Den 16 juni är en i världslitteraturens viktigaste dag.

I Dublin på North Great George´s Street vaknar Leopold Bloom 1904 för att inta sin frukost bestående av njure. Det är alltså James Joyce´s "Odysseus" jag talar om. En bok som förföljt mig i ett tjugotal år. Första kapitlet har jag säkert läst 17 gånger. I många år har jag tänkt att det ska bli min sommarläsning. Men jag har aldrig läst ut boken. Trots att jag längtar efter att läsa Molly Blooms monolog! Inte för jag inte tyckt om, utan för jag vill ha den kvar. Som något att verkligen längta efter. Min bok är skavd och inte alls fräsch längre men den är så fin. Och ett mycket värdefullt bokmärke för mig har jag i boken. En bild som ett barn för länge sedan ritade till mig. Med en hjärtegod hälsning från henne.
I Dublin är det folkfest och jag önskar jag var där. Erik Andersson är där med ett arbetsexemplar, Han nyöversätter ”Odysseus”. Läs vidare här. Så nu tänker jag läsa min slitna bok. Äntligen.