Kärlek - hur fan gör man?

Undrar Bob Hansson i sin senaste prosa skrivningen. Gillar man Bob H. är detta en hyllning till hans underbara personlighet. Alltså, är man subjektiv (som jag), tycker man nog att boken är bra, och det är den i sin allra enklaste sökningen till närhet och tvåsamhet. Är man objektiv, kan man då hålla med DN-s skribent och hitta en massa si och så i boken.
Jag har i förväg valt att gilla boken och under den förutsättningen har jag haft både roligt och lärde mig egentligen mycket när jag läste den.
Dessutom har jag fått den av en kompis ifrån Bokmässan undertecknad av Bob själv. (Kan det bli bättre?).
I sin bok har Bob interljuvat (obs! inte intervjuat) olika personer han tydligen tycker mycket om samtidigt som han tycker att dessa personer kan mycket om kärlek. I letandet efter visa svar säger Bob själv någonstans i boken att han inte är ute efter några teorier, utan efter konkreta exemplar, alltså människor som genom sin tvåsamhet har uppnåt det stora, mystiska, enkla men samtidigt det krångligaste fenomenet som finns - KÄRLEKEN.
Genom samtal med kända personer, projicerar Bob själv sina tankar, funderingar och reflektioner ur sitt eget liv och det kändes så klart mest intressant. Jag undrar hur mycket mod krävs för att skriva så öppet om sig och sina känslor. Jag beundrar också. Att våga visa att man är så mycket eller så lite människa och en sådan sårbar. Vad man än nu tycker om den trevliga, må bra boken, en sak fortsätter man definitivt att göra och det är att älska Bob Hansson, just sådan som han är.
Alla som kommer att hålla med mig, kan jag påminna att Bob är i Jönköping den 29 oktober och 20 november, uppträder på Gnistan, respektive Jönköpings teater.
Varmt välkommen, Bob!