Om dig vet jag ingenting
hur mycket jag än talar och skriver
jag förlorar alla strider
ett orent rim är jag
en ögontjänare
För andra är du
en bror en brudgum
men jag känner dig inte
fastän du säger att du känner mig
och alltid ser vem jag är
under förklädnader
Jag tillbad en tavla i bjärta färger
och sade att det var du
en sötaktig sorg målad i ditt ansikte
du såg sminkad ut
Hur ska jag kunna veta vad som är sant
om dig
och om mig
hur tavlans ansikte var verkligare
än ditt eget
Kom till mig, sade du
jag vände mig bort
det var min egen inre röst
inte sant
Christine Falkenlands bok ”Om honom” ligger vid min säng. I den finns det ord från henne till mig. Både med de tryckta bokstäverna och den varma hälsningen skriven med hennes hand.
(Foto Kristin Lidell)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar