Som av en slump sammanfaller nu två vitt skilda saker, jag ska strax gå hem från jobbet i det snara höstkvällsmörkret, och jag har under dagen läst dikt av Alf Henrikson. Här möts nämligen de två i en MåndagsDikt:
De upplysta fönstren
Om aftonen vandrar jag gatan ner.
Det elektriska ljuset skiner.
Men aldrig vandrar en skugga mer
på fönstrens rullgardiner.
Aldrig syns i förstorad gestalt
mina nyktra grannar och vänner.
De tittar väl själva på skuggor trots allt.
Och så har de köpt persienner.
ur Samlade dikter del 3 av Alf Henrikson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar