Det var ett tag sedan jag läste Turgenevs Vårflöder (även översatt som Vårböljor, Vårströmmar) och jag kommer ihåg att jag tyckte då att det var den vackraste och sorgligaste kärleksroman jag någonsin läste. Det tycker jag fortfarande och troligtvis kommer jag inte att läsa om den i rädslan att jag inte skulle tycka likadant nu. Jag vill bevara känslan jag hade om den då. Jag vet att den är unik för just den tiden och platsen och mitt dåvarande befinnande i livet och jag vill inte förlora den, eller kanske bli tvungen att inse att den är borta.

Romanens romantiska inslag och patos för tankar vidare till Pusjkins liriska romaner, Jesenins poesi och den ryska landskapen som känns välbekant, fast jag aldrig upplevde den närmare än i ryska klassiker jag läste. Älskade böcker på temat känslor är många men kanske mest Hugos Ringaren i Notre Dame, Idioten av Dostojevskij, Romarinnan av Alberto Moravia, Dumas Kameliadamen, Zolas Nana och Manon Lescaut av Abbé Prevost. Listan är mycket lång.

"Vårflöder" finns som film Torrents of spring med Nastassja Kinski och Timothy Hutton i huvudrollerna. Filmen kom 1989, några år efter Tess och Cat people, när Nastassja var på toppen av sin filmkarriär.