Äntligen!

Häromdagen gjorde Ewa mig uppmärksam på att Don DeLillo tilldelats årets nobelpris i litteratur, och det till min absoluta förtjusning. Jag gillar verkligen Don DeLillo.

För att undvika att bli betraktad som en fullkomlig idiot inser jag att jag behöver precisera mig: DeLillos utmärkelse existerar enbart i det alternativa nobelprisuniversum som skapats av den amerikanske musikern och författaren Ted Gioia på internetsidan Great Books Guide. Skapelsen uppkom tydligen genom en artikel han skrev förra året, och som med hans egna ord väckte en viss uppmärksamhet, varför han nu följer upp med att också i år utnämna en alternativ pristagare, till den stackars Le Clézios nackdel. Dessutom finns på Great Books Guide en fullständig lista på alternativa pristagare, och det går att notera att amerikanen gärna lyfter fram amerikaner (go figure).

Fast jag gillar tanken, och jag gillar som sagt DeLillo. För den som vill få en god introduktion till DeLillos författarskap torde Den stora massans ensamhet vara en god startpunkt, eller möjligen Vitt brus; den senare som kan betraktas som en förstudie till DeLillos mästerverk, den ack så mäktiga Under jord (som dock är en nästan tusen sidor lång tegelsten, och därför kanske inte den naturliga ingången - om än bland det bästa jag läst... nyfiken någon?). Vad man mer kan säga om DeLillo är att han till skillnad från många andra amerikanska författare granskar det amerikanska samhället med en vasst kritisk blick, och inte minst dissikerar den uppblåsta konsumtionen, religionen och masskulturen. Det om inget annat torde kunna tilltala även den mest antiamerikanske rödvinseuropen. Kanske nästa år Horace?