Det är hjärtat som sätter fart på språnget

I ETT HUS VID EN GATA I STAN

Barnet sa: "Att äta salt
smakar som ödet."

Barnet frågade: "Mamma,
hur många sånger sjunger en katt
på en världstimme?"

Utanför de höga fönstren
vackra åskmoln
av elektricitet och bröstmjölk

och de svarta fönsterögonen
på Andra Sidans hus
där en spegelfamilj bodde.

Hur skulle man kunna veta
om en klippa just har lossnat
från månen och var på väg mot jorden?

Barnet sa: "Det är hjärtat
som sätter fart på språnget."

Av Per Lindberg ur "Dikter med fönster åt väster"

* BOKSTJÄRNOR * *

Hej!
Ni är varmt välkomna till café Novellen på stadsbiblioteket på torsdag den 3 december kl 18.30. Vi bjuder på glögg och pepparkakor.
Då får ni lite förslag på helgläsning eller hårda paket av Mårten, Karin och Ewa.



Här ser ni min fina adventskalender som jag har fått av min vän Andrea! Den sträcker sig till den 17 januari!

AUGUSTPRISEN

Så blev det klart vilka vinnarna var...

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg

Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman

HÄR kan ni läsa motiveringarna.

Först är det vinter sen...

I VÄNTAN PÅ VÅREN

Min gröna wettex
lägger jag på mackan
Min gula wettex
stoppar jag i trosan
Min lilla wettex
skallliggadärdenskallligga

Sen bygger jag en koja av alla mina wettex
å sen kan det regna så mycket det vill

Lina Ekdahl har ett tilltal som jag tycker så mycket om!
Hela dagen har varit grå som en wettexduk, som det kan vara så här i november.
Dikten kommer från samlingen 59 dikter.
Lina Ekdahl har i år fått Werner Aspenströmpriset!

Ljus i mörker med Cas Public

Årets sista föreställning med Dansnät Jönköping bjöd den kanadensiska dansgruppen en humoristisk och spännande uppvisning med sin Diary. När vi kom in så var scenen full med hundratals levande värmeljus, Jönköpings teater är vacker i sig men nu var det fantastiskt fint. Åtta dansare, fyra kvinnor, fyra män och en pianist väntade oss. Det enda som jag tyckte skavde var deras klädsel. Männen hade långa byxor och skjortor medan kvinnorna var klädda i något som liknade baddräkter och balettskor. Temat var kärlek, inte så mycket romantik utan mer starka förälskelser och separationer. Jag njöt av tådansen, vackra rörelser och starka känslor. Och när de stannade upp i dansen och berättade på en mängd olika språk om kärlek på bl. a. teckenspråk, engelska och svenska.
Här ser ni ett smakprov från Cas Publics hemsida.

De upplysta fönstren

Som av en slump sammanfaller nu två vitt skilda saker, jag ska strax gå hem från jobbet i det snara höstkvällsmörkret, och jag har under dagen läst dikt av Alf Henrikson. Här möts nämligen de två i en MåndagsDikt:

De upplysta fönstren

Om aftonen vandrar jag gatan ner.

Det elektriska ljuset skiner.

Men aldrig vandrar en skugga mer

på fönstrens rullgardiner.

Aldrig syns i förstorad gestalt

mina nyktra grannar och vänner.

De tittar väl själva på skuggor trots allt.

Och så har de köpt persienner.

ur Samlade dikter del 3 av Alf Henrikson.

Bokens dag i Värnamo

Igår var tre av mina bokcirkelvänner och jag i Värnamo på Bokens dag. Värnamoborna hade gått man ur huse och det var helt slutsålt! Programmet var digert, sex av Sveriges mest intressanta författare var inbjudna.
Se här:
Magnus Utvik, (uppvuxen i Värnamo) pratade om sin senaste bok "Anna, min älskade" som utkom 2005. Det är en stark berättelse om vad som händer när hans hustru drabbas av cancer. Magnus Utvik kommer med en ny bok till våren som handlar om en ung pojke som alltid bär på ett cyklop.
Kajsa Ingemarsson läste och berättade om sin senaste bok "Bara vanligt vatten". Den handlar om en författare med skrivkramp och om kändisskapets baksida. Kajsa Ingemansson har också gett ut boken "Drömliv: lycklig på riktigt" tillsammans med Karin Nordlander. Som visar på ett förhållningssätt än goda råd till lyckan menar Författaren.
Stefan Einhorn presenterade sin bok "Vägar till visdom" genom att berätta anedoter från sitt liv och ställa frågor till publiken som vi fick svara på med handuppräckning. Men jag vet inte om det var så vist, för jag kände mig mest dum och även pådyvlad åsikter som jag inte stod för. Men jag tror att Stefan Einhorn strävar efter att visa att "gammaldags" moral och att tänka själv är bra i dagens samhälle.
Helena von Zweigbergks alldeles nya bok "Sånt man bara säger" handlar om en kvinna i femtioårs ålder som dragit sig tillbaka, efter en skilsmässa, in i skogen för att bara vara sig själv. Men får sin systerson 15 år "på halsen", eftersom systern blir vräkt från sin bostad och sonen har ingenstans att ta vägen. Det här är en bok jag vill läsa!
Olle Larsson var lite av outsidern i det här gänget, han är fil. dr i historia. "Stormaktens sista krig" heter hans bok om Sveriges "storhetstid". Han berättade mycket engagerat om den här tiden.
Alex Schulman berättade om sin bok "Skynda att älska" som handlar om hur det är att växa upp med en gammal pappa. Hur rädslan för att pappan ska dö blir central när Alex bara är 6 år.

