23 mars 2009

Bönbok för en vän


Apropå Ulf senaste inlägg om nytt och gammalt finns det ju en slags bokutgivning som förenar det bästa ur båda världar, nämligen återutgivningen eller nyöversättningen av gångna decenniers eller seklers litteratur. Flera av de svenska förlagen sköter sig ganska bra vad gäller detta tycker jag: Modernistas Klassiker, Lind & Co:s klassikerserie Nittonhundra, Atlantis och Svenska Akademins utgivning av Nobelpristagare för att nämna några exempel.

I år har bland annat tre av mina favoriter återsett dagens ljus, Christopher Isherwoods Farväl till Berlin, Elias Canettis Förbländningen och nu senast Joan Didions Bönbok för en vän. Den sistnämnda läste jag för bara någon vecka sedan, och det var en förunderlig läsning.

Bönbok för en vän (som gavs ut första gången mot slutet av 70-talet) är som en blandning mellan Carlos Fuentes Den gamle gringon och Philip Roths Amerikansk pastoral (som båda gjort outplånliga intryck på mig), den förstnämnda för det livshotande utanförskap som drabbar en vit amerikan i Mexiko, och den sistnämnda för den oerhörda vanmakt som drabbar föräldrar till barn som går för långt i sin revolt mot samhället. Handlingen i Bönbok för en vän är på ytan enkel: en amerikansk kvinna kommer till ett litet centralamerikanskt land, hon tycks både vara på flykt från det förflutna men ovillig att resa vidare, och hennes närvaro i den turbulenta krigsdiktaturen skapar oro. Till sist nås en ohållbar gräns. Det är poetiskt, välavvägt och känslomässigt drabbande.

Inga kommentarer: