Det är något alldeles extra att se Jeanne Moreau vandra omkring och mumla för sig själv i ett nattligt Paris, vad hon säger går inte att höra eftersom ljudet dränks av ett stämningsfullt jazz-beat signerat Miles Davis, men man behöver inte höra för att förstå vad som pågår i hennes tankar, känslorna befinner sig på huden, och det är något alldeles, alldeles extra.
Scenen är hämtad ur Louis Malles utmärkta thriller Hiss till galgen, en film som onekligen känns Hitchcock-inspirerad, en man mördas och ett misstag begås som leder till minst sagt oanade konsekvenser. Det är film när det är som bäst - känsla, atmosfär och suveränt skådespeleri. I den flodvåg av nya, hårt marknadsförda filmer som vi blir överrösta av är det lätt att glömma vilka guldkorn det finns att finna om man bara tar sig tid att gräva sig en bit bakåt i tiden. På stadsbiblioteket kan man hitta en mängd dylika guldkorn.
Vill du veta mer om Hiss till galgen kan du läsa Louis Malles egen redogörelse här!
14 september 2008
Hiss till galgen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar