Igår hade vi två bokcirklar

på stadsbiblioteket.
Först vår vanliga förmiddagscirkel som har varit igång sen snart ett år. Vi talade om Moa Martinssons "Kvinnor och äppelträd". Mårten inledde med att sjunga snapsvisan som finns i boken, vilket var uppskattat! Vi tyckte en hel del om Moa Martinsons bok och vi hade ett intensivt men trevligt samtal. Någon tyckte mindre om den, de flesta av oss tyckte mycket om den. Moa Martinson beskriver en verklighet utifrån ett kvinnligt perspektiv. Hon är en föregångare till dagens författare. Martinson gör inga omskrivningar utan mycket rakt på sak om fattigdom, barnafödande, alkohol och vänskap. Martinsons språk är mycket målande och starkt och hon skildrar naturen poetiskt.

Sallys barn, Ellens barn, alla mödrars barn, snavar i mörkret över osynliga trådar. De flesta reser sig och försöker få bort smutsen, fläckarna, försöker hela skråman de fick, stryker över ett blekt ansikte med rouge och fortsätter vägen. En och annan försöker få fatt i tråden de snavat över, men ännu har ingen lyckats. Vem har lagt snaran? frågas. Alla skaka på huvudet. Ingen vet något, men alla har snavat.

På kvällskvisten var det Öppen bokcirkel. Vi talade om Virginia Woolfs "Mot fyren". Berättelsen cirklar kring familjen Ramsay, det är framförallt Mrs Ramsays vindlande tankar vi får följa. Det är genom de inre dialogerna man lär känna romanens karaktärer. Familjen med alla åtta barnen är vid sitt sommarhus vid havet, de har många gäster som ska underhållas och passas upp. Mrs Ramsay lovar sin älsklingsson James att de ska resa till fyren dagen därpå om vädret är fint. Det ska dröja tio år innan de kommer till fyren och då är allt förändrat.

Helt plötsligt, liksom utlöst av hans gester, välte hela lasset av de intryck hon hade av honom, och allt vad hon kände för honom kom störtande i en mäktig lavin. Detta var en förnimmelse. Sedan steg essensen av hans väsen upp som en rökslinga. Detta var en annan. Hon kände sig förlamad av skärpan i sina förnimmelser, hon förnam hans stränghet, hans godhet. /.../ Men vad blev nu resultatet av allt detta? Hur bedömde man människor, hur tänkte man på dem? Hur bar man sig åt för att lägga drag för drag och avgöra om det var sympati man kände eller antipati? Och vad hade dessa båda ord egentligen för betydelse?