Jag har blivit förtjust i den amerikanske poeten Wallace Stevens (1879-1955), och inte minst den i höstas utkomna diktsamlingen Mannen med den blå gitarren, som inleds med raderna:
Han böjde sig över sin gitarr
som klippte han tyger. Dagen var grön.
De sa: en blå gitarr, det där,
du spelar inte tingen som de är.
Då sa han: Tingen som de är
förvandlas på gitarren här.
Det finns ett uppror mot gängse norm i dessa rader som tilltalar mig starkt, som en slags motsvarighet till punkens alla kan spela. Ett inslag av surrealism präglar annars diktsamlingen som helhet, eller om man som Stevens själv väljer att kalla det irrationell poesi. Riktigt bra är det hur som helst.
På stadsbiblioteket finns tre diktsamlingar av Wallace Stevens att låna, förutom den redan nämnda Mannen med den blå gitarren även Om att bara finnas och Och världen i stillhet.
På stadsbiblioteket finns tre diktsamlingar av Wallace Stevens att låna, förutom den redan nämnda Mannen med den blå gitarren även Om att bara finnas och Och världen i stillhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar