Dystra tider?

Sportintresserad? Gillar du ishockey?

Läs en roman istället. Romaner förlorar inte kvartsfinaler...

Vad sägs om Kenzaburo Oes Mardrömmen? Eller kanske Siri Hustvedts Sorgesång...

Novelltips

Ett litet tips:

Stygn av Antonya Nelson är en novellsamling som kan sägas vara ett mellanting mellan Claire Castillons och Alice Munros noveller. Kvinnoöden beskrivna med stor skärpa sålunda, i synnerhet titelnovellen är magnifik.

Antonya Nelson är en amerikansk författarinna, född 1961, som har gett ut fyra novellsamlingar och tre romaner. Stygn är den första som översatts till svenska. En chans att upptäcka ett nytt författarskap sålunda.

Ann Smith

Mörker möter mig i fallet

Tala till mig!

Tala länge

så jag kan

lyssna

på din röst

som talar

till mig

som din handstil

rör mig

så att

när jag ser den

är du nära

så att jag kan

röra vid dig

Talar med dig

länge gör jag

fast jag aldrig

hört dig

tala länge

inte känt dig

många timmar

Själv jag ofta

vill berätta

likt ett barn

om blandar verklighet

med drömmar

Orden trängas

på min tunga

Kanske är det inte

vad min röst tänkt säga

som du hör

Då får du söka mig

på andra vägar

Å jag längtar

att få drömma

fast långsamt

mister ljuset

mörker möter mig

i fallet

genom ljusförmörkad

dager

Ur diktsamlingen "Kvad"

Jag är förälskad

i Thåström och idag gick jag hem från biblioteket med "THÅSTRÖM Stå aldrig still". En bok om Joakim Thåström. Spännande! Här finns samlade reportage, intervjuer, artiklar och recensioner från Ebba Grön, Antirockbandet från Rågsved, till en recension av Thåströms senaste skiva "Be-Bop-A-Lula hela jävla dan" . Tyvärr inga fotografier, det saknar jag.
Sedan en vecka tillbaka har jag ingen bussbok... eller jo, det har jag men jag lyssnar mest i min IPOD på.. "Kärlek Är För Dom" som har tur..

Igår är idag och kanske också en annan dag.

I Det bästa som kan hända skriver 70 poeter om livet. Poeterna som medverkar är en salig blandning från kända poeter som Kristina Lugn (min favorit!) till flera nya aldrig tidigare publicerade. Det är en rolig och spännande läsning, det blandas frisk mellan roligt och sorgligt.

Mitt första val faller på Fjodor Dostojevskij, som jag inte visste skrev lyrik

Envar

av

oss

är ansvariga

för alla

och

allt

som

sker

på

jorden

Baksides texten har ett utdrag av Johan Nordgren

/.../

skriv en bok,

säg upp dig

från jobbet,

det är det bästa som kan hända

Till sist men absolut inte minst Sara Hallström

Vi är alltid törstiga och hungriga och någon annan längtan är

ännu större. Förr eller senare strandade på en plats mellan två

sidor som inte flyter undan eller torkar bort. I underjorden

klättrar sprickorna upp genomhalsar och svalg. Sand över

anklarna, rör dig långsammare, glöm allt du vet om vägen,

vänd löven som handflator till de blir handflator.

Ordning i bokhyllan!

SvD visar sina favoriter från årets möbelmässa. Tänk er vårt bibliotek fullt med ovanstående hylla! Roligt och överraskande! Men inte så funktionellt...
Titta in på Gylldorff och Svalins hemsida.
(Foto Lars Pehrson)

Glitter and Doom

I december gratulerade Ewa Tom Waits då han fyllde aktningsvärda 60 år. I väntan på att herr Waits ska höra av sig med tacktal, pukor och trumpeter lyssnar vi på hans senaste skiva - den formidabla live-upptagningen Glitter and Doom.

De senaste åren har Waits bara blivit skramligare och skramligare, och trots att jag slaviskt köper allt han ger ut har mitt tålamod börjat tryta. Därför är det ack så ljuvligt att höra honom i god slag på scen, med material hämtat ur hela hans katalog, nytt som gammalt, med fokus på värme snarare än skrammel. Publikkontakten är formidabel.

Dessutom är Waits en oöverträffad mellansnackare, och som bonus kommer en hel skiva med bara (!) mellansnack. Hur kul som helst.

*****

They warned me about ebay, säger Tom och tillägger att han via ebay köpt Henry Fords sista andetag ("the dying breath of Henry Ford"). Publiken skrattar. Well think about it, säger Tom, it's one of a kind.

Fogghelflora av Joar Tiberg

Gröngölingskrattet hör till det centrala i vårskramlet.
När det är två som faller varandra i talet svarar det långt
nere i nåt tukaktigt.
Han ger blanka fan i att allt är fel, att det är åtminstone
ett par månvarv för tidigt. Han skriker fylligt för
full hals - klyh - klyh - kly - kly!
En gång klev jag rakt in i hans kolsvarta ansikte.
Han satt och plundrade myrstack som vanligt, och var
så upptagen att han inte hörde när jag kom. (Ofta blir
han en mumsbit för räven på det sättet.) Han vred
ormhalsen och satte blicken i mig. Vi var nog lika förlägna
båda två - visste inte vilken fot vi skulle stå på.
Den gulgröna övergumpen lyste lamplik.
Sen minns jag inte mer.

En dikt ur Joar Tibergs nya diktsamling utgiven på Heidruns förlag.

Grace är en flyttfågel

När jag läser Janet Frames bok "Mot ännu en sommar" tänker jag på när mina barn var små och vi läste tillsammans. Helst läste jag Gunilla Bergströms böcker om Bill och Bolla och Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet". Det var berättelser att tala mycket om! Hur underfundig och speciell Bolla var och hur Bill visste vad Bolla tyckte bäst om. Och om Knyttets olika rädslor och att vi själva också var rädda för olika saker.

"Mot ännu en sommar" handlar om Grace Cleave, en Nyzeeländsk författare som bor i London. Hon blir bjuden till en ung journalist och hans familj över en helg. Grace tackar ja, men på väg till dit vill hon vända hem. Grace klarar inte av de sociala koderna och har mycket svårt att uttrycka sig verbalt. Men hennes tankar och känslor är rika. Helgen blir en enda plåga för Grace, hon vet inte vad som förväntas av henne. Hon flyr ut på en ensam promenad och upp på sitt övernattningsrum. Och hon gråter sig till sömns.
Parallellt med besöket får vi Grace´s minnen från barndomen, hur hon tidigt blev medveten om orden. Om de många flyttarna, lekarna med syskonen, pappans otäcka sånger om kriget.

Det här är en stark berättelse om utanförskap och oförmåga att passa in. Som jag förstår är Grace Janet Frames alterego, tunna stråk av igenkänning gör att berättelsen berör mig mycket. Grace beskrivs så naket och ömsint att det är svårt att hålla henne ifrån sig.
Med mer eller mindre vuxna barn läser jag inte högt längre, men den här boken vill jag dela med någon. Och läsa högt för!

"Jag är en flyttfågel. Stork, svala, näktergal, gök, lira. Grålira - du minns att de bor i hålor, du fångar dem nere i söder och de täcker din mun och ditt ansikte med mörkbrunt flott, det är som att äta jord som har blivit till kött och fett, och efteråt är du så tung att det känns som om du sjunker ner i en fettskvimpande grav, djup, varm som en fårfågels håla - jaha, nu sa jag det. Fårfågel. Nej. Grålira. Och så finns maorinamnet, titi, gamle Jimmy Wanaka sa det, han var pappas äldste vän, denförste maorilokföraren i hela landet......"

Den vita kungen

Har du läst Hertha Müller och är sugen på mer berättelser om livet i diktaturens skugga? Då kan György Dragománs Den vita kungen vara ett alldeles ypperligt tips.

Dragomán kommer liksom Hertha Müller från Rumänien, men lever numera i Ungern. Romanen, Den vita kungen, handlar om den elvaårige pojken Dsjata, vars far en dag hämtas av säkerhetspolisen. Att det är säkerhetspolisen förstår inte Dsjata till en början, och han väntar spänt på faderns hemkomst. I en rad episodiska kapitel får vi följa hur Dsjata försöker hanka sig fram, under trycket från en hård och brutal omvärld, och med en allt starkare längtan efter den frånvarande fadern. En omtumlande läsning är det, som varmt rekommenderas.

Sara Gordan har skrivit en något mer djuplodande analys i DN, för den som vill veta mer.

Fara vill

I helgen har jag läst Elin Ruuths fina debutroman Fara vill, som har fått finfina recensioner snart sagt överallt.

På sina håll diskuteras det om Fara vill är en diktsamling eller en roman, eftersom den befinner sig någonstans i gränslandet mitt emellan, med en poetisk prosa och ett i korta stycken reflekterande över sakers tillstånd snarare än en berättelse. Men ärligt talat är det rätt oväsentligt. Allt ni behöver veta är att ni inte bör missa.

Av någon anledning kommer jag att tänka på Martina Lowdens Allt när jag läser Fara vill. Kanske är det på grund av utgångspunkten; en ung kvinna som betraktar världen omkring sig och det med lätthet till associationer och finurliga tankegångar, kanske är det något annat. Men jag skulle tro att de som tilltalas av den ena också gillar den andra.

Åsa Nelvin

ALLVARLIG TRAVESTI PÅ E SÖDERGRAN

Du sökte en kärna
och fann bara urgröpt tomhet.
Du sökte en springkälla, ett
vattenfall
och fann en stillastående göl
där trollsländorna spärrade sina
ben över gulvita bubblor av skum.
Du sökte en människa
och fann en man -
du är besviken.

(1 advent 1976)

Det här är inledningsdikten i Åsa Nelvins "GATTET, SÅNGER FRÅN BARNASINNET".
Den kom ut första gången 1981 strax efter Åsa Nelvins död.
Gattet handlar om Lisas sommar hos mormor innan skolan börjar. Gattet kallas gatan där mormor bor. Tiden är sent 50-tal. Den har många tidstypiska inslag. Lisas tillvaro kantas av utanförskap och ensamhet. Bokens första del består av sju dikter skrivna i olika tider, sen följer diktsviten Gattet.
På 80-talet läste jag Åsa Nelvins två romaner "Tillflyktens hus" och "Kvinnan som lekte med dockor" och blev starkt berörd. Åsa Nelvin debuterade 1969 med barnboken "De vita björnarna" med illustrationer av Hans Arnold.
Åsa Nelvin blev antagen till Göteborgs scenskola som den yngsta någonsin, endast 15 år gammal. Bilden som pryder "Gattet" är en målning av Åsa Nelvin.
Det här är litteratur när den är som bäst!