Film: Escapist

Missa inte fängelserymmaractionthrillern The Escapist, om en livstidsdömd fånge som får reda på att hans dotter är i trubbel, och som därför bestämmer sig för att ta sig ut ur fängelset - kosta vad det kosta vill. En rysligt spännande och välgjord film, lite som en Nyckeln till frihet fast med högre tempo. The Escapist hade gått mig fullständigt förbi, men jag är glad att jag nu kan se den (i stort sett) när jag vill. Det är ju det som är det fina med bibliotek...

Ja tack

Ja tack

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.

Sonja Åkesson

På den här sidan Vättern?

Låna och lyssna på Louise Hoffstens skiva!

K.D. Lang sjunger Hallelujah!

God jul!

Idag, dagen före julafton, så kokas det skinkor,
granar kläs och de sista julklapparna köps.
För min del kommer jag köpa julklappar och så låna hem de sista böckerna som jag vill läsa under de extra lediga dagarna.
Min helgläsning blir:
Röd självbiografi av Anne Carson
Desirada av Maryse Condé
Det mest privata av Núria Amat
Pansarkryssaren av Molly Johnson
Kärlekens vägar av Alice Munro
och
Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man av Helle Helle.

Jag tänker inte spela så mycket julmusik hemma, däremot kommer jag lyssna till Cowboy Junkies skiva Early 21st century blues som jag tycker mycket om!

De välvilliga - Jonathan Littell

Bertil Kahl har skickat oss följande inlägg om Jonathan Littells
De välvilliga:

En bok som erhållit Goncourtpriset och erhållit lysande recensioner kan inte vara alltigenom usel. Det är därför med viss tvekan jag skriver ett omdöme. Bokens berättare är Max Aue, en f d SS-officer som vid andra världskrigets slut undgått att bli avrättad att som krigsförbrytare genom att skjuta en vän som skaffat sig en falsk legitimation som fransk tvångsarbetare i Tyskland.

Man kan dela upp boken i två delar. Dels berättarens upplevelser under kriget mot Ryssland under tjänstgöring i Ukraina, Kaukasus och Stalingrad och i slutskedet under slaget om Berlin, dels skildringen av hans bakgrund och privatliv. Han var född i Kiel 1913 och har en tvillingsyster. Fadern tjänstgjorde i en frikår i Lettland efter första världskrigets slut samt därefter övergav sin hustru. Modern gifte om sig med en fransman och flyttade till rivieran. Max var förälskad i sin tvillingsyster samt hatade sin mor och sin styvfar. Med en sådan bakgrund hade han naturligt nog svårt att leva vad som kallas ett normalt liv.

Det har skrivits hyllmeter om Tysklands krig mot Ryssland, judeutrotning och Nürnbergrättegångarna. För den som läst några centimeter av denna ger Littells bok inte något nytt. Den är i denna del ganska tjatig. Däremot är skildringen av hans privatliv och drömmar efter att en kula passerat genom huvudet på honom spännande.

Sammanfattningsvis: En lysande bok om man orkar tröska sig igenom de av de cirka 900 sidorna som inte är annat än transportsträckor mellan de oförglömliga avsnitten.

Drömmen i nästa kropp och Dan Andersson

Det är lite av ett kaos på biblioteket!
Vi har i helgen haft ett stort stängsel som delar bibblan mellan skönlitteraturen och barnavdelningen, för nu läggs vårt nya konstverk på golvet som ska binda ihop museet, biblioteket och arkivet. Det möbleras också om, hyllor flyttas och nya avdelningar skapas. Och som det inte vore nog, vi märker också om våra böcker för att de ska kunnas lånas i våra nya utlåningsdatorer. I det arbetet hittade jag en liten pärla! Bland lyrikböckerna, som numer finns där de engelska böckerna tidigare stod, fanns "Tysnaden innan vi talar" av Gabeba Baderoon utgiven av Bokförlaget Tranan.
Läs vad bernur skriver om boken som så förtjänstfullt översatts av Roy Isaksson.

DRÖMMEN I NÄSTA KROPP

Från fotändan av sängen lägger jag
lakanen till rätta igen.

En gammal man målar en stor sol strimmad
av moln i sju sorters blått.
Tvärs över det gula i centrum är varje
blå nyans precis sig själv och ändå,
i den punkt där den möter en annnan,
kan ögat inte upptäcka någon förändring.
Luften ändras, säger han,
och färgerna.

När du rörde vid mig i en dröm,
för en timme sedan, upphörde din hud inte
där den mötte min. Min kropp fortsatte
rörelsen hos din. Någonting svävade
mellan oss som fåglar i en flock.

I en ensamhet större än våra två kroppar
skilde det hårdnande ljuset oss åt igen
men under täcket är avtrycket
av våra kroppar en enda, varm fördjupning.

Om ni vill kan ni höra Gabeba Baderoon läsa dikten på hennes hemsida.

En bonus så här i juletid:

Tid för kultur och Herta Müller

På Regeringskansliets hemsida kan man läsa följande:

Tid för kultur
Regeringen har överlämnat sin kulturpolitiska proposition till riksdagen. I propositionen Tid för kultur anges ett antal prioriteringar som ska vägleda kulturpolitiken framöver. Det handlar bland annat om att stärka kulturens roll i samhället, beakta de förändringar som skett tack vare teknikutvecklingen och internationeliseringen samt att verka för att kulturen blir tillgänglig och angelägen för alla.

Samlat ansvar för statens stöd och samordning inom biblioteksväsendet
Från flera håll har det sedan länge efterfrågats en samordnande statlig aktör inom biblioteksområdet. Kungl. biblioteket får därför fr.o.m. 2011 ett utvidgat uppdrag, som innebär att KB även ska svara för nationell överblick, främja samverkan och driva på utvecklingen inom den del av biblioteksväsendet som utgörs av folk-, läns- och skolbiblioteken.

Vad detta kommer innebära för folkbiblioteken får framtiden visa. Beslutet är taget men gäller först 2011, så vi har tid att reflektera.

Just nu lyssnar jag till Herta Müllers "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv", det är en stark skildring av hur det är att leva i ett samhälle där det är svårt att veta vem som är vän eller angivare. Berättaren kallas om och om igen till förnedrande och hotfulla förhör. Hon arbetar på fabrik och är gift med Paul som hon älskar. Lyckan är Paul, den närhet hon känner inför honom. Hon berättar om Lilly, hennes bästa vän, som blev skjuten av en gränsvakt under en flykt.

Herta Müller skriver nästan kallt konstaterande med ett enkelt språk, ibland mycket vackert, så jag får en innestängd, grå Kafkatröja på mig.

Ett försenat GRATTIS på 60-årsdagen!

Tom Traubert's Blues
(Tom Waits 1976)



Wasted and wounded, it ain't what the moon did
Got what I paid for now
See ya tomorrow, hey Frank can I borrow
A couple of bucks from you?
To go waltzing Matilda, waltzing Matilda
You'll go a waltzing Matilda with me

I'm an innocent victim of a blinded alley
And tired of all these soldiers here
No one speaks English and everything's broken
And my Stacys are soaking wet
To go waltzing Matilda, waltzing Matilda
You'll go a waltzing Matilda with me

Now the dogs are barking and the taxi cab's parking
A lot they can do for me
I begged you to stab me, you tore my shirt open
And I'm down on my knees tonight
Old Bushmill's I staggered, you buried the dagger
Your silhouette window light
To go waltzing Matilda, waltzing Matilda
You'll go a waltzing Matilda with me

Now I lost my Saint Christopher now that I've kissed her
And the one-armed bandit knows
And the maverick Chinaman and the cold-blooded signs
And the girls down by the strip-tease shows
Go, waltzing Matilda, waltzing Matilda
You'll go a waltzing Matilda with me

No, I don't want your sympathy
The fugitives say that the streets aren't for dreaming now
Manslaughter dragnets and the ghosts that sell memories
They want a piece of the action anyhow
Go, waltzing Matilda, waltzing Matilda
You'll go a waltzing Matilda with me

And you can ask any sailor and the keys from the jailor
And the old men in wheelchairs know
That Matilda's the defendant, she killed about a hundred
And she follows wherever you may go
Waltzing Matilda, waltzing Matilda
You'll go a waltzing Matilda with me

And it's a battered old suitcase to a hotel someplace
And a wound that will never heal
No prima donna, the perfume is on
An old shirt that is stained with blood and whiskey
And goodnight to the street sweepers
The night watchman flame keepers and goodnight to Matilda too

Skymningsberättaren

Vi är för små.

Jag har inte förstått.

Varför allting som är - måste röra sig?

Varför inte himlen står still och bugar för mig

och visar sitt djävla ansikte?

Det ljusblå är vackert på mig

En enda droppe säger ingenting

Den ligger i handen och skrynklar sig.

Blinka lilla stjärna - finns inte heller där

den glimmar på himlen

molnen runtomkring

när de behagar skölja över

är lika tänjbara som vokaler i sångarens register.

Vem sjunger för vem?

Om inte allt som gungar

är en och samma kropp?

Dikt nummer 10 från den Blå delen ur Skymningsberättaren av Anna Lindegren.

Den röda soffan

Imorgon ska vi tipsa om läsvärda böcker inför julen, och en sådan skulle med förlov vara Michèle Lesbres Den röda soffan, utgiven av Sekwa förlag i år.

Den röda soffan påminner mig lite om Jenny Diskis fantastiska reseskildring Främling på tåg (en av mina absoluta favoriter alla kategorier), inte bara för att båda böckerna skildrar en längre tågresa, men också för att båda författarna är oerhört lyhörda iakttagare, som med nyfiken blick återger sina medpassagerare. Men medan Diski reser genom USA, tar sig Lesbres huvudperson fram längs Transibiriska järnvägen, på väg mot en man som hon en gång älskat, och som flytt Paris av outgrundlig anledning. Bakom sig lämnar hon grannfrun, som tronar i en röd soffa, och som hon av en slump blivit nära vän med och högläsare för.

Det är en sällsynt finstämd berättelse - som mer utvecklar sig till att bli en inre resa än en yttre - om vårt behov av avslut. Och vad kan passa bättre för julhelgens stillsamma lästimmar, när det nya året skymtar som ett löfte och det gamla långsamt bugar för att tacka för sig?

Det är hjärtat som sätter fart på språnget

I ETT HUS VID EN GATA I STAN

Barnet sa: "Att äta salt
smakar som ödet."

Barnet frågade: "Mamma,
hur många sånger sjunger en katt
på en världstimme?"

Utanför de höga fönstren
vackra åskmoln
av elektricitet och bröstmjölk

och de svarta fönsterögonen
på Andra Sidans hus
där en spegelfamilj bodde.

Hur skulle man kunna veta
om en klippa just har lossnat
från månen och var på väg mot jorden?

Barnet sa: "Det är hjärtat
som sätter fart på språnget."

Av Per Lindberg ur "Dikter med fönster åt väster"

* BOKSTJÄRNOR * *

Hej!
Ni är varmt välkomna till café Novellen på stadsbiblioteket på torsdag den 3 december kl 18.30. Vi bjuder på glögg och pepparkakor.
Då får ni lite förslag på helgläsning eller hårda paket av Mårten, Karin och Ewa.



Här ser ni min fina adventskalender som jag har fått av min vän Andrea! Den sträcker sig till den 17 januari!

AUGUSTPRISEN

Så blev det klart vilka vinnarna var...

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg

Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman

HÄR kan ni läsa motiveringarna.

Först är det vinter sen...

I VÄNTAN PÅ VÅREN

Min gröna wettex
lägger jag på mackan
Min gula wettex
stoppar jag i trosan
Min lilla wettex
skallliggadärdenskallligga

Sen bygger jag en koja av alla mina wettex
å sen kan det regna så mycket det vill

Lina Ekdahl har ett tilltal som jag tycker så mycket om!
Hela dagen har varit grå som en wettexduk, som det kan vara så här i november.
Dikten kommer från samlingen 59 dikter.
Lina Ekdahl har i år fått Werner Aspenströmpriset!

Ljus i mörker med Cas Public

Årets sista föreställning med Dansnät Jönköping bjöd den kanadensiska dansgruppen en humoristisk och spännande uppvisning med sin Diary. När vi kom in så var scenen full med hundratals levande värmeljus, Jönköpings teater är vacker i sig men nu var det fantastiskt fint. Åtta dansare, fyra kvinnor, fyra män och en pianist väntade oss. Det enda som jag tyckte skavde var deras klädsel. Männen hade långa byxor och skjortor medan kvinnorna var klädda i något som liknade baddräkter och balettskor. Temat var kärlek, inte så mycket romantik utan mer starka förälskelser och separationer. Jag njöt av tådansen, vackra rörelser och starka känslor. Och när de stannade upp i dansen och berättade på en mängd olika språk om kärlek på bl. a. teckenspråk, engelska och svenska.
Här ser ni ett smakprov från Cas Publics hemsida.

De upplysta fönstren

Som av en slump sammanfaller nu två vitt skilda saker, jag ska strax gå hem från jobbet i det snara höstkvällsmörkret, och jag har under dagen läst dikt av Alf Henrikson. Här möts nämligen de två i en MåndagsDikt:

De upplysta fönstren

Om aftonen vandrar jag gatan ner.

Det elektriska ljuset skiner.

Men aldrig vandrar en skugga mer

på fönstrens rullgardiner.

Aldrig syns i förstorad gestalt

mina nyktra grannar och vänner.

De tittar väl själva på skuggor trots allt.

Och så har de köpt persienner.

ur Samlade dikter del 3 av Alf Henrikson.

Bokens dag i Värnamo

Igår var tre av mina bokcirkelvänner och jag i Värnamo på Bokens dag. Värnamoborna hade gått man ur huse och det var helt slutsålt! Programmet var digert, sex av Sveriges mest intressanta författare var inbjudna.
Se här:
Magnus Utvik, (uppvuxen i Värnamo) pratade om sin senaste bok "Anna, min älskade" som utkom 2005. Det är en stark berättelse om vad som händer när hans hustru drabbas av cancer. Magnus Utvik kommer med en ny bok till våren som handlar om en ung pojke som alltid bär på ett cyklop.
Kajsa Ingemarsson läste och berättade om sin senaste bok "Bara vanligt vatten". Den handlar om en författare med skrivkramp och om kändisskapets baksida. Kajsa Ingemansson har också gett ut boken "Drömliv: lycklig på riktigt" tillsammans med Karin Nordlander. Som visar på ett förhållningssätt än goda råd till lyckan menar Författaren.
Stefan Einhorn presenterade sin bok "Vägar till visdom" genom att berätta anedoter från sitt liv och ställa frågor till publiken som vi fick svara på med handuppräckning. Men jag vet inte om det var så vist, för jag kände mig mest dum och även pådyvlad åsikter som jag inte stod för. Men jag tror att Stefan Einhorn strävar efter att visa att "gammaldags" moral och att tänka själv är bra i dagens samhälle.
Helena von Zweigbergks alldeles nya bok "Sånt man bara säger" handlar om en kvinna i femtioårs ålder som dragit sig tillbaka, efter en skilsmässa, in i skogen för att bara vara sig själv. Men får sin systerson 15 år "på halsen", eftersom systern blir vräkt från sin bostad och sonen har ingenstans att ta vägen. Det här är en bok jag vill läsa!
Olle Larsson var lite av outsidern i det här gänget, han är fil. dr i historia. "Stormaktens sista krig" heter hans bok om Sveriges "storhetstid". Han berättade mycket engagerat om den här tiden.
Alex Schulman berättade om sin bok "Skynda att älska" som handlar om hur det är att växa upp med en gammal pappa. Hur rädslan för att pappan ska dö blir central när Alex bara är 6 år.

Helt plötsligt hade fyra timmar gått utan att jag en gång undrat vad klockan var.
Så är det när man har trevligt!

Stannar du hemma idag?

Fredagen den 13, är det en oturs dag, egentligen?
Inte om man ska tro sjukvård och räddningshjälp!
Men om man vill vara riktigt trygg idag så kan man krypa upp i soffhörnet med en bok!
Litteratur är den bästa hjälpen för det mesta tycker jag!
Ikväll ska jag läsa Anne Carsons "Röd självbiografi".

”Röd självbiografi” är en vacker, hemsk och alldeles underbar bok. Att läsa den är som att få en dyrbar gåva till skänks i drömmen och återfinna den i sin hand efter uppvaknandet.

Skriver DN:s Thomas Götselius i sin recension om boken.

Eva Cassidys fantastiska stämma vill jag gärna lyssna till när jag läser,
Hör här när Eva Cassidy sjunger en av de vackraste sånger som finns!

Ode till min näsa

När man tänker på Beat-författarna är det främst män man erinrar sig på rak arm; Kerouac, Ginsberg, Burroughs etc. Men nu finns det en riktigt fin antologi (och en ren kulturgärning med andra ord) med nio kvinnliga beat-poeter, varur jag hämtar veckans MåndagsPoesi:

Ode till min näsa

Du utsprång, du kran!

Du får förlåta mig för alla önskemål om en

mindre anmärkningsvärd och därmed

mer presentabel framtoning

- själv har du i alltför hög grad visat

dig vara föränderlig,

som när jag föll och bröt ditt översta ben

och du läkte ihop ännu högre upp -

Åh du alltid trogna dubbelhålade öga,

min spejare efter sött, surt, moget, härsket,

liv, död -

Jag tackar dig för pion, furu, sandelträ, salvia,

kaffe, nyklippt gräs, kaprifol, hästgödsel

Nu får jag se dig närma

dig min mun

för en kyss

av Hettie Jones ur Antologin Kvinnas Beat

i översättning av Kristian Carlsson, utgiven på det relativt nystartade förlaget Smockadoll, vars utgivning kan vara värd att hålla utkik efter! Kristian Carlsson skriver om förlaget här - och jag gillar verkligen tanken på att istället för att gå och reta upp sig på dålig litteratur faktiskt försöka förbättra situationen.

Höstvind

I helgen har jag stått framför vardagsrumsfönstret (inte hela helgen) och betraktat björkarna utanför när de tröstlöst fällt sina blad. I Gunnar Hardings nyligen utkomna, och mycket rekommendabla diktsamling Innerstad, hittar jag en passande dikt:

Höstvind

Dagsljuset mattas ut, andas flämtande

och färgerna tystnar.

Almarna förbereder sig för att själva börja glöda

innan vinden klär av dem med en kall smekning,

som när älskande drabbade av plötslig åtrå

låter kläderna falla lite varstans,

tills de står där i dunklet, varsamma, nakna.

Jón úr Vör

Kvinna!

Detta är ett hjärta

som jag gav dig.

Vackert utanpå

ännu rött

och det slår.

Om du

lägger handen intill

finner du kanske

en smula värme.

Ja, en smula värme behöver vi i denna höst.

Den här fina dikten hittade jag i Carl-Göran Ekerwalds LÄSA INNANTILL OCH BLI EN ANNAN, Om skönlitteraturens nyttighet.

Jón úr Vör (1917-2000), isländsk författare som skrev poesi utan rim och allitteration och hörde till modernismens banbrytare.

Cletus Nelson Nwadike

En kort svart dikt

När jag dör

vill jag bli begravd

i två gravar

I mina vänners hjärtan

och i en kort svart

dikt

Afrikansk kvinna I

Kom under palmträdet

och släck min kärlek

Få skuggan i mitt hjärta att fly

Dränk mitt öde

i din kärleksflod

Afrikansk kvinna II

Sakta smyger solen som en sköldpadda

och vinden vill omfamna dig

Världen är ditt barn och dina bröst himlens glädje

Kyss mig ömt där blommorna kan se oss

Jag vill återfödas av dig

Dikterna är från diktsamlingen "Jag vill inte sörja dig" av Cletus Nelson Nwadike

Här finns en intressant artikel i SvD om Cletus Nelson Nwedaike.

Peter Handke

Den österikiske författaren Peter Handke fick Cenu Franze Kafky-priset i år:

"Priset instiftades 2001 av Franz Kafka-sällskapet i Prag. En internationell jury bestående av forskare och kritiker utser pristagaren. Priset belönar ett helt författarskap och åtminstone ett av författarens verk ska finnas översatt till tjeckiska. År 2007 var prissumman 10 000 amerikanska dollar. Pristagaren erhåller dessutom en bronsminiatyr av Kafka-monumentet i Prag." källa Alex

Och efter att ha läst Handkes roman Målvaktens skräck vid straffspark är jag inte förvånad över att han fått detta pris, maken till kafka-artad stämning får man leta efter: Bloch, en före detta fotbollsmålvakt, får för sig att han fått sparken och börjar driva omkring mållöst, överallt tror han sig se tecken. En kväll mördar han en kvinna, som av en slump, och flyr sin hemstad till en liten landsortshåla, där han fortsätter sitt planlösa omkringdrivande, alltmer paranoid på gränsen till galenskap:

De påträngande detaljerna tycktes besmutsa och helt vanställa de gestalter och den omgivning de hörde till. Man kunde värja sig genom att man betecknade dem var för sig och använde dessa beteckningar som invektiv mot gestalterna själva. Värden bakom disken kunde man kalla en glassbägare, och till servitrisen kunde man säga, att hon var ett hål genom örsnibben. Likaså hade man en lust att säga till kvinnan med veckotidningen: Du din handväska!

Jag vågar inte svara på om Målvaktens skräck vid straffspark är representativ för Handkes författarskap, det är den första av hans romaner som jag läst, men jag är numera nyfiken på att läsa mer.

En intressant artikel av Steve Sem-Sandberg om Handkes inte helt okontroversiella författarskap här!

Nordahl Grieg in memoriam

Ung må världen ännu vara!
Vad blir eljest livet värt?
Bättre än att livet spara
är att hålla livet kärt.

Du som glödde bland de kalla
och till sist förbrann:
i en flamma fick du falla,
där du själv försvann.

Bättre än att långsamt kallna
är att brinna till en glöd.
Fast du räknas bland de fallna
är din unga eld ej död.

av Erik Blomberg
Jag hittade denna dikt i Margareta Zetterströms "Jag hatar de likgiltiga", den finns inte på biblioteket men däremot en biografi över Erik Blomberg.

Augustpriset

Ser till min glädje att Eva Adolfssons "En liten historia" är nominerad till Augustpriset! Jag skriver om denna lilla men STORA bok här.
Övriga nominerade hittar ni på Augustprisets hemsida!

Sanslöshet

Ewa hade förmånen att se Horacio Castellanos Moya på bokmässan, jag har fått nöja mig med att läsa Sanslöshet, som är den första av hans romaner att översättas till svenska.

Det är en oerhört intressant roman, om en journalist som åtar sig uppdraget att korrekturläsa ett manuskript som skildrar (ett ej namngivet sydamerikanskt) lands indianers vittnesmål om övergrepp och terror, en fasansfull läsning som både fascinerar och förvirrar journalisten, som alltmer börjar tro att att han är övervakad av landets militär, som är de som gjort sig skyldiga till de skildrade övergreppen. Inte minst fascineras han av det poetiska språket i vittnesmålen - det är som om språket gör starkare intryck på honom än händelserna de beskriver. Men ju mer han läser desto mer förvirrad och paranoid blir han...

Lika fascinerad som Moyas journalist är över indianernas vittnesmål är jag över Moyas roman, och jag önskar att jag hade hört honom berätta om boken på bokmässan. I brist på bättre hoppas jag att Sanslöshet får många läsare.

Joyce Carol Oates - folkets röst!

Vi hade en liten tävling på Stadsbiblioteket inför Nobelpristillkännagivandet, där våra besökare fick gissa vem de trodde skulle få årets Nobelpris i litteratur. Flest röster fick Joyce Carol Oates (mer än en fjärdedel av rösterna) och som god tvåa kom den japanske författaren Haruki Murakami. Två fantastiska och mycket läsvärda författare (för dem av er som ännu inte upptäckt dem - gör det snarast!). Men ingen gissade däremot på Herta Müller...

Och det gjorde inte jag heller för den delen - jag la mina förhoppningar på den i mitt tycke geniale novellisten Alice Munro (som ni också snarast bör upptäcka om ni inte redan gjort det) men det hade jag just inget för. Nåväl, nästa år kanske?

Och härmed slutar vi tjata om Nobelpris (för denna gången).

I wore you

I wore you today
Like a raggedy coat
For the feel of how warm it used be
I wore you
Beneath the tattered veil of night
Far from the glare of stars or eyes
I wore you
Until touched reduced to the wetness
Of crumpled notes
Left in my tiny hand
I wear your scent into day
But I have never
Tasted your kiss

En dikt av den sydafrikanska poeten Lebogang Mashile.

Här kan ni läsa mer om Lebo Mashile.

På fredagens kvällen i Göteborg under bokmässan framförde Fria Proteatern sitt Vysotskij program. FANTASTISKT!!!





Stefan Ringbom sjunger "Vargnatten" lyssna och njut!
Ni kan låna Vladimir Vysotskijs "Vargnatten" på biblioteket. Texter och 48 sånger i tolkning av Carsten och Ola Palmær, med följer också en CD med Fria Proteatern.

2009 års Nobelpristagare i litteratur

Herta Müller
Nobelkommittens motivering:
”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”.

4- dagar bokmässa! del 2

Horacio Castellano Moya är en av Latinamerikas största författare. Han lever i exil sedan 1997 då hans roman "El Asco" (Äcklet) kom ut i hans hemland El Salvador. I senaste numret av Karavan finns ett utdrag från romanen "El Asco".
Hans senaste roman "Sanslöshet" är översatt till svenska och utgiven på Leopard förlag.
Så här skriver förlaget om hans bok:
En alkoholiserad och sexfixerad författare åtar sig att redigera 1.100 sidor med vittnesmål från indianer som attackerats av militären. Sida efter sida beskriver övergrepp, tortyr, massavrättningar. Som den författare han är kan han inte undgå att fångas av vittnenas nästan poetiska beskrivningar av det fruktansvärda som skett. På kvällarna dövar han sina intryck med att dricka sig redlös med sina vänner.
Moya menar att han inte skriver politiskt men att allt är politiskt.

Monika Fagerholm berättade om sin nya roman "Glitterscenen", som fått fin kritik i dagstidningarna. Boken är en fristående fortsättning på "Den amerikanska flickan" så nu får vi äntligen veta vad som verkligen hände!

Indien har 22 officiella språk men man talar mer än 300 språk! Bokförlaget Tranan ger nu ut "Skorpionens natt", en antologi med indisk poesi. Birgitta Wallin, Marie Lundquist och Anjum Hasan talade om hur komplicerat det kan vara att översätta dikter. Att vissa inte ens går att översätta för det finns inga svenska begrepp finns för de företeelser som beskrivs. I tidskriften Karavan nr 2 2009 finns en artikel av Arne Johnsson hur projektet med kunde te sig. Karavan finns att låna på biblioteket. Birgitta Wallin är den Birgitta Wallin, Karavans redaktör, som fick Stig Dagerman priset i år.

Bernando Atxaga berättade att han bytt namn liksom när man går i kloster byter man namn för att visa att ett ändrat liv. Atxaga läste ekonomi på universitet men sadlade om till författare. Han frågade sin vän vilket nytt namn han skulle välja. Vännen föreslog sitt egna namn som utbyte för lånet av hans skrivmaskin. Vännens namn var alltså Bernando. Atxaga är pappans namn. Atxaga skriver på baskiska och översätter själv sina böcker till spanska. Hans senast översatta bok till svenska, "Dragspelarens son", handlar om en man som besöker sin hemby i Baskien efter många år utomlands.

Atiq Rahimi berättade om sin roman "Tålamodets sten". Han belönades med Frankrikes finaste litterära pris, Prix Goncourt för boken förra hösten. Atiq Rahimi vill påverka med sina böcker och han talade mycket om poesi, hur betydelsefullt det var för honom. Rahimi är också influerad av Bergmans film "Viskningar och rop". Rahimi är ett av de hetaste namnen som nämns för morgondagens Nobelpris.

4- dagar bokmässa! del 1

Carola Hansson talade om sin nya bok ”Med ett namn som mitt”. 1994 gav hon ut romanen ”Andrej”, som handlade om Lev Tolstojs sons livsöde. Året efter utgivningen hittar Carola Hansson ett brev i sommarställets brevlåda, skrivet av Andrejs sonson Alexander. I brevet ligger en dödsruna över Alexanders far och Andrejs son, Ilja Andrejevitj Tolstoj. Det här är inledningen till hennes nya roman.

