29 juli 2008

Katedralen vid havet

Stort äventyr baserad på fakta men kryddat med alla genres inslag! Vi får följa huvudpersonen Arnau Estanyols öde i medeltida Barcelona, njuta av en bra berättelse, men bli medvetna om grymheten som hade med feodalismen, pesten och inkvisitionen att göra. Ildefonso Falcones balanserade bra mellan två världar, å ena sida den spännande historia om kärlek och svek, drömmar och lögn, vänskap och bedrägeri och de grymma, realistiska fakta om Barcelona kring byggandet av gotiska skönheten Santa Maria del Mar (på bilden). Falcones vävde skickligt båda historier så att man får en berättelse där verkliga tiden bara försvinner medan man läser.


P.S.
Fungerar även på balkongen om man inte kan nå stranden och troligtvis kommer den som film så småningom. Mycket nöje!

26 juli 2008

Intervju med Lessing


New York Times har en läsvärd intervju med Doris Lessing, och hon kan onekligen bita ifrån...

For the last two decades, most of your fiction has veered toward science fiction, which has disappointed literary critics like Harold Bloom.

I can’t be bothered with Bloom. A lot of people think some of my best writing is in science fiction, and they are just as significant as bloody Bloom.

24 juli 2008

Eroica och ett framvaskat guldkorn

Under väldigt kort tid har jag i två romaner stött på hänvisningar till Beethovens Erioca. Mystiska sammanträffanden? Antagligen inte, men som min klassiska utbildning är bristfällig blir jag nyfiken.

Böckerna i fråga är Carpentiers Hetsjakt, en pulserande och ångestladdad kortroman om en ung man på väg att hinnas ifatt av sitt egenhändigt skapade öde; och den utomordentliga Falska fåglars paradis av Hildesheimer. I den förstnämnda fungerar Beethovens sorgmarsch som ett ledmotiv, i den senare passerar hänvisningen förbi som knappt mer än en parantes.

Att musiken kan ha en relevant roll i skönlitteraturen lär inte ha passerat någon obemärkt, nu senast gjorde ju Ajvide Lindqvist en grej av att låta sina ondingar citera Smiths-låtar. Och på något sätt känns det mer legitimt att basera en roman på ett klassiskt stycke än att göra en musikal av ett schackparti, men det kanske är en orättvis jämförelse (och antingen viss skillnad rent lukrativt).

Hildesheimers roman är för övrigt bland det bästa jag läst på länge, en skojfrisk skröna om charlataner som gör sitt bästa för att lura varann, där heder saknar betydelse så länge det finns något att vinna på att ignorera moralens grundprinciper. Det är ytterligare ett sådant guldkorn som jag tror att alltför många missar, trots att den både till omfång och stil är ytterst lättillgänglig.

Vad gäller Beethoven så är Eroica tvivelsutan ett mycket fint stycke symfoni, men jag kommer nog inte överge min förkärlek för ensamma män med akustisk gitarr trots allt.

20 juli 2008

Var finns det gudar?


Ibland framför "man" åsikten att kunskap finns bara i "facktaböcker" men jag vill påstå att även i romanen finns det mycket att hämta. Har här hittat information om
"Kudzuböna (Pueraria lobata) är en mångårig klängande ärtväxt som har sitt ursprung i Japan och sydöstraKina. På japanska heter växten , japanska: クズ eller(Kuzu)). Namnet kommer av det japanska ordet för vinranka och den kan nå höjder på 20-30 meter i träd, men kan också breda ut sig ordentligt över lägre vegitation." i Wikipedia.

För i Alabama breder den ut sig och tar död på allt det som kommer i dess väg. Och denna växt har stor betydelse för Arlene Fleet i "Visst finns det gudar i Alabama" skriven av Joshilyn Jackson.

Arlene hämtas hem av sin moster Florence när hennes pappa dör och mamman inte orkar längre. Moster Florence har en dotter, Clarice som blir som en syster. De går i samma klass och umgås mest hela tiden. Jim Beverly är en eftertraktad kille som går på deras skola och efter en kväll försvinner han. Rose May, Jims fd flickvän, söker upp Arlene i Chicago dit hon flyttat (Arlene har inte varit hemma på tio år) och frågar efter Jim.
Arlenes pojkvän Burr, advokat och svart, ställer ultimatumet att de reser till Alabama och presenterar honom för hennes familj eller annars så är deras förhållande över. De reser, bilar som man gör om man inte flyger i USA och "leker" hela vägen. Burr friar åter igen till Arlene och hon svarar ja, fast med en hel del invändningar.
Det här en kul bok, trots flera mörka inslag. Språket är snabbt och enkelt, vartannat kapitel är nutid och vartannat dåtid.

17 juli 2008

Biblioteksdesign

Internet är kul, man kan hitta massor av intressanta (och ointressanta) saker. Här har ni till exempel en kommunikationsdesigner (direktöversättning - är det ett yrke?) som har utformat sin bild av hur vetenskapliga bibliotek kan organisera sina böcker. Läs den tillhörande texten, annars blir det rätt obegripligt.


Om det är en särdeles bra idé låter jag vara osagt. Uppenbarligen är det ett förslag som torde falla de icke gallringsbenägna i smaken.

16 juli 2008

Ett skratt förlänger livet

- med Fler tidningsankor skrattar du ofta.
Boken är ett samarbete med Grönköpings veckoblad som i varje nummer publicerar Pressgrannar med svenska journalistkårens mer eller mindre lyckade formuleringar,
Skriften innehåller klassiska grodor, blandade metaforer och syftningsfel men även osannolika klipp ur annonser och insändare. Föregångaren Tidningsankor är lika rolig.

Exempel ur Fler tidningsankor:
Jönköpings-Posten
2500 träffades på skjutfält.
Ny teknik
Svanberg är långt ifrån andtruten.
Metro
Allt fler som opererar sig har bristande utbildning och saknar läkarlegitimation.

15 juli 2008

Okkervil River

En av förra årets bästa skivor var för övrigt den amerikanska gruppen Okkervil Rivers fjärde fullängdare Stage Names. Liksom alla Okkervils skivor är den i det närmaste självlysande; till bredden fylld av dramatisk, inte sällan dyster musik, ledsagad av sångaren Will Sheffs fantastiska texter. Väl värd att leta upp med andra ord.

Under Stage Names tidsrymd tar Sheff bland annat rollen som pappan till Shannon Wilsey, en porraktris som tog livet av sig sedan hon skadat ansiktet i en bilolycka (Savannah Smiles), och även poeten John Berryman, som tog livet av sig efter en lång tids skrivkramp (John Allyn Smith Sails). Ingen munter samling låtar således, men likväl är det i all dysterhet en skimrande vacker skiva, som inte lämnar sin lyssnare oberörd.

I oktober kommer Okkervils nästa skiva, The Stand Ins, så håll ögon och öron öppna...

Plus: Okkervil River uppstod genom ett samarbete mellan Will Sheff och Jonathan Meiburg, men för att ge båda tillräckligt utrymme bildade de även gruppen Shearwater, som numera är till största delen Meiburgs projekt, och precis som med Okkervil River finns det en rad av fantastiska skivor att ge sig i kast med. Inte minst Winged Life som finns att låna på biblioteket.

14 juli 2008

In i vildmarken




En av årets bästa biofilmer så här långt är, i mina ögon, Sean Penns Into the Wild, som man nog kan tänka sig att vi köper in på DVD till biblioteket vad det lider. Vad vi redan har köpt in är det trevliga filmsoundtracket, som är gjort av Eddie Vedder, mest känd som sångare i grunge-bandet Pearl Jam.

Filmen bygger på verkliga händelser, om en ung man som överger civilisationen för att försöka överleva på egen hand i Alaska, bland annat skildrade i Jon Krakauers biografi In i vildmarken. Ytterst läsvärd. Medan ni väntar på dvd-släppet kan ni ju alltid läsa den, som utan tvivel tillför filmen lite kött på benen (ett mer väl valt uttryck än ni kanske först anar...).

13 juli 2008

JENNY HÄGGS MAMMA SOLAR BRÖSTEN I SOVRUMMET


I min vardag på biblioteket funderar jag mycket på vad som gör att jag intresserar mig för vissa böcker men inte för andra. Vi har stående diskussioner om böckers utseende, och det är ju faktiskt så att många böcker förlorar pga sina fullständigt intetsägande framsidor. Bilden på Ida Sälls debutbok är för mig inte den jag skulle se i första taget trots den lilla flickans "konstiga" uppsyn, en liten påpälsad tjej med mask för ansiktet. Men titeln den föll jag för, Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet den fick mig SÅ intresserad för vem är Jenny Hägg och vad har hon för mamma?? Titeln är den första meningen i boken som består av 70 små prosastycken.
JENNY HÄGGS mamma solar brösten i sovrummet. Man måste gå igenom där för att komma till toaletten. Hon är så snäll och brösten är fina. Vi spelar TV -spel i vardagsrummet. Jenny Hägg är ett jävla as. Jag blir så himla ledsen hela tiden men visar inget.

Och genast är jag inne i boken, för jag hade också en Jenny Hägg som kamrat när jag var liten, och vem har inte haft det? En kompis som hade mycket och alltid fick igenom sin vilja. Som inte brydde sig för hon hade kompisar ändå.
Boken har ett barnperspektiv med korta intensiva meningar. Vi får följa den lilla flickans funderingar i vardagen under några år. Man kan skönja barnets utsatthet, som förmodligen finns hos många små, då de har så liten chans att påverka sin situation. Flickan har mycket fantasi som blandas i och av vardagens realism.
Det är en stark debut, och jag längtar redan efter nästa bok av Ida Säll.

10 juli 2008

Guldkorn

Ett litet fynd från dagens botanisering bland bokhyllorna:

Man kan inte svika sin bäste vän och bli bra på att sjunga samtidigt av Kim Hiortøy; en samling korta texter med överraskande, ofta absurda vändningar. Vansinnigt rolig. Ett slags ögonblickslitteratur med en viss ton av ömsint sorgsenhet. Eller sorgsen ömsinthet, om ni så vill. Påminner mig inte så lite om Jan Stenmarks collage, och mycket bättre betyg kan jag knappast ge. Här en text ut Hiorthøys bok:

"Det var lördag. Jag hade klivit upp sent och gått ner till bageriet och köpt två bullar, men bara ätit den ena, och nu låg den andra på fönsterkarmen och blev torr. Ute var det sol och bullen blev torrare och torrare för varje sekund. Länge stod jag och bara såg på den. Jag visste att ögonblicket närmade sig, både för bullen och för mig."

Det absurda säger inte sällan mer om människor än vad vi i ett förstone vill erkänna, skulle jag vilja påstå. Avslutningsvis en uppfordran: Missa inte!

09 juli 2008

Månadens utgrävning

"Den publik för vilken mästerverk äro avsedda existerar ej på denna jord."

Se där - en grälsjuk mening minsann, hämtad ur romanen San Luis bro av Thornton Wilder. Denna roman blev Pulitzerprisbelönad när den utkom på engelska 1927, vilket är skälet till att jag fiskade fram den ur stadsbibliotekets magasin.

Thornton Wilder?

Ok, en amerikansk lärare som deltog i båda världskrigen och som förutom romaner skrev prisbelönta pjäser; Tony Blair hänvisade till just San Luis bro vid minnesstunder efter 9/11, och just denna bok har utsetts till en av 1900-talets hundra bästa böcker av förlaget Modern Library (hela listan här!).

Och det är verkligen en utmärkt roman, som handlar om hur San Luis bro en dag 1714 rasar ned i djupet och drar med sig fem människor i döden. Det är en roman om ondska och godhet, och upplevelsen av det meningslösa i mänsklig olycka. Varför just dessa fem frågar sig den allvetande berättaren, och vilka var de? Deras öden sammankopplas genom den olycksdigra dagen, men det visar sig att deras vägar korsats redan tidigare...

07 juli 2008

Människohamn


Kan verkligen tipsa om John Ajvide Lindqvists senaste bok, även om jag vet att de flesta kommer ändå att läsa/har läst den. Helt underbar berättarteknik, en paradoksalt läskig och mysig bok som fungerar även på sommaren. Det fungerar, kanske mest på grund av havet som är huvudantagonisten i boken. Havet är alltså det onda, men ändå, författarens makalösa berättande, spänningens underbara konstruktion och personligheternas utveckling, gör att man följer historien även om den är mild sagt orealistisk. Magiska inslag, levande döda, havet som tar människoliv, spöken, gör att man slutar bry sig om innehållets trovärdighet så länge realisationen fungerar bra. Det gör det absolut i Människohamn (kolla länken!). Jag har lyssant på författarens uppläsning och hittat en ny mästare bland svenska berättare.

05 juli 2008

Cohen

Såg Leonard Cohen live på Sofiero i Helsingborg i torsdag, och en fullkomligt fantastisk spelning var det. Molnfri himmel, lycklig publik och en strålande glad Cohen som tillät sig njuta av publikens hyllningar. En av de absolut största är han, enligt min mening.

Flera av hans skivor finns på Jönköpings bibliotek, tillika en handfull böcker. Lyssna och läs! Själv ska jag snarast ge mig på romanen Sköna förlorare.

Foto: Sonny Thoresen, HD

01 juli 2008

Korrekturläsarens Derby

Om McCarthys Vägen så här långt är årets mest känslo-omtumlande upplevelse, så är Ivan Vladislavics Snabbköpet Rastlös den roman som får mitt (så kallade) intellekt att jubla.

Snabbköpet Rastlös handlar om den pensionerade korrekturläsaren Aubrey Tearle, som fylld av närapå besinningslös aversion mot omvärldens allt omfångsrikare språkförfall vandrar omkring på Johannesburgs gator. Denne Tearle är inte bara en ytterst inskränkt herre, han lider dessutom av ett högmod som inte är av denna världen; likt en sydafrikansk Ignatius J. Reilly ser han, utan ett uns av självinsikt, ned på det "okunniga patrask" som råkar hamna i hans väg.

Förutom hemmet har Tearle en fast punkt i tillvaron, det Café Europa som visserligen, enligt honom själv, kommit långt ifrån sina glansdagar och numera bevistas av ett högst tvivelaktigt klientel, men likväl. Nu ska Cafét stängas för gott, och kanske är det plats för en avskedsfest trots allt...

Att följa Aubrey Tearles mödor är av den högsta njutning: en vilt språkassocierande rödpenna av yttersta rang som kolliderar med ett Sydafrika i förändring, där den vite mannens position inte längre är given, och en ensam korrekturläsare har världen emot sig. Efter högmod kommer fall...