Generationsroman

En generationsroman för mig är en flera hundra sidor lång bok. Ibland i flera delar. Nu har jag läst en släktsaga i det lilla formatet, endast 247 sidor. Och med ett annat upplägg än vad jag läst tidigare. Den är skriven i en omvänd kronologi, det är fyra 6-åringar som har sin egen monolog.
Den börjar med Sol som bor i Kalifonien, en överbeskyddad och begåvad pojke som lever med ett inre kaos. Del två handlar om Sols far Randall vars mamma Sadie har konverterat till judendomen och mer eller mindre tvingar sin familj att flytta till Israel. Där upplever Randall konflikten Palestina - Israel som något oerhört svårt. Randalls pappa kan inte skriva, han är manusförfattare, och läser amerikanska tidningar mest hela dagarna. Saide, hans mamma är mycket engagerad i det politiska livet. Han får en vän i sin nya skola, en palestinsk flicka, som han blir förälskad i. I tredje delen är det Saide som har ordet. Hon bor med sina morföräldrar tills hennes mamma Kristina/ Erra hämtar henne vid 6 års ålder. Modern Kristina är sångerska lever nu tillsammans med sin manager Peter som får en stor betydelse i den lilla flickan Sadies liv. I den avslutande delen är det Kristina som berättar. Kristina bor i Tyskland och tiden är 1944-1945. Kristinas syster berättar att Kristina inte är hennes "riktiga" syster. Till familjen adopteras en tonårspojke som förlorat sina föräldrar...
Det här är en berättelse om de så kallade "Lebensbornbarnen" de kidnappade barnen från Östeuropa som skulle inlemmas i det tyska samhället som ariska medborgare.
Det är en mycket stark och tät bok där varje del förmedlar en tidstypisk bild både till språk och i förhållandet till samhället.