Carola Hansson berättade att det finns ett enormt material att ösa ur. Att i alla Tolstojs familj skrev dagbok. Och alla i familjen diskuterade varandras dagböcker. Dessutom fanns det en man som bodde i familjen som hade till uppgift att skriva allt som hände i familjen Tolstoj.

Är numer ägare till en signerad Carola Hansson bok.

Författaren Céline Curiol som skrivit den fascinerande boken "Utrop" talade om första och sista meningarna i böcker. Hon menar att den sista meningen ska vara en öppning till nästa bok. Jag hoppas att Curiols två andra böcker översätts så vi får se hur hon menar att böcker kan länkas samman. Det lilla förlaget SEKWA har gett ut hennes bok.

Partikelfysikern Paolo Giordanos omtalade bok "Primtalens ensamhet" ska filmatiseras. Den var en spännande diskussion som utspanns sig om Giordanos relation till de olika primtalen. En del tal har mörkare färg, andra vill inte blandas med de andra talen och en del primtal är t.o.m. snobbiga. Giordano ville också med sin bok ge primtalen själ. Jag blev mycket nyfiken på boken!

Bolaño på svenska – går det? Ja, om man har en god översättare! Lena Heyman har översatt "De vilda dektektiverna" och "Om natten i Chile" och hon har fått mycket fin kritik för det arbetet. Heyman talade om hur svårt det kan vara och hur hon använder många spansktalande till hjälp för att få den bästa översättningen. Men Bolaño har ett ”eget” språk som gör det problematiskt med översättningen. I hans böcker finns en gåtfullhet menar Heyman som ”står mellan raderna”.

Vad är det som gör Roberto Bolaño så bra? Louise Epstein menade att han får läsaren att tänka och känna! Och att han aldrig använder klichéer.

Och så blev publiken fotograferad av Martina Lowden.

Hon och Amanda Svensson blev intervjuade om sitt läsande och skrivande. Bl.a. så berättade Amanda att hon valde hästböckerna framför hästarna.

Snart är det dags...

Igår meddelade Svenska Akademin att årets Nobelpristagare i litteratur tillkännages nu på torsdag klockan ett. Då får vi veta om Ladbrokes främsta tips, Amos Oz, får priset eller om det går till någon under radarn - det är alltid lika spännande. Något att se fram emot under veckan som kommer sålunda!

P-O Enquists pris till Helle

På årets bokmässa delades en hel del priser ut, bl a Enquists pris till danskan Helle Helle.

P-O Enquist motiverade priset med hennes "mästerliga minimalism". I sitt tacktal sa Helle -Man finns inte när man skriver. Men i dag är jag glad åt att finnas, att få det här priset. Tack!

Själv tycker jag mycket om Helles böcker, de är "vardagliga" men under ytan finns det så mycket.

Senast läste jag "Hus och hem" som kan synas enkel till sin handling. Anne och Anders flyttar från Köpenhamn till orten där Anne har växt upp. Hon har behov av att komma tillbaka till hembygden, till ungdomens vänner Charlotte och Anita, till minnet av föräldrarna och alla andra, till allt det som varit för att kunna gå vidare.

Många frågor kommer för mig under läsningen av hennes bok, Helle visar på öppningar men ger inga svar.

Måndag

Morgonen

Älskliga varelse, morgon med rosenläppar,

sjung för mig.

Sjung en sång, tidig och klar som dagg, som ungt glas,

en sång som förvandlar allt.

Pär Lagerkvist ur Aftonland

Upp genom mörkret + Ladbrokes Nobellista

Har precis läst Upp genom mörkret av den kenyanske författaren Ngugi Wa Thiong'o, och det är en omskakande upplevelse - om hopp, drömmar och oresonlig fruktan. Det handlar om en familjs upplevelser under Mau Mau-upproret i Kenya på 1950-talet, då det kenyanska folket reste sig mot kolonialmakten men brutalt slogs tillbaka. Läs mer om Mau Mau-upproret här!

Romanens egentliga huvudperson, den unge pojken Njoroge drömmer mest av allt om att få utbilda sig, för att kunna hjälpa sin familj till en bättre framtid. Med hjälp av sina föräldrar, sina bröder och till och med av grannar i byn får han möjlighet till skolgång, men det blodiga upproret ger återverkningar som ingen undkommer. Snart finns inte mycket kvar av Njoroges framtidstro...

Ngugi Wa Thiong'o finns för övrigt med på Ladbrokes lista över Nobelpriskandidater 2009, lägst odds har dock den israeliske författaren Amos Oz. Hela listan här!

