JENNY HÄGGS MAMMA SOLAR BRÖSTEN I SOVRUMMET

I min vardag på biblioteket funderar jag mycket på vad som gör att jag intresserar mig för vissa böcker men inte för andra. Vi har stående diskussioner om böckers utseende, och det är ju faktiskt så att många böcker förlorar pga sina fullständigt intetsägande framsidor. Bilden på Ida Sälls debutbok är för mig inte den jag skulle se i första taget trots den lilla flickans "konstiga" uppsyn, en liten påpälsad tjej med mask för ansiktet. Men titeln den föll jag för, Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet den fick mig SÅ intresserad för vem är Jenny Hägg och vad har hon för mamma?? Titeln är den första meningen i boken som består av 70 små prosastycken.
JENNY HÄGGS mamma solar brösten i sovrummet. Man måste gå igenom där för att komma till toaletten. Hon är så snäll och brösten är fina. Vi spelar TV -spel i vardagsrummet. Jenny Hägg är ett jävla as. Jag blir så himla ledsen hela tiden men visar inget.

Och genast är jag inne i boken, för jag hade också en Jenny Hägg som kamrat när jag var liten, och vem har inte haft det? En kompis som hade mycket och alltid fick igenom sin vilja. Som inte brydde sig för hon hade kompisar ändå.
Boken har ett barnperspektiv med korta intensiva meningar. Vi får följa den lilla flickans funderingar i vardagen under några år. Man kan skönja barnets utsatthet, som förmodligen finns hos många små, då de har så liten chans att påverka sin situation. Flickan har mycket fantasi som blandas i och av vardagens realism.
Det är en stark debut, och jag längtar redan efter nästa bok av Ida Säll.