Läge för en dystopi?

Jag läste nyligen Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, och blev djupt tagen. Det är en science fiction-roman på så vis att den beskriver en möjlig framtid, och en dystopi i den mening att det är en skrämmande framtid Atwood tvinnar. Handlingen utspelar sig nära den tid då romanen skrevs, det vill säga 1980-talets mitt, och världen som beskrivs är inte alldeles olik den värld vi känner igen som vår. På så vis påminner Tjänarinnans berättelse om Kazuo Ishiguros briljanta science fiction-roman Never let me go, som kom för bara något år sedan. Framtiden ligger aldrig särskilt långt bort.

Samtidigt säger all god science fiction lika mycket om sin samtid som om den möjliga framtid den beskriver. Den lyfter ut tendenser i ett ofärdigt samhälle och varnar oss för de misstag vi kan vara på väg att göra. På så sätt tar det lång tid innan de bästa av dessa romaner förlorar sin aktualitet (FRA, signalspaningslag, 1984, någon?)

I Tjänarinnans berättelse har miljögifter gjort att människan fått svårt att reproducera sig. Som en följd av detta sker i USA en statskupp som raderar ut dess regering, och en kristen extremhöger tar över makten. I deras ögon är det ett århundrade av syndigt leverne (abort, sexuell frigörelse) som ligger bakom den fallande fertiliteten, och de bygger upp ett nytt, totalitärt system som bygger på bibliska grunder. I denna nya värld är mannen härskare, och kvinnan förpassas till Hustru, Hushållerska eller Föderska. Romanens huvudperson tillhör den sistnämnda gruppen, hon tränas att tänka renlärigt och att offra sig och sin kropp för framtidens bästa, men kan ändå inte förmå sig att släppa tanken på att livet måste bestå av något mer. Fullständigt i händerna på ett patriarkat som metodiskt rensar ut alla oliktänkande är hon tvungen att gömma sina känslor i ett inre, undangömt rum. Det är inte utan att tankarna går till Anne Franks dagbok.

Atwoods roman kan ses som ett inlägg i miljödebatten, en feministisk varning eller helt enkelt en ryslig skräckroman; men framför allt är det en oemotståndlig läsning. Spännande och tänkvärd, vad mer kan man begära?