Böckerna som omnämndes vara upplevda cirkelfavoriter:
Internetsiterna som tipsades om:
Lexikon hör inte till min favoritläsning men ibland tar jag fram Nordisk kvinnolitteraturhistoria och bläddrar. Idag läste jag lite i del tre, Vida världen 1900-1960. Ebba Witt-Brattström har skrivit intressant om Edith Södergran som fängslade mig. Witt-Brattström skriver bl a att det inte finns mycket bevarat efter Edith eftersom hon metodiskt brände allt för att litteraturforskarna, (eller som Edith själv uttryckte det, likmaskarna) inte skulle få tag på hennes lyriska anteckningar. Det som finns bevarat är "Vaxdukshäftet" det innehåller 238 dikter. De flesta dikterna är skrivna på tyska mellan 1907 0ch 1909 av en ung Edith.
Hagar Olsson som var god vän med Edith Södergran förmådde efter stark inre motstånd publicera Ediths brev som Hagar Olsson fått under deras vänskap.
Utrop av Céline Curiol
är en bok från mitt favoritförlag [sekwa], som har specialiserat sig på att ge ut franska kvinnliga författare. Kvinnan som boken handlar om har inget namn. Och inte heller den man hon älskar. Däremot heter mannens flickvän Ange (ängel?). När jag läste boken funderade jag inte så mycket på det, men att tala om henne blev lite komplicerat. Utrop var den senaste boken vi läste i den bokcirkel jag är med i. Den namnlösa kvinnan är besatt av sin kärlek och längtan efter Mannen. Hon lever genom sin längtan och hennes verklighet blir nästan aldrig verklig. Det är som om att enda gången hon använder sin röst så att den hörs är när hon är på sitt arbete. Annars så ”hörs” hon inte på ”riktigt”. Hon lever inte utan bara existerar. Mannen och hon har en vänskapsrelation, de ringer varandra, men nu när han har ett förhållande med Ange så kan de inte träffas ensamma. Kvinnan blir hembjuden på en fest till paret. Där har de också bjudit en ensamstående man som tänkt partner till Kvinnan. På festen när de övriga gästerna frågar var hon sysslar med säger hon att hon är prostituerad.
Hon sade det så väl, med en blandning av yrkesstolthet och personlig grämelse, att de andra trodde på henne, det kände hon genast. Bilden fryser ett kort ögonblick. Den kutryggige blir sittande som ett fån med svaret i halsen. Han lyckas emellertid haka på artigt: Och hur länge har ni varit det?Det är en lögn och några sidor fram när hon kommit hem tänker hon på vad hon sagt. Alla är beredda att godta en lögn så länge man tror att den är sann, men så fort den avslöjas betraktas den som en personlig förolämpning…
Lögnen har åtminstone den förtjänsten att den är helgjuten och ofta mycket mer logisk än sin motsats.
Det är en tragisk bok om en kvinna som inte finns utom då hon bärs fram av sin längtan till Mannen.Språket är fantastiskt, så poetiskt, så naket.