Chabon

För några år sedan fick amerikanen Michael Chabon Pulitzerpriset för sin roman Kavalier & Clays fantastiska äventyr, som jag tyckte mycket om. Jag minns inte så mycket av den annat än att den handlade om två serietecknare och att det förekom en Golem, men jag minns åtminstone att jag fann det riktigt behagligt att befinna mig mellan dess pärmar.

Av ren nyfikenhet letade jag därför fram en av hans tidigare böcker, novellsamlingen En modellvärld och andra noveller. Och till min glädje finner jag att dessa noveller verkligen är läsvärda, fyllda av en slags apatisk livsvisdom som är lätt att känna igen men svår att sätta ord på, och ständigt kretsande kring kärleken. Inte den soliga sidan av kärleken dock, utan snarare den frustrerade, desperata och i viss mån elaka sidan av det stora, fluffigt rosa molnet:"Det skulle vara fel att älska henne, det insåg han, men han var övertygad om att varje stor kärlek i viss mån var ett fruktansvärt misstag." I synnerhet novellen Miljonärerna, om två vänner som förälskar sig i samma kvinna, är alldeles för bra för att samla damm i vårt bokmagasin.

Novellsamlingens andra halva kretsar kring en pojkes upplevelser av hans föräldrars skilsmässa; hans sätt att komma till rätta med skuldkänslor och den nya värld som upprättas omkring honom. Samtidigt är det en skildring av en pojke på väg att bli man, med allt vad det innebär. Insiktsfullt, underhållande och oerhört god litteratur.

För den vetgirige kan tilläggas att Chabon skrivit boken som ligger bakom den så charmanta filmen Wonder Boys.