Skymningsberättaren

Vi är för små.

Jag har inte förstått.

Varför allting som är - måste röra sig?

Varför inte himlen står still och bugar för mig

och visar sitt djävla ansikte?

Det ljusblå är vackert på mig

En enda droppe säger ingenting

Den ligger i handen och skrynklar sig.

Blinka lilla stjärna - finns inte heller där

den glimmar på himlen

molnen runtomkring

när de behagar skölja över

är lika tänjbara som vokaler i sångarens register.

Vem sjunger för vem?

Om inte allt som gungar

är en och samma kropp?

Dikt nummer 10 från den Blå delen ur Skymningsberättaren av Anna Lindegren.