Katedralen vid havet

Stort äventyr baserad på fakta men kryddat med alla genres inslag! Vi får följa huvudpersonen Arnau Estanyols öde i medeltida Barcelona, njuta av en bra berättelse, men bli medvetna om grymheten som hade med feodalismen, pesten och inkvisitionen att göra. Ildefonso Falcones balanserade bra mellan två världar, å ena sida den spännande historia om kärlek och svek, drömmar och lögn, vänskap och bedrägeri och de grymma, realistiska fakta om Barcelona kring byggandet av gotiska skönheten Santa Maria del Mar (på bilden). Falcones vävde skickligt båda historier så att man får en berättelse där verkliga tiden bara försvinner medan man läser.

P.S.
Fungerar även på balkongen om man inte kan nå stranden och troligtvis kommer den som film så småningom. Mycket nöje!

Intervju med Lessing

New York Times har en läsvärd intervju med Doris Lessing, och hon kan onekligen bita ifrån...

For the last two decades, most of your fiction has veered toward science fiction, which has disappointed literary critics like Harold Bloom.

I can’t be bothered with Bloom. A lot of people think some of my best writing is in science fiction, and they are just as significant as bloody Bloom.

Eroica och ett framvaskat guldkorn

Under väldigt kort tid har jag i två romaner stött på hänvisningar till Beethovens Erioca. Mystiska sammanträffanden? Antagligen inte, men som min klassiska utbildning är bristfällig blir jag nyfiken.

Böckerna i fråga är Carpentiers Hetsjakt, en pulserande och ångestladdad kortroman om en ung man på väg att hinnas ifatt av sitt egenhändigt skapade öde; och den utomordentliga Falska fåglars paradis av Hildesheimer. I den förstnämnda fungerar Beethovens sorgmarsch som ett ledmotiv, i den senare passerar hänvisningen förbi som knappt mer än en parantes.

Att musiken kan ha en relevant roll i skönlitteraturen lär inte ha passerat någon obemärkt, nu senast gjorde ju Ajvide Lindqvist en grej av att låta sina ondingar citera Smiths-låtar. Och på något sätt känns det mer legitimt att basera en roman på ett klassiskt stycke än att göra en musikal av ett schackparti, men det kanske är en orättvis jämförelse (och antingen viss skillnad rent lukrativt).

Hildesheimers roman är för övrigt bland det bästa jag läst på länge, en skojfrisk skröna om charlataner som gör sitt bästa för att lura varann, där heder saknar betydelse så länge det finns något att vinna på att ignorera moralens grundprinciper. Det är ytterligare ett sådant guldkorn som jag tror att alltför många missar, trots att den både till omfång och stil är ytterst lättillgänglig.

Vad gäller Beethoven så är Eroica tvivelsutan ett mycket fint stycke symfoni, men jag kommer nog inte överge min förkärlek för ensamma män med akustisk gitarr trots allt.

Var finns det gudar?

Ibland framför "man" åsikten att kunskap finns bara i "facktaböcker" men jag vill påstå att även i romanen finns det mycket att hämta. Har här hittat information om
"Kudzuböna (Pueraria lobata) är en mångårig klängande ärtväxt som har sitt ursprung i Japan och sydöstraKina. På japanska heter växten , japanska: クズ eller 葛 (Kuzu)). Namnet kommer av det japanska ordet för vinranka och den kan nå höjder på 20-30 meter i träd, men kan också breda ut sig ordentligt över lägre vegitation." i Wikipedia.

För i Alabama breder den ut sig och tar död på allt det som kommer i dess väg. Och denna växt har stor betydelse för Arlene Fleet i "Visst finns det gudar i Alabama" skriven av Joshilyn Jackson.

Arlene hämtas hem av sin moster Florence när hennes pappa dör och mamman inte orkar längre. Moster Florence har en dotter, Clarice som blir som en syster. De går i samma klass och umgås mest hela tiden. Jim Beverly är en eftertraktad kille som går på deras skola och efter en kväll försvinner han. Rose May, Jims fd flickvän, söker upp Arlene i Chicago dit hon flyttat (Arlene har inte varit hemma på tio år) och frågar efter Jim.
Arlenes pojkvän Burr, advokat och svart, ställer ultimatumet att de reser till Alabama och presenterar honom för hennes familj eller annars så är deras förhållande över. De reser, bilar som man gör om man inte flyger i USA och "leker" hela vägen. Burr friar åter igen till Arlene och hon svarar ja, fast med en hel del invändningar.
Det här en kul bok, trots flera mörka inslag. Språket är snabbt och enkelt, vartannat kapitel är nutid och vartannat dåtid.

Biblioteksdesign

Internet är kul, man kan hitta massor av intressanta (och ointressanta) saker. Här har ni till exempel en kommunikationsdesigner (direktöversättning - är det ett yrke?) som har utformat sin bild av hur vetenskapliga bibliotek kan organisera sina böcker. Läs den tillhörande texten, annars blir det rätt obegripligt.

Om det är en särdeles bra idé låter jag vara osagt. Uppenbarligen är det ett förslag som torde falla de icke gallringsbenägna i smaken.

Ett skratt förlänger livet

- med Fler tidningsankor skrattar du ofta.
Boken är ett samarbete med Grönköpings veckoblad som i varje nummer publicerar Pressgrannar med svenska journalistkårens mer eller mindre lyckade formuleringar,
Skriften innehåller klassiska grodor, blandade metaforer och syftningsfel men även osannolika klipp ur annonser och insändare. Föregångaren Tidningsankor är lika rolig.

Exempel ur Fler tidningsankor:
Jönköpings-Posten
2500 träffades på skjutfält.
Ny teknik
Svanberg är långt ifrån andtruten.
Metro
Allt fler som opererar sig har bristande utbildning och saknar läkarlegitimation.

Okkervil River

En av förra årets bästa skivor var för övrigt den amerikanska gruppen Okkervil Rivers fjärde fullängdare Stage Names. Liksom alla Okkervils skivor är den i det närmaste självlysande; till bredden fylld av dramatisk, inte sällan dyster musik, ledsagad av sångaren Will Sheffs fantastiska texter. Väl värd att leta upp med andra ord.

Under Stage Names tidsrymd tar Sheff bland annat rollen som pappan till Shannon Wilsey, en porraktris som tog livet av sig sedan hon skadat ansiktet i en bilolycka (Savannah Smiles), och även poeten John Berryman, som tog livet av sig efter en lång tids skrivkramp (John Allyn Smith Sails). Ingen munter samling låtar således, men likväl är det i all dysterhet en skimrande vacker skiva, som inte lämnar sin lyssnare oberörd.

I oktober kommer Okkervils nästa skiva, The Stand Ins, så håll ögon och öron öppna...

Plus: Okkervil River uppstod genom ett samarbete mellan Will Sheff och Jonathan Meiburg, men för att ge båda tillräckligt utrymme bildade de även gruppen Shearwater, som numera är till största delen Meiburgs projekt, och precis som med Okkervil River finns det en rad av fantastiska skivor att ge sig i kast med. Inte minst Winged Life som finns att låna på biblioteket.