nürnbergrättegångarna. För den som läst några centimeter av denna ger Littells bok inte något nytt. Den är i denna del ganska tjatig. Däremot är skildringen av hans privatliv och drömmar efter att en kula passerat genom huvudet på honom spännande.

Sammanfattningsvis: En lysande bok om man orkar tröska sig igenom de av de cirka 900 sidorna som inte är annat än transportsträckor mellan de oförglömliga avsnitten.

Drömmen i nästa kropp och Dan Andersson

Det är lite av ett kaos på biblioteket!
Vi har i helgen haft ett stort stängsel som delar bibblan mellan skönlitteraturen och barnavdelningen, för nu läggs vårt nya konstverk på golvet som ska binda ihop museet, biblioteket och arkivet. Det möbleras också om, hyllor flyttas och nya avdelningar skapas. Och som det inte vore nog, vi märker också om våra böcker för att de ska kunnas lånas i våra nya utlåningsdatorer. I det arbetet hittade jag en liten pärla! Bland lyrikböckerna, som numer finns där de engelska böckerna tidigare stod, fanns "Tysnaden innan vi talar" av Gabeba Baderoon utgiven av Bokförlaget Tranan.
Läs vad bernur skriver om boken som så förtjänstfullt översatts av Roy Isaksson.

DRÖMMEN I NÄSTA KROPP

Från fotändan av sängen lägger jag
lakanen till rätta igen.

En gammal man målar en stor sol strimmad
av moln i sju sorters blått.
Tvärs över det gula i centrum är varje
blå nyans precis sig själv och ändå,
i den punkt där den möter en annnan,
kan ögat inte upptäcka någon förändring.
Luften ändras, säger han,
och färgerna.

När du rörde vid mig i en dröm,
för en timme sedan, upphörde din hud inte
där den mötte min. Min kropp fortsatte
rörelsen hos din. Någonting svävade
mellan oss som fåglar i en flock.

I en ensamhet större än våra två kroppar
skilde det hårdnande ljuset oss åt igen
men under täcket är avtrycket
av våra kroppar en enda, varm fördjupning.

Om ni vill kan ni höra Gabeba Baderoon läsa dikten på hennes hemsida.

En bonus så här i juletid: