Har precis läst Sergeant Getúlio av João Ubaldo Ribeiro, en brasiliansk författare som månne kan bli aktuell för ett nobelpris i år?
Sergeant Getúlio är en fascinerande läsning, om den obildade Getúlio som får till uppdrag att tillfångata en politisk motståndare till makthavarna, och föra denne till huvudstaden. Men under färden sker politiska omvälvningar, och Getúlio finner sig plötsligt i onåd, utan bundsförvanter, och utan att för den skull kunna uppbåda den taktiska självbevarelsedriften att överge sitt uppdrag. Getúlio som är en man av folket, skicklig på att slåss och skrävla men inte mycket annat, och som varken förstår sig på politik eller ideologi, berättar själv på en flödande vardaglig prosa.
På sätt och vis påminner romanen om den redan Nobelprisbelönade Camilo José Celas debutroman Pascual Duartes familj, om den obildade Duarte som sitter i fängelse i väntan på avrättning, och som själv berättar om sitt öde. På så sätt intar de två romanerna motställda perspektiv, Getúlio är polismannen som rättfärdigar sina våldsamma handlingar genom sitt yrke, Duarte söker botgärning och förståelse för sina brott genom att påvisa sitt fattiga och olyckliga liv...
Två mycket läsvärda böcker i sensommarvärmen.
16 augusti 2009
Sergeant Getúlio
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar