Ingmar Bergman spelade år 2000 in Bildmakarna som tv-teater med en då 77 årig (!) Anita Björk i rollen som Selma Lagerlöf. Anita Björk är porträttlik och övertygar som Doktor Lagerlöf, hon fyller verkligen texten med liv och gör här sitt livs roll. Ingmar Bergmans regi är precis och hans scenerier är som alltid nästintill perfektion. I övriga roller ser vi bl.a. Lennart Hjulström (som Victor Sjöström), Elin Klinga (som skådespelerskan Tora Teje) och Carl-Magnus Dellow (som Julius Jaenzon). Denna tv-teater finns ännu ej utgiven på DVD i Sverige (konstigt nog finns den utgiven på en dubbeldiskutgåva tillsammans med Körkarlen i England). Men håll utkik efter eventuell repris på tv och release av DVD, för det här är tv-teater när den är som bäst!26 juni 2008
Victor Sjöström vs. Ingmar Bergman
Ingmar Bergman spelade år 2000 in Bildmakarna som tv-teater med en då 77 årig (!) Anita Björk i rollen som Selma Lagerlöf. Anita Björk är porträttlik och övertygar som Doktor Lagerlöf, hon fyller verkligen texten med liv och gör här sitt livs roll. Ingmar Bergmans regi är precis och hans scenerier är som alltid nästintill perfektion. I övriga roller ser vi bl.a. Lennart Hjulström (som Victor Sjöström), Elin Klinga (som skådespelerskan Tora Teje) och Carl-Magnus Dellow (som Julius Jaenzon). Denna tv-teater finns ännu ej utgiven på DVD i Sverige (konstigt nog finns den utgiven på en dubbeldiskutgåva tillsammans med Körkarlen i England). Men håll utkik efter eventuell repris på tv och release av DVD, för det här är tv-teater när den är som bäst!21 juni 2008
Ensamhetens dramatik
Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.
(Ur Hunden av Kerstin Ekman)
Ensamhet som temat har alltid fascinerat mig. Eftersom jag ville bli skådespelerska innan jag blev bibliotekarie, var drama som genre det närmaste jag kunde komma en scen. Jag levde genom varje protagonist eller replik, som jag kunde identifiera mig med. Ibland drömde jag bara hur bra skulle jag spela Ofelia när ja tittade på den klassiska tolkningen av Hamlet. Efter alla klassiska verk jag älskade, började jag tycka att den absurda teatern och existentialismen passar egentligen bättre när man vill uttrycka komplexitet av känslor som strömmar. Pjäser med extra fokus på ensamheten fascinerade alltid mest och här är några läsupplevelser jag vill dela med mig. Kan dock inte undvika några romaner samtidigt:
Caligula Albert Camus
Stolarna Eugéne Ionesco (tyvärr bara på originalspråk hos oss, men oavsett vad inom dramatiken av honom är lysande!).
Födelsedagsfesten Harold Pinter
Kung Lear Shakespeare
I väntan på Godot Samuell Beckett
Sex roller söka en författare Luigi Pirandello
Stäppvargen Hermann Hesse
Rött och svart Stendhal
Spöksonaten av mästaren August Strindberg (samt hans senare dramer och novellen Ett halvt ark papper)
Filmer och pjäser av Rainer Werner Fassbinder
Dikter Emily Dickinson
Spleen i Paris samlingen, särskilt melankoliska dikten L'albatros av Charles Baudelaire
Måsen Anton Tjechov. (Novellens måste!)
En herrelös hund Hjalmar Söderberg
Sto
Eugénär
r
Vad är livet? Blott en hägring,
Blott en skugga och en spegling.
Bländverk allt, som blev oss givet!
Ty en dröm är hela livet,
Själva drömmen drömmer vi.
Calderon de la Barca; Livet en dröm
Tacksam för vidare tips!
