Björnen

Varje sommar läser jag en roman av William Faulkner, det är en tradition jag lyckats upprätthålla i flera år nu och som jag uppskattar högt. I år har jag läst Björnen.

Björnen handlar om vildmarkens urkraft, om en pojkes möte med en närmast mytologisk björn kallad Old Ben, och placerar sig sålunda i en amerikansk berättartradition som för tankarna till Melvilles Moby Dick och Hemingways Den gamle och havet. Men det är inte bara en roman om den lilla människans möte med naturens mäktiga krafter, utan också en roman om vem som till syvende och sist äger rätt till jorden.

För pojken, ung man nu, får en dag ärva mark efter sin far (som i sin tur ärvt den efter sin far), liksom han får ärva de slavar som ännu en tid efter inbördeskriget lever kvar och brukar jorden. Men som om inte det vore nog ärver han dessutom en obetald skuld: en inte ringa summa pengar och en fruktansvärd hemlighet...