Victor Sjöström vs. Ingmar Bergman

För inte så länge sedan gavs den uppmärksammade filmen och mästerverket Körkarlen (1921) ut på DVD. Filmen är regisserad av Victor Sjöström och har ett oförglömligt foto av den legendariske Julius Jaenzon. Filmens specialeffekter får fortfarande publiken att häpna och slår det mesta av dagens filmer med dataeffekter. För den som har missat denna film ges nu möjlighet att uppleva detta filmiska fenomen. Det är en nyrestaurerad filmversion med nyskriven musik av Matti Bye.

Om du inte får nog av Körkarlen eller kanske redan har sett den ett otal gånger och är mottaglig för en ny dimension av filmen så kan jag varmt rekommendera P.O. Enquists pjäs Bildmakarna. Bildmakarna kan kanske kallas för en fiktiv dokumentär som handlar om mötet mellan Selma Lagerlöf och skådespelerskan Tora Teje. Victor Sjöström och Julius Jaenzon har sammankallat till en visning av de tagningar som gjorts av filmen Körkarlen. Selma Lagerlöf är ditbjuden för att se och godkänna det arbete som har gjorts. På plats är även Tora Teje. Visningen av tagningarna blir avbrutna då Tora börjar ställa frågor om doktor Lagerlöfs skrivande och intension med boken. Tora provocerar och en psykologisk strid mellan de två kvinnorna tar sig form.

Ingmar Bergman spelade år 2000 in Bildmakarna som tv-teater med en då 77 årig (!) Anita Björk i rollen som Selma Lagerlöf. Anita Björk är porträttlik och övertygar som Doktor Lagerlöf, hon fyller verkligen texten med liv och gör här sitt livs roll. Ingmar Bergmans regi är precis och hans scenerier är som alltid nästintill perfektion. I övriga roller ser vi bl.a. Lennart Hjulström (som Victor Sjöström), Elin Klinga (som skådespelerskan Tora Teje) och Carl-Magnus Dellow (som Julius Jaenzon). Denna tv-teater finns ännu ej utgiven på DVD i Sverige (konstigt nog finns den utgiven på en dubbeldiskutgåva tillsammans med Körkarlen i England). Men håll utkik efter eventuell repris på tv och release av DVD, för det här är tv-teater när den är som bäst!

Både Körkarlen och P O Enquists pjäs Bildmakarna finns på Stadsbiblioteket!

Ensamhetens dramatik

Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.

(Ur Hunden av Kerstin Ekman)

Ensamhet som temat har alltid fascinerat mig. Eftersom jag ville bli skådespelerska innan jag blev bibliotekarie, var drama som genre det närmaste jag kunde komma en scen. Jag levde genom varje protagonist eller replik, som jag kunde identifiera mig med. Ibland drömde jag bara hur bra skulle jag spela Ofelia när ja tittade på den klassiska tolkningen av Hamlet. Efter alla klassiska verk jag älskade, började jag tycka att den absurda teatern och existentialismen passar egentligen bättre när man vill uttrycka komplexitet av känslor som strömmar. Pjäser med extra fokus på ensamheten fascinerade alltid mest och här är några läsupplevelser jag vill dela med mig. Kan dock inte undvika några romaner samtidigt:

Caligula Albert Camus
Stolarna Eugéne Ionesco (tyvärr bara på originalspråk hos oss, men oavsett vad inom dramatiken av honom är lysande!).
Födelsedagsfesten Harold Pinter
Kung Lear Shakespeare
I väntan på Godot Samuell Beckett
Sex roller söka en författare Luigi Pirandello
Stäppvargen Hermann Hesse
Rött och svart Stendhal
Spöksonaten av mästaren August Strindberg (samt hans senare dramer och novellen Ett halvt ark papper)
Filmer och pjäser av Rainer Werner Fassbinder
Dikter Emily Dickinson
Spleen i Paris samlingen, särskilt melankoliska dikten L'albatros av Charles Baudelaire
Måsen Anton Tjechov. (Novellens måste!)
En herrelös hund Hjalmar Söderberg


StoEugénärr

Vad är livet? Blott en hägring,
Blott en skugga och en spegling.
Bländverk allt, som blev oss givet!
Ty en dröm är hela livet,
Själva drömmen drömmer vi.

Calderon de la Barca; Livet en dröm





Tacksam för vidare tips!

Det var ett tag sedan jag läste Turgenevs Vårflöder (även översatt som Vårböljor, Vårströmmar) och jag kommer ihåg att jag tyckte då att det var den vackraste och sorgligaste kärleksroman jag någonsin läste. Det tycker jag fortfarande och troligtvis kommer jag inte att läsa om den i rädslan att jag inte skulle tycka likadant nu. Jag vill bevara känslan jag hade om den då. Jag vet att den är unik för just den tiden och platsen och mitt dåvarande befinnande i livet och jag vill inte förlora den, eller kanske bli tvungen att inse att den är borta.

Romanens romantiska inslag och patos för tankar vidare till Pusjkins liriska romaner, Jesenins poesi och den ryska landskapen som känns välbekant, fast jag aldrig upplevde den närmare än i ryska klassiker jag läste. Älskade böcker på temat känslor är många men kanske mest Hugos Ringaren i Notre Dame, Idioten av Dostojevskij, Romarinnan av Alberto Moravia, Dumas Kameliadamen, Zolas Nana och Manon Lescaut av Abbé Prevost. Listan är mycket lång.

"Vårflöder" finns som film Torrents of spring med Nastassja Kinski och Timothy Hutton i huvudrollerna. Filmen kom 1989, några år efter Tess och Cat people, när Nastassja var på toppen av sin filmkarriär.