En av mina favoritförfattare är Bernard Malamud (1914-1986), som jag skulle tro är mer eller mindre bortglömd numera, åtminstone utanför USA, där han levde och verkade. Han fick Pulitzerpriset 1967 för romanen Syndabock.
Helst av allt vill jag dock rekommendera Medhjälparen, om en judisk familj som äger en livsmedelsaffär och som kämpar med dålig ekonomi under depressionen. Motvilligt tar de sig an en man med kriminell bakgrund som söker arbete, och snart ställs familjesituationen på sin spets. Ett mästerverk!
Och nyligen läste jag Ett nytt liv, som är hejdlöst underhållande, om en man som slösat bort sin ungdom i New York, bestämmer sig för att sadla om och skaffar sig ett lärarjobb i mellanvästern. Väl där upptäcker han dock att hans liberala idéer om humanism och kunskap hamnar i kollisionskurs med konservativa kollegors (stagnerade) uppfattning om relevant läroplan, och för att krångla till det ytterligare snärjer han in sig i ett förhållande med sin närmsta chefs hustru. Upplagt för kraschlandning med andra ord.
Läs Malamud, numera på Stadsbibliotekets Klassiker-hylla!
Helst av allt vill jag dock rekommendera Medhjälparen, om en judisk familj som äger en livsmedelsaffär och som kämpar med dålig ekonomi under depressionen. Motvilligt tar de sig an en man med kriminell bakgrund som söker arbete, och snart ställs familjesituationen på sin spets. Ett mästerverk!
Och nyligen läste jag Ett nytt liv, som är hejdlöst underhållande, om en man som slösat bort sin ungdom i New York, bestämmer sig för att sadla om och skaffar sig ett lärarjobb i mellanvästern. Väl där upptäcker han dock att hans liberala idéer om humanism och kunskap hamnar i kollisionskurs med konservativa kollegors (stagnerade) uppfattning om relevant läroplan, och för att krångla till det ytterligare snärjer han in sig i ett förhållande med sin närmsta chefs hustru. Upplagt för kraschlandning med andra ord.
Läs Malamud, numera på Stadsbibliotekets Klassiker-hylla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar