11 juni 2010

Grålila himmel i Bay City


Ny bok från [sekwa], förlaget som jag har skrivit om i tidigare inlägg. Sekwa ger ut franskspråkig litteratur av samtida författare på svenska. Och deras utgivning består av så många spännande och intressanta böcker! Och utseendemässigt är de så fina och genomtänkta, vilket för mig har en stor betydelse.
Härom veckan fick jag, i min brevlåda, Catherine Mavrikakis bok "Himlen i Bay City".
Himlen i Bay City handlar om Amy som växer upp, oönskad av sin mor, hos sin moster och hennes familj i en liten håla i Michigan där himlen ständigt är grålila. Smutslila av flygplanen och bilarnas avgaser och alla utsläpp från industrier och fabriker. Och röken från Auschwitz krematorier som ligger som ett "klibbigt stoft" över hela boken. Amy lever i skuggan av sin syster "Angel som dog utan att be någon om något och utan att ha haft oturen att leva länge." Amys mamma och moster har flytt Europa för att börja ett nytt liv långt borta från förintelsen och hemska minnen.
Efter en lång prolog får vi följa Amy från den 1 juli till den 4 juli som är hennes 18-års dag. Den dag då hennes hela familj blev innebränd.
Mavrikakis bok handlar om hur det kollektiva minnet etsar sig fast trots tystnad och förnekelse. Mamman som inte vill prata alls om sin bakgrund men anklagar Amy att bete sig som en judinna. Och mostern som konverterar till katolicismen och gömmer sina mördade föräldrar i en skrubb i källaren. Vem är galen i denna värld?
Det är en stark och smärtsam berättelse som berörde mig djupt.
Himlen i Bay City är Catherine Mavrikakis fjärde bok och den första som publiceras i Europa. Jag hoppas att jag får läsa hennes andra böcker också!

"Jag har drömmar som ger mig kalla kårar längs ryggen. Varje natt återvänder jag till kriget, och jag ser Guds ansikte gömma sig bakom de mörka molnen. Hans kinder är variga och täckta av blåsor. Han vill inte att jag ska titta på honom, och jag har ingen lust att i döden ansluta mig till den perverterade, motbjudande bilden av honom. Jag är en liten judinna, en motståndskraftig flicka, en som våldtagits av livet, en dödsdömd.
"

08 juni 2010

Halflead Bay


Ska ni bara läsa en novell i år skulle jag föreslå Halflead Bay, ur den hyllade novellsamlingen Båten av Nam Le. Helt fantastisk!
Läs mer här...

07 juni 2010

GRATTIS till Elisabet Norin



Elisabet har fått Jönköpings kommuns kulturstipendium 2010!


Läs mer på Elisabets hemsida

hennes skratt klingade så skönt



Hi hi hii

hon var visst en riktig dadelpalmsnymf!
jo, minsann, det var hon och hennes skratt
klingade så skönt - ja, riktigt ljuvligt mellan
de höga dynorna, alldenstund vi vandrade
från oas till oas gav hon mig menande
blickar ... men jag tror att det var ungefär då

hon tog mig
till sitt hjärta!



Jag blir så mjuk i hjärtat av Eva-Stina Byggmästars poesi!
Dikten ovan kommer ur "Vagga liten vagabond" som är den avslutande delen i en kärlekstrilogi. 2006 gav Byggmästar ut ”Älvdrottningen”. Efter två år kom ”Men hur små poeter finns det egentligen”, det var den boken som fick mig verkligen på fall! Vem kan motstå en sådan titel? Och innehåll?
Eva-Stina Byggmästars poesi ger mig skratt, lust och lycka . Snart ska jag resa bort på en semestertripp med "Vagga liten vagabond" i kappsäcken.

ett resebibliotek ... man gör det riktigt
möjligt för sig, gör det så litet som
möjligt, mest floror - jo, men små och
packar ner, gör det i en grön kappsäck,
far sedan från blomsterö till blomsterö
sannerligen grönklädd med fickorna
fulla av gröna papperslappar - poem,
tätskrivna, med grönt bläck!

