Göra gott

Trude Marsteins Göra gott har hyllats på många håll, och bland annat fått PO Enquists litteraturpris. Onekligen intressant sålunda. Själv hade jag dock till en början svårt att få grepp om den, eftersom den är fragmentarisk så det förslår. Detta är visserligen avsiktligt, romanen byter ständigt perspektiv och lämnar över berättarrösten från karaktär till karaktär, så att till sist ett hundratal personer fått möjlighet att göra sig hörda. Det är väldigt häftigt, men som sagt, inte helt lätt att sjunka in i. (Berättargreppet påminner inte så lite om Richard Linklaters film Slacker, om någon sett den...)

Och jag var på väg att överge Göra gott efter att jag läst lite mer än hundra sidor, men sedan hände något. Halvägs in vände det (i dubbel bemärkelse), och plötsligt försvann tid och rum. Utan att jag visste ordet av hade jag läst ut den och var på vippen att börja om från början. Och jag kan tänka mig att det är en bok som vinner mycket på att läsas flera gånger.

Vill ni höra inledningen av romanen finns en sida på internet som heter Bokpuffen (ytterligare ett bra ställe för boktips) där man kan just lyssna till inledningar av olika böcker, en direktlänk till Göra gott hittar ni här!