Saramago har redan fått Nobelpriset

Det är många här på stadsbiblioteket som har hyllat José Saramagos senaste roman Dödens nycker. Nu har jag också läst den och kan inte annat än inställa mig i hyllningskören. Den är fullkomligt och oavkortat fantastisk.

Romanen handlar om döden (med litet d!) som tröttnar på människans gnäll, och bestämmer sig för att låta människorna i ett litet land fortsätta leva oberoende vad. Döden tar helt enkelt semester. Och komplikationerna som uppstår är många, vad ska begravningsbyråerna, försäkringsbolagen och inte minst kyrkan göra nu när den grundläggande principen för deras verksamhet är satt ur spel, och hur ska sjukhusen och ålderdomshemmen hantera de alltmer ökande antalen människor som inte faller ifrån av naturliga orsaker?

Trots det inte så lite allvarliga ämnet upprätthåller Saramago en ton som är både ömsint och roande när han lyfter fram människans skenhelighet och hyckleri, och samtidigt formulerar en kärlekshistoria som är lika oväntad som vacker. Det är helt enkelt ett mästarprov av en mästare.