Helt plötsligt hade fyra timmar gått utan att jag en gång undrat vad klockan var.
Så är det när man har trevligt!

Stannar du hemma idag?

Fredagen den 13, är det en oturs dag, egentligen?
Inte om man ska tro sjukvård och räddningshjälp!
Men om man vill vara riktigt trygg idag så kan man krypa upp i soffhörnet med en bok!
Litteratur är den bästa hjälpen för det mesta tycker jag!
Ikväll ska jag läsa Anne Carsons "Röd självbiografi".

”Röd självbiografi” är en vacker, hemsk och alldeles underbar bok. Att läsa den är som att få en dyrbar gåva till skänks i drömmen och återfinna den i sin hand efter uppvaknandet.

Skriver DN:s Thomas Götselius i sin recension om boken.

Eva Cassidys fantastiska stämma vill jag gärna lyssna till när jag läser,
Hör här när Eva Cassidy sjunger en av de vackraste sånger som finns!

Ode till min näsa

När man tänker på Beat-författarna är det främst män man erinrar sig på rak arm; Kerouac, Ginsberg, Burroughs etc. Men nu finns det en riktigt fin antologi (och en ren kulturgärning med andra ord) med nio kvinnliga beat-poeter, varur jag hämtar veckans MåndagsPoesi:

Ode till min näsa

Du utsprång, du kran!

Du får förlåta mig för alla önskemål om en

mindre anmärkningsvärd och därmed

mer presentabel framtoning

- själv har du i alltför hög grad visat

dig vara föränderlig,

som när jag föll och bröt ditt översta ben

och du läkte ihop ännu högre upp -

Åh du alltid trogna dubbelhålade öga,

min spejare efter sött, surt, moget, härsket,

liv, död -

Jag tackar dig för pion, furu, sandelträ, salvia,

kaffe, nyklippt gräs, kaprifol, hästgödsel

Nu får jag se dig närma

dig min mun

för en kyss

av Hettie Jones ur Antologin Kvinnas Beat

i översättning av Kristian Carlsson, utgiven på det relativt nystartade förlaget Smockadoll, vars utgivning kan vara värd att hålla utkik efter! Kristian Carlsson skriver om förlaget här - och jag gillar verkligen tanken på att istället för att gå och reta upp sig på dålig litteratur faktiskt försöka förbättra situationen.

Höstvind

I helgen har jag stått framför vardagsrumsfönstret (inte hela helgen) och betraktat björkarna utanför när de tröstlöst fällt sina blad. I Gunnar Hardings nyligen utkomna, och mycket rekommendabla diktsamling Innerstad, hittar jag en passande dikt:

Höstvind

Dagsljuset mattas ut, andas flämtande

och färgerna tystnar.

Almarna förbereder sig för att själva börja glöda

innan vinden klär av dem med en kall smekning,

som när älskande drabbade av plötslig åtrå

låter kläderna falla lite varstans,

tills de står där i dunklet, varsamma, nakna.

Jón úr Vör

Kvinna!

Detta är ett hjärta

som jag gav dig.

Vackert utanpå

ännu rött

och det slår.

Om du

lägger handen intill

finner du kanske

en smula värme.

Ja, en smula värme behöver vi i denna höst.

Den här fina dikten hittade jag i Carl-Göran Ekerwalds LÄSA INNANTILL OCH BLI EN ANNAN, Om skönlitteraturens nyttighet.

Jón úr Vör (1917-2000), isländsk författare som skrev poesi utan rim och allitteration och hörde till modernismens banbrytare.