En av förra årets klart bästa romaner var Cormac McCarthys Vägen, som enligt uppgift ska komma på bio i höst. En McCarthy-roman som redan filmatiserats är No Country For Old Men, en våldsam skildring av en värld på väg att förlora kontakten med allt vad empati heter. Det är en fantastiskt bra film, som faktiskt blir allt bättre ju fler gånger man ser den.
Och nu finns boken översatt till svenska (de svenska förlagen har varit slappa vad gäller översättningar av McCarthys romaner, blott hälften finns än så länge på svenska - och däribland inte Blood Meridian som jag personligen gärna skulle vilja se översatt efter att ha läst New York Times lista över de viktigaste amerikanska romanerna från de senaste 25 åren!).
Och gillar man filmen får man inte missa boken, de följer varandra visserligen ganska väl innehållsmässigt, men en film kan aldrig till fullo ersätta en roman (om det inte är en usel roman dvs, men vad är det för mening med att filmatisera en usel roman?). McCarthys ordknappa språk är en total njutning och när man väl börjat läsa är det svårt att hejda sig. Varför man nu skulle göra det?
Och nu finns boken översatt till svenska (de svenska förlagen har varit slappa vad gäller översättningar av McCarthys romaner, blott hälften finns än så länge på svenska - och däribland inte Blood Meridian som jag personligen gärna skulle vilja se översatt efter att ha läst New York Times lista över de viktigaste amerikanska romanerna från de senaste 25 åren!).
Och gillar man filmen får man inte missa boken, de följer varandra visserligen ganska väl innehållsmässigt, men en film kan aldrig till fullo ersätta en roman (om det inte är en usel roman dvs, men vad är det för mening med att filmatisera en usel roman?). McCarthys ordknappa språk är en total njutning och när man väl börjat läsa är det svårt att hejda sig. Varför man nu skulle göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar