In i vildmarken

En av årets bästa biofilmer så här långt är, i mina ögon, Sean Penns Into the Wild, som man nog kan tänka sig att vi köper in på DVD till biblioteket vad det lider. Vad vi redan har köpt in är det trevliga filmsoundtracket, som är gjort av Eddie Vedder, mest känd som sångare i grunge-bandet Pearl Jam.

Filmen bygger på verkliga händelser, om en ung man som överger civilisationen för att försöka överleva på egen hand i Alaska, bland annat skildrade i Jon Krakauers biografi In i vildmarken. Ytterst läsvärd. Medan ni väntar på dvd-släppet kan ni ju alltid läsa den, som utan tvivel tillför filmen lite kött på benen (ett mer väl valt uttryck än ni kanske först anar...).

Mai Zetterling – en svensk filmkonstnär

Vill tipsa om Mai Zetterling, en svensk filmskapare som jag tycker allt som oftast hamnar i skymundan när det gäller svensk filmhistoria. De flesta känner säkert igen henne som flickan Bertha i Alf Sjöbergs film Hets (1944). Men vad många kanske inte vet är att denna spännande kvinna hade en internationell skådespelarekarriär i både England och Hollywood. Dock trivdes hon inte riktigt med det så hon sadlade om och blev filmregissör istället. Ett inte helt lätt yrke i en mansdominerad värld och som då var ovanligt bland kvinnor.

Mai Zetterlings debutfilm blev Älskande par(1964), efter Agnes von Krusenstjernas romansvit om Fröknarna från Phalen. I filmen möts den svenska skådespelareliten och Sven Nykvist står för det magnifika fotot. Filmen är på flera sätt en milstolpe i svensk filmhistoria.
Filmen blev omnämnd i press som den ambitiösaste debutfilmen sedan Orson Welles’ Citizen Kane.
Mai Zetterlings andra film Nattlek (1966) blev mycket uppmärksammad på grund av sin filmaffisch (på vilken en teckning av Leonardo Da Vinci, föreställandes ett samlag, fanns). Det bidrog till att filmens enda offentliga visning ställdes in och endast en visning för press och jury tilläts. Internationellt blev det ett pressuppbåd och poliskedja kring den biograf där filmen visades.
Den feministiska filmen Flickorna (1968) var Mai Zetterlings tredje film. Den mötte hård kritik när den kom (av en presskår som då i stort sett enbart bestod utav män så skrev bl.a. Bo Strömstedt i Expressen "Vilka förstockade menstruationer!") och försvann från biografrepertoaren efter bara ett par veckor. Filmen handlar om ett kringresande teatersällskap som ska sätta upp Aristofanes pjäs Lysistrate. Lysistrate i sin tur handlar om hur kvinnorna i Aten gör uppror genom att sexstrejka för att männen ska sluta kriga och istället sluta fred.

Efter Flickorna dröjde det länge innan Mai Zetterling gjorde film i Sverige igen. Närmare bestämt så tog det tjugo innan Mai Zetterlings nästa film Amorosa (1986) hade premiär. Amorosa handlar om författaren Agnes von Krusenstjernas liv. I titelrollen ser vi Stina Ekblad.

Mai Zetterling föddes den 25 maj 1925 i Västerås. Hon dog i London den 17 mars 1994.

För den som är nyfiken på Mai Zetterling kan jag rekommendera:
Osminkat, Mai Zetterlings självbiografi
Skenet som bedrog: Mai Zetterling och det svenska sextiotalet av Mariah Larsson

Några av Mai Zetterlings filmer som finns att hyra på biblioteket:
Hets
Älskande Par
Nattlek
Flickorna

Håll utkik efter Amorosa som kommer att visas i höst på Jönköpings Filmstudio.

Nära historia

Krigsarkivet har anställda med skrivförmåga. Det märks på den nyutkomna essäsamlingen Det förgångnas närvaro.

De fjorton essäerna handlar inte bara om krig; nej, ämnena är synnerligen varierade alltifrån Krigsarkivets trädgård via spökraketer till äldre böcker i Krigsarkivets bibliotek.

Levnadsteckningar beskriver personer från tre sekler exempelvis:
Sjöfararen och ämbetsmannen Theodor Ankarcrona räddade i sin ungdom Karl XII från Stralsund till Trelleborg i en liten fiskebåt.
Major Sten Sture skrev längtansfyllda brev – dåtidens telefonsamtal – hem till sin hustru under finska kriget 1808 – 1809.
Äventyraren Einar Lundborg anmälde sig upprepade gånger som frivillig – i Finland 1918 och i Estland. Han ansåg att ett civilt arbete ”hade varit detsamma som döden”.

Illustrationerna – de flesta svartvita – är rikliga. Hela boken är lockande läsning för lekmannen, lagom smakbitar från den historiska buffén.

Bakom pressarna på Hogarth Press

Richard Kennedy: En pojke på Hogarth Press. Ellerströms, 2008.

Barnboksillustratören Richard Kennedy har gett ut en bok som är av intresse för alla bokälskare, inte minst för att den handlar om de åren i hans ungdom då han arbetade på Leonard och Virginia Woolfs förlag Hogarth Press.

Förutom att boken ger en bild av makarna Woolf, så är det också en flyhänt skriven bok, full av komiska anekdoter, som andas ungdom och naiv nyfikenhet. Dessutom är den illustrerad med Kennedys egna behagfulla teckningar.

Om ingenting annat har den gjort mig sugen på att ta upp läsningen av Virginia Woolfs böcker, som av outgrundliga skäl tog stopp någonstans under de första femtio sidorna av "Mot fyren".