04 juni 2010

Peer Hultberg

Liksom Ewa var jag med och pratade om nordiska författare för några veckor sedan, och en sak som är spännande med dylika arrangemang är att man får en anledning att leta upp och fördjupa sig i litteratur som man tidigare inte var bekant med. I mitt fall upptäckte jag den danske författaren Peer Hultberg (1935-2007).

Hans roman Requiem är en besynnerlig tingest, han har själv sagt att han med denna roman försökte skriva fram en folkmassa. I 537 korta avsnitt får lika många människor komma till tals, och det blir till en kör av röster som frambesvärjer den mångbottnade varelse som människan är. (Påminner lite om Marsteins Göra gott som kom för något år sedan, den senare har dock en långt mycket tydligare röd tråd.)

Som roman är Requiem månne något för fragmentarisk, och då är Hultbergs Staden och världen tacksammare läsning, om än liknande i sin uppbyggnad. Här berättas om ett hundratal människor som levt i Viborg under 1900-talet, ett flertal karaktärer återkommer som bipersoner här och var, men varje kapitel har sin huvudperson. Och Hultberg är en mästare på att teckna dessa karaktärers högst mänskliga egenskaper: avund, missunsamhet, självupptagenhet, skvaller och förtal. Men emellanåt också vänlighet och kärlek som motvikter, små ljuva ljuspunkter av hopp. På sätt och vis blir dessa berättelser sedelärande i tonen, och inte minst är de oerhört humoristiska.

30 maj 2010

Jag älskar dansen


Jag älskar dansen
för den befriar människan
knyter den sorgsna till gemenskap

Jag älskar dansen som främjar sundhet
klarhet i tanken
och en rörlig själ
Dans är förvandlingen av rum och tid
för människorna som ständigt är i fara
att förfalla ensidigt till tanke
vilja eller känsla

Jag älskar dansen
O, människa lär dig dansa
för annars vet änglarna i himlen
inte vad de ska göra med dig

Augustius (354-430e.Kr.)

Med den här dikten avslutar Kerstin Thorvall sin bok "Nödvändigheten i att dansa".
Ja, efter att ha läst Thorvalls bok så tror jag på DANSEN! Som befrielse, tröst och glädje.
Tidigare har jag bara läst trilogin som börjar med "När man skjuter arbetare", de berörde mig starkt.
I "Nödvändigheten i att dansa" berättar Thorvall om hur hon "förlöstes" genom dansen på ett sinnessjukhus vid sitt första besök på Kuba.
"Lyckan eller den underbara befrielsen (förlossningen) och här börjar ju dansen och jag dansar som i en dröm när en stor man i uniform grabbar tag i mig, och när vi sen börjar dansa mitt emot varandra är jag redan inne i den andra dimensionen. Jag finns inte. Men jag finns, JAG FINNS. Och musiken , jag tror det är en rumba, går in i mig, fyller mig, lyfter mig, jag svävar, jag flyger, jag är ett moln, jag är en röd ballong, jag är utan tyngd, utan rädsla. Å, ni anar inte. Jag är inte rädd."

27 maj 2010

Imorgon har vi stängt...

pga golvrengöring i dagarna tre! Vi öppnar igen på måndag kl 9.00.
Men våra övriga bibliotek runt om i stan har öppet som vanligt och är väl värda att besöka.

Idag hade vi vår sista, för våren, bokcirkel på biblioteket. Dagens bok var Albert Camus "Främlingen". Vi hade en spännande diskussion om vad Camus egentligen ville med sin bok. Boken beskriver skickligt det torftiga utanförliv som utmärker huvudpersonen.

För några år sedan hade vi en personalbokcirkel där vi läste noveller. En av de intesivaste diskussioner vi hade då var Stig Dagermans novell "Att döda ett barn". Nu såg jag att den finns på YouTube i en version av Björne Larsson och Alexander Skarsgård. Filmen blev prisad på Odense International Film Festival 2003.
Stig Dagerman skrev novellen 1953 på beställning av Trafiksäkerhetsverket, för att få folk att inte överskrida hastighetsbegränsningen.