Litterära experiment är nästan alltid intressanta, åtminstone på ett idéplan. För det tycks mig som om idén inte sällan tar överhanden till nackdel för utförandet, och det blir därför inte alltid särskilt väl fungerande eller läsbar litteratur. Kanske därav den så vanligt förekommande frasen: Det var åtminstone en god idé!
Jag tänker exemplevis på Raymond Queneaus Stilövningar, där en och samma händelse upprepas 99 gånger, på 99 olika sätt. Det är lekfullt och roligt men lite tröttsamt i längden. Det blir som så ofta med experimentell litteratur något man inte gärna kan sträckläsa (och kanske är det inte avsikten heller...).
Novellsamlingen Slump får mig att tänka på just Queneaus Stilövningar; men här handlar det om 11 kända svenska författare - Katarina Mazetti, Ronnie Sandahl, Emma Hamberg m fl. - som utifrån en epilog (nyskild kvinna får mystiskt brev, stressar till ett möte, trillar ned i hisschackt - man letar drömkvinna, får gratisbiljett till hotellbar, fångar fallande kvinnas hand) har fått skriva var sin berättelse, som tillsammans bildar en kontext till epilogen. Jag förväntade mig en intressant läsupplevelse, men kanske inte så mycket mer.
Men faktum är att jag verkligen gillar den här samlingen berättelser, det är oerhört lekfullt och enormt underhållande. Möjligen en smula förutsägbart (efter ett tag börjar man ana ett visst mönster), men det är en invändning som fullständigt kapitulerar inför det höga nöjet att möta 11 författares särpräglade stilarter och påhittiga leklusta. Bör inte missas!
Jag tänker exemplevis på Raymond Queneaus Stilövningar, där en och samma händelse upprepas 99 gånger, på 99 olika sätt. Det är lekfullt och roligt men lite tröttsamt i längden. Det blir som så ofta med experimentell litteratur något man inte gärna kan sträckläsa (och kanske är det inte avsikten heller...).
Novellsamlingen Slump får mig att tänka på just Queneaus Stilövningar; men här handlar det om 11 kända svenska författare - Katarina Mazetti, Ronnie Sandahl, Emma Hamberg m fl. - som utifrån en epilog (nyskild kvinna får mystiskt brev, stressar till ett möte, trillar ned i hisschackt - man letar drömkvinna, får gratisbiljett till hotellbar, fångar fallande kvinnas hand) har fått skriva var sin berättelse, som tillsammans bildar en kontext till epilogen. Jag förväntade mig en intressant läsupplevelse, men kanske inte så mycket mer.
Men faktum är att jag verkligen gillar den här samlingen berättelser, det är oerhört lekfullt och enormt underhållande. Möjligen en smula förutsägbart (efter ett tag börjar man ana ett visst mönster), men det är en invändning som fullständigt kapitulerar inför det höga nöjet att möta 11 författares särpräglade stilarter och påhittiga leklusta. Bör inte missas!
2 kommentarer:
Det experiment som fascinerar mig mest är författare, typ George Perec, som undviker att använda en viss bokstav, genom en hel roman! Jag tror boksteven E saknas i någon av hans böcker...Men vad är poängen, blir man mer kreativ tex.? men imponerad blir man!
Det är lite som de danska filmarnas dogma, dvs sätta upp begränsningar för att tvinga fram kreativa lösningar. Men kanske hade den experimentella litteraturen sin storhetstid i början av 1900-talet då det fanns en hel del litterära normer att bryta.
Och det är mycket riktigt i Perecs "Försvinna" som en vokal saknas. Och jag är likså imponerad...
Skicka en kommentar