Vierge moderne
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...
Lexikon hör inte till min favoritläsning men ibland tar jag fram Nordisk kvinnolitteraturhistoria och bläddrar. Idag läste jag lite i del tre, Vida världen 1900-1960. Ebba Witt-Brattström har skrivit intressant om Edith Södergran som fängslade mig. Witt-Brattström skriver bl a att det inte finns mycket bevarat efter Edith eftersom hon metodiskt brände allt för att litteraturforskarna, (eller som Edith själv uttryckte det, likmaskarna) inte skulle få tag på hennes lyriska anteckningar. Det som finns bevarat är "Vaxdukshäftet" det innehåller 238 dikter. De flesta dikterna är skrivna på tyska mellan 1907 0ch 1909 av en ung Edith.
Hagar Olsson som var god vän med Edith Södergran förmådde efter stark inre motstånd publicera Ediths brev som Hagar Olsson fått under deras vänskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar