Derek Jarman

Efter att ha läst om Trisha Tudors död och suttit ute i min egna vildvuxna trädgård funderar jag på mitt intresse av trädgårdsskötsel och läsningen om sammalunda.
Min första bok om trädgårdar fick jag i min hand en dag för flera år sedan vid lånedisken. Någon hade läst och blivit fascinerad av Derek Jarmans trädgård med bilder av Howard Sooley. Det är en fantastisk bok om en man som älskade trädgårdsodling. Derek Jarman (1942-1994) var bl a filmregissör och författare.
I Englands sydöstra del, Dungeness, nära havet köpte han sig en stuga. I den här karga naturen anlade han en säregen trädgård. Derek Jarman plockade från havet stenar och ilandflutna drivveds stockar som han sedan pryder sin trädgård med. Han ser sin trädgård som terapi och en källa att hämta kraft ur. Derek Jarmans språk är poetiskt och kärleksfullt. Han beskriver sina vänner med samma varma tankar som sin trädgård. En lågmäld humor lyser igenom liksom en stark personlighet. Derek berättar även om en trädgård i Baku i Azerbajdzjan. Där finns en man, en gammal oljearbetare lik Picasso som anlagt en trädgård tillägnad sin drunknade dotter. I den har har byggt cementdjur med en grön berså.
Han säger att "Paradiset hemsöker trädgårdar och vissa trädgårdar är paradis. Min är en av dem."
Howard Sooleys fotografier är fantastiskt vackra.
På ena husväggen har Derek Jarman skurit ut John Donnes dikt

The Sunne Rising

Busie old foole, unruly Sunne,
Why dost thou thus,
Through windowes, and through curtaines call on us?
Must to thy motions lovers seasons run?
Sawcy pedantique wretch, goe chide
Late schoole boyes, and sowre prentices,
Goe tell Court-huntsmen, that the King will ride,
Call countrey ants to harvest offices;
Love, all alike, no season knowes, nor clyme,
Nor houres, dayes, moneths, which are the rags of time.