Cupido

Jag har tidigare inte läst André Brink, och tänkte att jag skulle råda bot på det när jag plockade åt mig den förra året utgivna romanen Cupido - jag blev inte besviken.

Cupido handlar om Cupido Cockroach, en svart man som växer upp som slav på en vit mans ägor någonstans i södra Afrika mot slutet av 1700-talet. Hans mamma är synsk, och ser framför sig en storartad framtid för Cupido, vandrande sida vid sida med den store jägarguden Heitsi-Eibib. Men Cupido växer upp till en drinkare och kvinnokarl av stora mått, innan den vite mannens gud plötsligt och oväntat vänder hans liv i en ny riktning.

Det är en roman som delvis är vad som allmänt kallas magisk-realism, där sagan går in och ut ur verkligheten som en synål, men samtidigt en berättelse om en man som försöker anpassa sig i en annan mans värld, utan att vilja inse det sorgliga och idag ännu gällande faktum att hudfärg kan vara nog för att inte bli accepterad. De sagolika inslagen framstår i all tydlighet när pastor Read, en engelsk missionär, får tillfälle att jordnära beskriva sin tid tillsammans med Cupido i romanens mittparti. Det är på det hela taget en oerhört skickligt uppbyggd roman, som (vilket den avrundade kommentaren avslöjar) är underbyggd av noggranna studier av verkliga händelser. Brink har helt enkelt gjort sin hemläxa.
Men det är egentligen oväsentligt, bara romanens inledning är nog för att svepa undan de litterära benen under mig (eller var i herrans namn de nu kan befinna sig).