Lettiska rader

Amanda Aizpuriete tycker jag om att läsa. Här följer en fin dikt av henne.


Vinglaset har samlat lite snö.
Än är året ganska ungt - för oss
återstår en smula ungdom. Skål!
Försiktigt nu, drick långsamt,
spill inte ut. Duk och snö så vit
och fin, ännu står ödet oskrivet.
Slut! Vinet droppar bokstäver i snön
och året skrivs in, ungdomsspillet
skvalpar i vårt glas. Jag dricker inte.


Några ungdomar delar ett glas vin som innehåller dryck, tid och snö. Ju mer de dricker, desto närmare kommer de vuxenlivet. Ett jag uppmanar dem att dricka långsamt och inte spilla ut. Det vill att de ska njuta av ungdomen.

Så länge "snön", en metafor för ett blankt papper, är vit och fin står ödet oskrivet. När vinet droppar bokstäver i den, skrivs livsssagorna.

Ungdomsspillet skvalpar i glaset. Jaget dricker inte. Det vill inte vara vuxet. Poesin vill inte vara vuxen.

Dikten finns i "Så som skymningen älskar dig".
Boken finns på Stadsbiblioteket i Jönköping.