Inte mina ord, MåndagsPoesi

Inte mina ord

Vad kommer du att minnas
långt efter
att jag har försvunnit
från utkanterna av ditt

liv är
inte mina ord
ömtåliga som blommor
under en dansares fötter
inte mina tankar
som drev som bubblor
genom luften
och ibland mötte dina
men vad du kände för mig
under ett ögonblick
i tiden
den häftiga
heta, knivskarpa
känslan
lika sann
och lika flyktig
som en nyfödds skrik.

av Vivimarie Vanderpoorten

Dikten är tolkad från engelskan av Anders Sjöbohm.

Den här dikten finns med i det nya numret av litteraturtidskriften Karavan.
Om ni är intresserade att läsa Vivimarie Vanderpoorten se hennes blogg Talking to Myself. Vivimarie lever och verkar på Sri Lanka, här finns också en intressant TV intervju med henne.

Årets Stig Dagermanpris fick just Karavan och dess ansvarige utgivare Birgitta Wallin.
För som det heter i juryns motivering: Birgitta Wallin och tidskriften Karavan får priset för att ha burit tusen och en nödvändiga dikter och berättelser in i det svenska språket.

Andra artiklar i Karavan den här gången är bl a ett porträtt av Véronique Tadjo, en spännande afrikansk författare som utöver sitt författarskap är konstnär och professor i litteratur.
Sargon Boulus, assyrier som växte upp i Irak presenteras. En oerhört intressant person som levde i olika städer i Europa och i San Fransisco.
Dessutom skriver Gert Lundstedt om de två mycket omtalade böckerna "Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas imorgon tillsammans med våra familjer" av Philip Gourevitch och "Antilopernas list" av Jean Hatzfeld. De här böckerna handlar om folkmordet i Rwanda.

BLANDA VILT

Har tillbringat min första semestervecka med att sola, bada och promenera med en bok i handen. Hmm, bara mina egna böcker, jag badar inte med bibblans...
Det som jag tycker är häftigast med litteratur är att man kan välja så fritt i vilken värld man vill befinna sig i! Det finns ju böcker om ALLT!
Jag har inte läst någon deckare i år om man inte räknar med den jag var tvungen att läsa för mina studier. Den jag inte alls tyckte om, som utspelades på Västkusten, nu säger jag inte mer.
När jag väljer själv så ligger Denise Mina högt i kurs, så nu har jag läst "Det heligaste". Den handlar om Lachlan Harriot vars fru Susie står anklagad för ett mycket brutalt mord. Han tror på hennes oskuld men han finner bevis för att hennes hemligheter är hemskare än han någonsin kunna tro.
Har också läst italienskan Simona Vincis "Moderns svek". Det här är en bok om ofattbara lögner, svek och droger sett ur en ung pojkes ögon. Sakta uppenbaras hans värld som skiljer sig från den han trodde var hans. Det är mycket fängslande och sorglig bok. Vinci blev prisad för sin debutroman "Om barnen vet man ingenting".
Jag har längtat efter en riktigt njutbart lång berättelse och valde nu att läsa en roman av Carola Hansson (har tidigare läst hennes "Andrej" som jag ska läsa om för det var en så stor läsupplevelse). Nu valde jag "Mästarens dröm". Den här boken handlar om de två systrarna Agnes och Adina som åker till Kina som missionärer. Vi får följa deras arbete under 1920- och 30-talet med allt vad det kan innebära av dramatik, tro och tvivel i det Kina som genomgick en omvälvande tid. Det här är en mästerlig bok!

Grisarnas teater

Veckans MåndagsPoesi kommer här på en onsdag... En prosadikt av den amerikanske poeten Russell Edson, tagen ur En afton på grisarnas teater.

Hösten
Det var en man som hittade två löv och kom in och höll ut dem i händerna och sa till sina föräldrar att han var ett träd.

Då svarade de att han borde gå ut på gården och inte stå och växa i vardagsrummet eftersom rötterna förstörde mattan.

Han sa att han bara skojade och släppte löven.

Men föräldrarna sa, se där, nu är det höst.


Man kan givetvis fråga sig var gränsen mellan poesi och prosa går, men Edson kallade själv sina texter för prosadikter, så låt gå för det. Och fantastisk galna är de, hans prosadikter, så de bör verkligen inte missas!

Tipsarnas tips

Istället för att tipsa vidare, har jag tänkt läsa böcker vi blev tipsade varje dag, överallt.
Jag började med att kolla vad det är som tipsades mest på sistone, vilka böcker återkommer i medierna samt vilka har fått bra betyg. Dessutom har jag tagit till mig kollegornas tips och just de tipsen väger tyngst eftersom de räknas som personliga.
Nu har jag kommit fram till en egen lista av böcker jag kommer att försöka läsa i sommar:
Utrop; Céline Curiol
Melankoliska rum; Karin Johannisson
Amfitryon; Ignacio Padilla
Den sista läsaren; David Toscana
Fallet Kalteis; Andrea Maria Schenkel
Främmande jord; Jhumpa Lahiri
Dödgrävarens dotter; Joyce Carol Oates
Ett annat liv; Per Olov Enquist
Oscar Waos korta förunderliga liv; Junot Diaz
Våtmarker; Charlotte Roche

Har egentligen börjat med Eva Adolfssons "En liten historia"

och konstaterat att den tyvärr inte passar just nu.

Återkommer med resultatet!

Felsdavade ord

Ewa upptäckte en kul grej på nätet: en lista över de ord som vi oftast stavar fel som Norstedts sammanställt i samarbete med Språkrådet. Listan hittar ni här!

Personligen har jag länge haft bekymmer med att peta in ett d för mycket eller för lite i de två orden brevid och åtminstonde (eller om det nu ska vara bredvid och åtminstone...), det är som om d:et vill hoppa från det ena ordet till det andra.

Vilka ord gäckar er?

Emily Jane White

Om ni inte är upplagda för små grodorna till midsommar kan jag tipsa om den fantastiskt lågmälda skivan Dark Undercoat av Emily Jane White, som passar utmärkt för stillsamma kvällar, nätter och ja... egentligen när som helst - med undantag för dansen runt midsommarstången, måhända.

Fast det kanske vore något med lite nytänkande kring den där midsommardansen...

-----------------------
Här en recension av skivan!
Eller lyssna själva på Emily Jane Whites Myspace-sida!

Den 16 juni är en i världslitteraturens viktigaste dag.

I Dublin på North Great George´s Street vaknar Leopold Bloom 1904 för att inta sin frukost bestående av njure. Det är alltså James Joyce´s "Odysseus" jag talar om. En bok som förföljt mig i ett tjugotal år. Första kapitlet har jag säkert läst 17 gånger. I många år har jag tänkt att det ska bli min sommarläsning. Men jag har aldrig läst ut boken. Trots att jag längtar efter att läsa Molly Blooms monolog! Inte för jag inte tyckt om, utan för jag vill ha den kvar. Som något att verkligen längta efter. Min bok är skavd och inte alls fräsch längre men den är så fin. Och ett mycket värdefullt bokmärke för mig har jag i boken. En bild som ett barn för länge sedan ritade till mig. Med en hjärtegod hälsning från henne.
I Dublin är det folkfest och jag önskar jag var där. Erik Andersson är där med ett arbetsexemplar, Han nyöversätter ”Odysseus”. Läs vidare här. Så nu tänker jag läsa min slitna bok. Äntligen.