Saabyes cirkus

Lars Saabye Christensens nya roman Saabyes cirkus handlar om en författare som faller av scenen under ett framträdande i Paris. Under fallet minns han sin barndom, hur han tretton år gammal får syn på en elgitarr som han mer än något annat vill ha, och hur han tar jobb som blomsterbud för att kunna köpa den.

Det är givetvis en konstruktion, under ett fall från en scenkant kan du som mest hoppas tänka på hur du ska landa utan att slå ut framtänderna. Men konstruktionen är en del av poängen: lika mycket som Saabyes cirkus är en barndomsskildring, är det en roman om hur berättelser byggs upp, hur händelser, minnen och intryck sorteras för att bäst passa berättarens syften.

Och det är en mycket behaglig och underhållande konstruktion, som fångar mig som läsare från första sidan och sedan inte släpper greppet.