Jag älskar dansen

Jag älskar dansen
för den befriar människan
knyter den sorgsna till gemenskap

Jag älskar dansen som främjar sundhet
klarhet i tanken
och en rörlig själ
Dans är förvandlingen av rum och tid
för människorna som ständigt är i fara
att förfalla ensidigt till tanke
vilja eller känsla

Jag älskar dansen
O, människa lär dig dansa
för annars vet änglarna i himlen
inte vad de ska göra med dig

Augustius (354-430e.Kr.)

Med den här dikten avslutar Kerstin Thorvall sin bok "Nödvändigheten i att dansa".
Ja, efter att ha läst Thorvalls bok så tror jag på DANSEN! Som befrielse, tröst och glädje.
Tidigare har jag bara läst trilogin som börjar med "När man skjuter arbetare", de berörde mig starkt.
I "Nödvändigheten i att dansa" berättar Thorvall om hur hon "förlöstes" genom dansen på ett sinnessjukhus vid sitt första besök på Kuba.
"Lyckan eller den underbara befrielsen (förlossningen) och här börjar ju dansen och jag dansar som i en dröm när en stor man i uniform grabbar tag i mig, och när vi sen börjar dansa mitt emot varandra är jag redan inne i den andra dimensionen. Jag finns inte. Men jag finns, JAG FINNS. Och musiken , jag tror det är en rumba, går in i mig, fyller mig, lyfter mig, jag svävar, jag flyger, jag är ett moln, jag är en röd ballong, jag är utan tyngd, utan rädsla. Å, ni anar inte. Jag är inte rädd."