30 september 2009

P-O Enquists pris till Helle

På årets bokmässa delades en hel del priser ut, bl a Enquists pris till danskan Helle Helle.
P-O Enquist motiverade priset med hennes "mästerliga minimalism". I sitt tacktal sa Helle -Man finns inte när man skriver. Men i dag är jag glad åt att finnas, att få det här priset. Tack!

Själv tycker jag mycket om Helles böcker, de är "vardagliga" men under ytan finns det så mycket.
Senast läste jag "Hus och hem" som kan synas enkel till sin handling. Anne och Anders flyttar från Köpenhamn till orten där Anne har växt upp. Hon har behov av att komma tillbaka till hembygden, till ungdomens vänner Charlotte och Anita, till minnet av föräldrarna och alla andra, till allt det som varit för att kunna gå vidare.
Många frågor kommer för mig under läsningen av hennes bok, Helle visar på öppningar men ger inga svar.

28 september 2009

Måndag

Morgonen

Älskliga varelse, morgon med rosenläppar,
sjung för mig.
Sjung en sång, tidig och klar som dagg, som ungt glas,
en sång som förvandlar allt.


Pär Lagerkvist ur Aftonland

24 september 2009

Upp genom mörkret + Ladbrokes Nobellista

Har precis läst Upp genom mörkret av den kenyanske författaren Ngugi Wa Thiong'o, och det är en omskakande upplevelse - om hopp, drömmar och oresonlig fruktan. Det handlar om en familjs upplevelser under Mau Mau-upproret i Kenya på 1950-talet, då det kenyanska folket reste sig mot kolonialmakten men brutalt slogs tillbaka. Läs mer om Mau Mau-upproret här!


Romanens egentliga huvudperson, den unge pojken Njoroge drömmer mest av allt om att få utbilda sig, för att kunna hjälpa sin familj till en bättre framtid. Med hjälp av sina föräldrar, sina bröder och till och med av grannar i byn får han möjlighet till skolgång, men det blodiga upproret ger återverkningar som ingen undkommer. Snart finns inte mycket kvar av Njoroges framtidstro...


Ngugi Wa Thiong'o finns för övrigt med på Ladbrokes lista över Nobelpriskandidater 2009, lägst odds har dock den israeliske författaren Amos Oz. Hela listan här!

21 september 2009

MåndagsPoesi

Tvärs över ett ark med dikter
färskt ur skrivmaskinen
går en insekt
Jag vet inte om jag skulle njuta av det
men jag vet säkert att för tio år sen
hade jag utan tvekan
kvaddat den Vad har förändrats
världen eller jag



av Heiner Müller, ur diktsamlingen Farväl till Berlin

16 september 2009

Höstens första största

läsupplevelse måste jag nu lämna ifrån mig! Trots att jag genast vill läsa den igen, nu, direkt! Och hör bara på den fantastiska titeln "JAG SKULLE VARA DIN HUND (OM JAG BARA FINGE VARA I DIN NÄRHET)" av romandebuterande Anneli Jordahl. Det är en bok om Ellen Keys 10 år långa och brevledes intensiva kärleksaffär med litteraturkritikern Urban von Feilitzen. En gift fyrabarns far.
Med Anneli Jordahls varsamma poetiska och ibland mycket vassa språk möter vi en, i kärlek, utsatt kvinna som längtar efter man och barn. En kvinna som väntar och längtar efter sitt livs stora kärlek. En kvinna som läser, undervisar och föreläser om kvinnans sak.
Ellen och Urban skriver till varandra, de delar tankar, de diskuterar författare och litteratur. Ibland reser Urban von Feilitzen till Stockholm, då går Ellen och han på teater, kafé eller bara promenerar med varandra.
Men Urban von Feilitzen bryter deras relation. Ellen rasar samman.
"Vad återstod när inte han fanns i hennes liv? Kunskap, jovisst, böckerna, hennes skribentgärning, även om den inte var särdeles märkvärdig. Vad var den värd i det stora hela? Intet. Låg raklång på soffan, molande smärta i magen, räknade öglor i stuckaturen, fram och tillbaka, så här skulle hon ligga, blick stilla, tills hon försvann av svält eller vattenbrist. Hon kunde lika gärna torka ut, bli snustorr - som fjoårsgräs i sydsluttning."
Livet går faktiskt vidare, Ellen Key reser runt i världen ger ut ”Barnets århundrade” och låter bygga Strand. Det vackra huset vid Vättern.
Till Strand kommer en dag en kvinna gående. Malin Blomsterberg har vandrat från Malmö för att som hon säger till Ellen -Er ville jag ta i hand. Malin läser, och hon läser mycket dessutom är hon kokerska. Så det slutar med att hon stannar hos Ellen Key och den stora Sankt Bernhardshunden Wild.
Malin ber att få kalla Ellen för Matte, det beskriver nog vad hon känner för Ellen. Och vad Ellen känner för Malin. Malin skriver också, långa listor varje dag på allt som ska göras. Hon skriver dikter "till honom".
Malin Blomsterberg, vem var hon - Så snälla Anneli Jordahl, berätta om Malin! Jag väntar!

14 september 2009

MåndagsPoesi

redan som barn bedrev jag signalspaning
försökte hinna före
upptäcka tecknen på
att de var på väg att ge sig av

och jag letade i arkiven
i fotoalbumen
jag var i deras rum
gick igenom deras lådor
och letade bevis för
att de skulle stanna hos mig

ur Clara Diesens diktsamling När du är som yngst
som numera finns tillgänglig att låna på Stadsbiblioteket.
(och som verkar riktigt spännande)
-------------------------
Mer nytt på poesihyllan:
Göran Greiders Katterna kommer in från mörkret
Johannes Anyurus Städerna inuti Hall

11 september 2009

Tony Samuelsson: Jag var en arier


Vi har fått ett nytt boktips från Bertil Kahl:

"I den flod av böcker som nu väller fram om andra världskriget och murens fall skiljer sig Samuelssons bok från mängden genom att skildra ett Sverige 1976, som efter Tysklands seger över Sovjetunionen är en del av det tyska riket. Boken är alltså vad man kallar för en kontrafaktisk bok. Samuelsson låter en författare i boken svara på frågan vad han anser vara en författares högsta plikt. Han svarar: Vi som lever på inbillning har en skyldighet att se verkligheten. Verkligheten ställer förr eller senare ett omutligt krav på konstnären. Det är vår plikt att vara ett medium för tidens smärta.

Samuelsson skildrar på ett lysande sätt hur livet i Sverige kunde ha sett ut om andra världskriget resulterat i en tysk seger. Det är bokens tids smärta som den tänkte författaren skildrar.

Som i många andra böcker som utspelar sig i framtiden är personteckningen diffus. ”Hjälten” i boken är den tänkta tidsskildringen, i vilken personerna, möjligen med undantag för huvudpersonen, mer eller mindre förblir bifigurer."