MåndagsPoesi

Tvärs över ett ark med dikter
färskt ur skrivmaskinen
går en insekt
Jag vet inte om jag skulle njuta av det
men jag vet säkert att för tio år sen
hade jag utan tvekan
kvaddat den Vad har förändrats
världen eller jag



av Heiner Müller, ur diktsamlingen Farväl till Berlin

Höstens första största

läsupplevelse måste jag nu lämna ifrån mig! Trots att jag genast vill läsa den igen, nu, direkt! Och hör bara på den fantastiska titeln "JAG SKULLE VARA DIN HUND (OM JAG BARA FINGE VARA I DIN NÄRHET)" av romandebuterande Anneli Jordahl. Det är en bok om Ellen Keys 10 år långa och brevledes intensiva kärleksaffär med litteraturkritikern Urban von Feilitzen. En gift fyrabarns far.
Med Anneli Jordahls varsamma poetiska och ibland mycket vassa språk möter vi en, i kärlek, utsatt kvinna som längtar efter man och barn. En kvinna som väntar och längtar efter sitt livs stora kärlek. En kvinna som läser, undervisar och föreläser om kvinnans sak.
Ellen och Urban skriver till varandra, de delar tankar, de diskuterar författare och litteratur. Ibland reser Urban von Feilitzen till Stockholm, då går Ellen och han på teater, kafé eller bara promenerar med varandra.
Men Urban von Feilitzen bryter deras relation. Ellen rasar samman.
"Vad återstod när inte han fanns i hennes liv? Kunskap, jovisst, böckerna, hennes skribentgärning, även om den inte var särdeles märkvärdig. Vad var den värd i det stora hela? Intet. Låg raklång på soffan, molande smärta i magen, räknade öglor i stuckaturen, fram och tillbaka, så här skulle hon ligga, blick stilla, tills hon försvann av svält eller vattenbrist. Hon kunde lika gärna torka ut, bli snustorr - som fjoårsgräs i sydsluttning."
Livet går faktiskt vidare, Ellen Key reser runt i världen ger ut ”Barnets århundrade” och låter bygga Strand. Det vackra huset vid Vättern.
Till Strand kommer en dag en kvinna gående. Malin Blomsterberg har vandrat från Malmö för att som hon säger till Ellen -Er ville jag ta i hand. Malin läser, och hon läser mycket dessutom är hon kokerska. Så det slutar med att hon stannar hos Ellen Key och den stora Sankt Bernhardshunden Wild.
Malin ber att få kalla Ellen för Matte, det beskriver nog vad hon känner för Ellen. Och vad Ellen känner för Malin. Malin skriver också, långa listor varje dag på allt som ska göras. Hon skriver dikter "till honom".
Malin Blomsterberg, vem var hon - Så snälla Anneli Jordahl, berätta om Malin! Jag väntar!

MåndagsPoesi

redan som barn bedrev jag signalspaning
försökte hinna före
upptäcka tecknen på
att de var på väg att ge sig av

och jag letade i arkiven
i fotoalbumen
jag var i deras rum
gick igenom deras lådor
och letade bevis för
att de skulle stanna hos mig

ur Clara Diesens diktsamling När du är som yngst
som numera finns tillgänglig att låna på Stadsbiblioteket.
(och som verkar riktigt spännande)
-------------------------
Mer nytt på poesihyllan:
Göran Greiders Katterna kommer in från mörkret
Johannes Anyurus Städerna inuti Hall

Tony Samuelsson: Jag var en arier

Vi har fått ett nytt boktips från Bertil Kahl:

"I den flod av böcker som nu väller fram om andra världskriget och murens fall skiljer sig Samuelssons bok från mängden genom att skildra ett Sverige 1976, som efter Tysklands seger över Sovjetunionen är en del av det tyska riket. Boken är alltså vad man kallar för en kontrafaktisk bok. Samuelsson låter en författare i boken svara på frågan vad han anser vara en författares högsta plikt. Han svarar: Vi som lever på inbillning har en skyldighet att se verkligheten. Verkligheten ställer förr eller senare ett omutligt krav på konstnären. Det är vår plikt att vara ett medium för tidens smärta.

Samuelsson skildrar på ett lysande sätt hur livet i Sverige kunde ha sett ut om andra världskriget resulterat i en tysk seger. Det är bokens tids smärta som den tänkte författaren skildrar.

Som i många andra böcker som utspelar sig i framtiden är personteckningen diffus. ”Hjälten” i boken är den tänkta tidsskildringen, i vilken personerna, möjligen med undantag för huvudpersonen, mer eller mindre förblir bifigurer."

Nobelsamtalen börjar snart!

Imorgon börjar våra Nobelsamtal i september på stadsbiblioteket, kl 18.30 i Smålandsrummet. Först ut är Nobelbibliotekarie Carola Hermelin som ska berätta om hur det går till när pristagaren utses, och hur tolkningarna av Nobels testamente har förändrats genom åren. En gång i tiden kunde till exempel en författare få priset för ett enda verk, numera är det författarskap som bedöms. Det ska bli riktigt spännande att lyssna på Carola, som har arbetat som Nobelbibliotekarie sedan 1979, och som därför vid sidan av medlemmarna i Nobelkommittén är den som bäst känner till dessa frågor.

Så hjärtligt välkomna imorgon!