LYCKA * 3

1) Årets första blåsippa!

2) Jag fick min reserverade bok ”Sorgesång för Easterly”, en novellsamling skriven av Petina Gappah.
Se här Karin Nykvists recension i Sydsvenskan.

3) Och så imorgon är Virpi Pahkinen i stan med sin föreställning Morpho Z.

Ljus i mörker med Cas Public

Årets sista föreställning med Dansnät Jönköping bjöd den kanadensiska dansgruppen en humoristisk och spännande uppvisning med sin Diary. När vi kom in så var scenen full med hundratals levande värmeljus, Jönköpings teater är vacker i sig men nu var det fantastiskt fint. Åtta dansare, fyra kvinnor, fyra män och en pianist väntade oss. Det enda som jag tyckte skavde var deras klädsel. Männen hade långa byxor och skjortor medan kvinnorna var klädda i något som liknade baddräkter och balettskor. Temat var kärlek, inte så mycket romantik utan mer starka förälskelser och separationer. Jag njöt av tådansen, vackra rörelser och starka känslor. Och när de stannade upp i dansen och berättade på en mängd olika språk om kärlek på bl. a. teckenspråk, engelska och svenska.
Här ser ni ett smakprov från Cas Publics hemsida.

Destruction song

Det är synd om människan lär Strindberg ha sagt, ja eller en av hans karaktärer i "Ett Drömspel" nu tänkte väl inte Strindberg på dans och Jönköping!
Men det är synd om er som inte var på teatern igår, lördag, och såg Kenneth Kvarnströms Destruction song. Det var en fantastisk föreställning där alla inblandade, dansare, Kvarnströms koreografi, musik, scenografi, ljussättning och kläder blandades till det absolut bästa jag sett.
Två helt svartklädda gestalter intar den mörka asktäckta scenen. Endast händerna syns, det är mycket händer i föreställningen. Snabba, ryckiga, långsamma klättrande. Jag får för mig att de är det enda överlevande efter en katastrof, ibland tänker jag på insekter. In kommer en ensam överlevande man vars smärta blir nästan outhärdlig i hans dans. De tre möts och blir nästan ett. Mjuka följsamma dansar de tillsammans men i starka rörelser som för att besvärja den kalla världen. Scenen ändras dansarna glädjes i mötet, vi i publiken får ta del av deras leenden, musiken går över till vackert gitarr spel. Dansen mellan man och kvinna blir sagolikt vacker.
Destruction song är en föreställning som jag kommer bära med mig länge.
Helena Strängberg skriver i Tidningen Kulturen; Kenneth Kvarnström vill helst av allt ge sin publik en emotionell upplevelse av vad den ser, och han lyckas. Oavsett kunskaper om danskonst. I sann demokratisk anda berör han den 14: åriga skejtaren lika mycket som den 57: åriga dansvetaren. Han kryper under huden på var och en av oss med sin dansdans, och det är det som är så obeskrivligt fint med Kenneth Kvarnström.
Sedan starten 2003 då Dansnät Jönköping bildades har jag sett många fantastiska förställningar med dansare och koreografer i världsklass. Dansfest väntar härnäst den 23-25 april. Se programmet här. Skånes Dansteater är på plats bland andra.